onsdag, januari 23, 2019

tack för alla fina födelsedagar du gav mig.

”tack för alla fina födelsedagar du gav mig” skrev han till sin förra tjej när hon gratulerade honom på hans födelsedag. han säger det när vi ligger bredvid varandra i sängen och det kommer på tal. jag frågade om han skrev det för att han kände sig ensam och han sa nej men jag tror inte att man skriver så om man inte känner sig ensam och nostalgisk och ledsen. fick stora skuldkänslor för att jag förmodligen inte gav honom en bra födelsedag trots att jag åkte till kista efter att i dagar ha letat igenom alla andra butiker för att hitta det han önskade sig. när han öppnade presenten blev han glad men han blev inte förtjust. tänk om hon kanske ordnade fyrverkerier och en privat kock och SPA-behandling och biljetter till något favoritband och avslutade dagen med en härlig egen massage med eteriska oljor som han minns med värme? jag ska nog inte säga upp mig och bli nya m bindefeldt. ibland tänker jag att han fortfarande är kär i henne för annars skulle han inte bli så spänd när hon kommer på tal.

sladdade annars in i lägenheten genom ytterdörren lagomt berusad efter aw på jobbet där min chef sa flera fina saker om mig inför de andra som var kvar. han berättade om när en kollega hade försökt trycka till mig och lagt till chefen på kopia och hur jag hade svarat honom och bara erbjudit honom lösningar och världens fyrverkerier. han pratade om vår ”intervju” och hur förberedd jag var och researchen jag hade gjort om honom. ja jag tänker inte låta slumpen styra över vilken chef jag får nej. :))

i mailen idag fick jag ett jobberbjudande.

tisdag, januari 22, 2019

lyssna på sin inre kolibri.

idag ”ställde jag in” att vara med på ett årsmöte som jag inte ens hade anmält mig till. enorma skuldkänslor. det är nåt med att dyka upp till varje pris för att man ser allas ledsna ansikten framför sig när de inser att man inte kommer, sen inser man att de flesta nog inte bryr sig och att få ens kan stava mitt namn. sen tänker man på alla förberedelser och att det är helt i onödan om ingen kommer och så värker det i hjärtat och så får man ännu mer skuldkänslor. det är nåt fint med personer som anordnar saker för andra, det vill man ju stötta?

istället åkte jag hem och micrade tacopaj och blev förförd av min kille på soffan och kom i hans famn innan jag bokade en långresa till island med a och två av hans vänner. min första ”parresa”. när jag frågade min kollega om det var ok att jag var ledig hela påskveckan var han tveksam men sa sen åt mig att boka resan med orden ”så länge du inte lämnar dina grejer till mig”. brukar jag göra det?? har funderat på det sen dess. fick skuldkänslor trots att jag inte vet om det ligger något i det. hur skadad är man inte när man får skuldkänslor för nåt man inte ens vet om man har gjort?? jag utgår från att jag bara gör fel eller har gjort nåt fel som jag ska sota för resten av anställningstiden vart jag än är.

hamnade i tjafs med samma person som vanligt på grund av samma strunt som vanligt, blir alltid utmattad och känner post-traumatisk stress och vill bara gå och lägga mig. har aldrig träffat någon som är så dålig att bråka med och som tar så mycket energi. försöker med isabella löwengrips recept: tänka på känslan som isolerad i en box, nåt sånt.

ringde hem och frågade om jag och a kan hälsa på i mitten av februari, mamma svarade ”varför då, vad ska ni göra här?”

måndag, januari 21, 2019

”hej hej tack så mycket”

idag tog jag av mig mina glasögon på t-banan på väg hem när jag hörde att den lilla muggen med mynt skramlandes närmande sig med ”hej hej tack så mycket hej hej tack så mycket” eftersom mitt signalement har gått ut till alla tiggare i södra stockholm efter några insatser vid hemköp. att ta av mig glasögonen gjorde mig osynlig och jag fortsatte läsa min nya birgitta stenberg-bok.

jobbar med en artikel på jobbet om arbetsrätt som inte känns färdig. mitt själstillstånd är dött trots att jag vaknar lycklig för någon slags stimulans saknas, är det nu man tror att det är den biologiska klockan och skaffar barn och drar på sig ett huslån för ett hus som behöver dräneras och börjar med maniska renoveringar som leder till läckage och separation?? jag undrar om tomheten har att göra med hur jag räknar tid? tiden räknat i timmar istället för räknat i vettiga saker man åstadkommer? är tiden när man gör vettiga saker över? lever ett pensionärsliv; fast jobb, inga intressen, inga oväntade inslag. läser en bok och somnar. repeat.

måndag, januari 14, 2019

mardrömmar.

