midsommar, första delen.

familjen.

och han sa "inte en dag var i onödan".

natten är ovanligt mörk och molnen ligger täta.
jag sitter i soffan med datorn i knät och en ömmande kropp.

så går det när man slappnar av och hoppar i det iskalla vattnet.
så går det när man hånglar runt, när man smakar spriten från andras glas.

hör alla orden från helgen som just varit, en röst som skriker emilie över det stilla vattnet när natten blivit som mörkast
en hand som kramar mig när kroppen krampar

och jag hör åsikter men har min egen.
åsikterna som går isär och jag försöker behålla min.
intakt och skyddad

vi sitter och pratar i en ring i natten och han pratar om sitt förhållande när han säger "det krävs någon speciell för att kunna vara tillsammans i sex år, det går inte så länge om personen inte har något särskilt". jag håller med i tysthet, för jag var inte tillsammans med vem som helst.

saknar stället mellan hans haka och bröstkorg, saknar närvaron som ibland var frånvaro.
saknar till och med sakerna jag hatade där jag ligger mot en ny person i midsommarnatten.

"jag börjar tro att du är jävligt bra på att hångla. jag behöver inte gå härifrån"

plötsligt har alla gått.

och vi står i köket när han lutar sig fram och kysser mig sen får jag sms: "förlåt för det där men jag ville typ bara kyssa dig hela kvällen." och det är ungdomens sensommar