hade ställt klockan på 06.30, drömde en mardröm om att jag var gravid med c och hade fått för mig att behålla barnet och bli ensamstående mamma?! just när klockan ringde. så lättad av att vara ogravid med c klev jag upp direkt. igår drömde jag att jag var med c i alaska. också det en mardröm även om landskapen var fina. måste vara för att han hörde av sig i lördags, jag svarade inte. gud vad gott han skulle må om han bara visste.

första blogginlägget på ett år. natten mot nyårsdagen drömde jag en sensuell dröm om en kompis. jag skedade henne i underkläder och somnade. måste ha varit för att jag fortfarande var så bakfull sedan dygnet före nyår efter att ha halsat ouzo (spydde förmiddagen efter i köksvasken när det var upptaget i badrummet) och ätit skaldjur att jag bara ville krypa in i fosterställning. drömde hur som att jag skrev ned drömmen och bloggade. dvs, det är dags. i’m back.

tisdag, juni 20, 2017

hiphop.

sedan ett par veckor tillbaka andas jag lättare, hans telefonnummer finns inte kvar i telefonlistan, meddelandena är raderade och mer än halva juni har gått. känner att jag vill ta det lugnt så säger nej när någon frågar om den får följa med och se hur min del av stockholm ser ut. vill vakna själv och vara ensam.

jag är trött på mig själv, min röst och alla återkommande ord med viss variation som tappar lite i värde för varje gång och som mest bara fungerar som en täckmantel för tystnaden som ändå smyger sig på i skarvarna, som visar sig i en oengagerad blick eller svårighet/likgiltighet i att hitta samtalsämnen. den där disträa rörelsen när någon eller jag mentalt hellre vill kolla sin telefon för att se om någon dejt har hört av sig som förväntar sig ett svar omgående. är trött på mitt sätt att göra saker på. vill ta en paus från allt det och bara vara ifred. undrar om horace någonsin har känt så? men han kanske använder mer än i genomsnitt 300 ord från SAOL så han kanske inte märker av likriktningen lika påtagligt. rätt mäktigt att döpa ett barn till horace, men jag gillar det inte.

onsdag, maj 31, 2017

treårstristessen.

så trött just nu på att tänka samma tankar, göra samma saker, samma samma. allt är så smått, så litet, för trångt, rutiner, samma antal timmar på dygnet. var är samtalen som kanske ligger på en annan nivå och vidgar vyerna? eller snarare, var finns PERSONERNA som tänker lite annat, lite större, med erfarenhet av nåt annat? eller ska jag för alltid behöva vara klistrad vid little jinders instastory??? sen undrar jag när jag ska hinna göra mina projekt, eller när jag ska sluta skylla på att jag har så mycket att göra och faktiskt göra mina projekt. ikväll är verkligen en sån där dra-till-ett-annat-land-kväll och sitta ensam på en utomhusservering som grillar nyfångad bläckfisk och sura.

läste per hagmans nya bok allas älskare ingens älskling och kunde relatera till både titel och innehåll! förutom alla delar som hade med utrikespolitik att göra pga bristfällig skolgång, ytligt nyhetsintag och förvånansvärt dålig på geografi och alla världens konflikter.

på kärleksfronten plågar jag fortfarande mig själv (men hånglade med någon annan i fredags). idag sa han att vi inte kan ha det så här längre, "vi måste ta ett beslut" sa han men menade att han måste ta ett beslut och att han egentligen redan har bestämt sig men inte vågar säga att han inte vill mera och jag förstår inte varför han bara inte kan säga som det är utan behöver dra ut på det en evighet men jag tänkte kanske inte göra det lättare för honom och ta på mig allt känslomässigt ansvar och öppna alla flyktvägar av ren godhet, lite får han väl stå för?? problemet är att jag förmodligen skulle tappa respekten för honom om han plötsligt sa att han ville något mer seriöst, när han har krånglat så mycket så går det inte att komma tillbaka igen, eller. han facetimeade mig ikväll med de tre sakerna jag är så svag för; nyklippt, vit button down-skjorta och armbandsur. har knappt varit så viljesvag i hela mitt liv. skäms.

på jobbet är det minst tre möten varje dag, så jag får ingenting gjort där heller.

men imorgon är det juni! det är då allting händer!

notering: killen jag hånglade med i fredags ville följa med hem med orden "jag vill bara vara nära dig".

tisdag, april 25, 2017

status.

pratade med mamma i telefon ikväll som berättade att dom hade fått specialerbjudande om kattmaten royal canin från lantmännen med posten så pappa hade åkt till lantmännen i avesta där dom hade inte haft någon royal canin och mamma berättade att pappa var väldigt upprörd och att dom kanske fick åka till hedemora nu för där finns ju lantmännen. jag sa att dom kanske bara kan be coop att köpa in royal canin? mamma: "dom säljer bara billig whiskas och pussi. dom säljer inte såhär dyr mat."

fjärde veckan på nya jobbet. jag har blivit härskarteknikad två gånger (kanske är positiv statistik?) och mailat kollega som pikar en annan kollega. har bara 1,5 år på mig to make a mark. vänligen, 30 plus.

var på politikpub ikväll och drack gratis vin och snittar (tog tre snittar plus ett spett och en mixpinne, var hungrig). träffade en av mina nya kollegor där som även jobbar med en festival i stockholm och jag frågade VAD som hände med mumsiga halloumiburgaren som jag åt på den festivalen för ca tre år sedan??

i övrigt börjar revbenen att läka efter påskresan till prag när jag rasade ner för en trappa flera gånger och hånglade med en stenhuggare eller plåtslagare som hette tony från uppsala ena kvällen och en britt som påminner väldigt mycket om britten som åker bil och sjunger med kändisar som han skjutsar runt, sista natten. det var ganska fint när våra britter åkte med oss till vår hållplats efter att ha promenerat med oss till gryningen trots lite regn. britten hörde av sig till elin på fb och bad om mitt nummer och nu planerar han att hälsa på tror jag och jag får lite panik över det men jag får panik över alla som verkar gilla mig. obs att han är världens snällaste och rolig.

han jag fortfarande är kär i (skjut mig!!! denna destruktiva hållning? ett halvår nu vad är ens det?) är inte speciellt bra och jag har inte svarat på hans meddelande från i lördags och tänker nog inte göra det heller. det är verkligen tråkigt när ens kärleksintresse(n) inte bryr sig.


måndag, april 24, 2017

rovfåglar osv.

inspirerad av boken rovfåglar osv ska jag nu ha som ambition att skriva minst en mening om dagen här.

torsdag, mars 02, 2017

falskt alarm.

det var absolut ingenting förutom hos mig och nu är jag lite ledsen. hoppas det går över snart.

kunde väl aldrig tro att någon orkade hålla på med mig i fyra månader utan att veta om den kände något...lame. det mest förnedrande var när han sa "men jag har väl aldrig sagt något om mina känslor?" och jag kände hur hjärtat sjönk och sa lite svagt "men du ringer ju hela tiden och har varit sådär gullig.." :'( vem hör av sig och säger att någon gör den pirrig om den inte känner något? gud ska sluta dejta nu. varför plågar man sig så här?

onsdag, februari 08, 2017

updejt.

två dagar efter att han hörde av sig första gången och frågade om vi skulle ses till helgen, trots att han två dagar tidigare hade kommit fram till att det inte kändes 100, frågade han om jag ville träffas? jag svarade "nej" och han frågade igen och sa att han ville förklara sig och jag sa ungefär "nej, jag förstår vad du säger när du säger att det inte känns 100, jag vet inte hur många olika sätt du tänker att du behöver förklara det på" och sen sa han att han gärna ville bjuda på fika (på ett café, under dagtid när det var ljust ute) och förklara varför han drar sig undan när det blir allvar och jag sa "ja, okej då" för att stilla min nyfikenhet som nu hade väckts och som en sociologisk studie med förhoppning om mer material till generationsromanen.

jag sov exakt 3 timmar natten innan vi sågs på söndagen. han väntade välklippt och allvarlig inne på caféet. jag hade tänkt att ta det dyraste dom hade men eftersom jag var så nervös och inte alls sugen på att äta valde jag en festis med apelsinsmak. vi pratade en del och jag kände hur ansiktet hela tiden avslöjade hur nervös jag var. han sa att han nog inte hade varit redo efter sitt långa förhållande och att han var velig och funderade på allting fram och tillbaka och jag sa att "när du träffar någon som du faktiskt tycker om så kommer du inte att hålla på såhär" och han sa att han tycker om mig och jag sa något i stil med att "men nej du gör ju inte det" och han sa "jo det gör jag" och jag sa att jag aldrig hade hört talas om någon som tycker om någon annan som undviker den i en och en halv månad och sen sa jag att jag inte har någon nytta av om han sitter hemma hos sig och tycker om mig för sig själv?

vi tog en promenad längs hammarbyhamnen och han frågade om han fick bjuda mig på bio och se la la land. jag frågade vad det var och vem han hade blivit och han sa att ryan gosling var med och eftersom jag är svag för ryan g sa jag ja. sen pratade jag väl på om något när han kysste mig mitt i en mening och det är verkligen jobbigt att vara så attraherad av någon som är så trög?

sen sa han att han hade gjort ett test inne på caféet när han medan jag pratade hade sträckt sig för att röra min hand och jag inte hade dragit bort den, då kände han sig lugn sa han. fult. gillar honom.

på kvällen ringde han och jag frågade om han hade ringt fel och han sa "eh nej.. jag ville bara säga tack för idag" och sen pratade vi i en timme och jag sa att om han inte passar sig så kanske jag börjar gilla hans personlighet också och nu ringer han var och varannan dag och vi pratar länge? i måndags tog jag med honom på en förhandsvisning av moonlight och i mörkret kände jag hans hand som letade efter min och efter bion så hånglade han upp mig mot ett skyltfönster. vad är detta?