idag och fredagen.

hemma och ensam hos kristoffer igen. jag gillar att vara här ensam med hans dator i knät medan min laptop är på lagning, man måste ju skriva, right?



vi kom hem från sthlm för några timmar sen och det är så vackert att gå omkring i lugnet på söder med fint väder, i de små affärerna här och där. köpte två jackor och några jumprar. vi åt ute på restaurang. det var fint att åka bussen hem i mörkret sen.






förra veckan låg vi vakna flera nätter till tre, fyra och pratade. det var det han sa på fredagen som satte sig, eller vände upp och ner på saker och jag var bara kaos och konflikter inombords. när det man tyckte, eller trodde var rätt eller ens fasta åsikt vänds på eller ifrågasätts. och jag trodde aldrig att jag skulle kompromissa av mig själv på det viset. det är jävligt svårt det här med förhållanden för man får reda på saker om sig själv man helst inte skulle vilja veta och frågan är hur mycket man ska kompromissa med sig själv och den man är för att inte såra någon eller tappa sig själv. särskilt om man älskar allts komplexitet och att det alltid finns två sidor av allting och att det inte alltid måste vara så lätt och om man är den som lever på kärlek och det ögonblickliga. egoistiskt att sätta sig själv först eller det som är viktigt för en som gör att man överlever men samtidigt skulle jag må dåligt om jag försökte bli något jag inte är eller döljde saker om sig själv, skulle det vara bättre? och för vem i så fall? och då blir man ju någon annan än den han blev kär i, man kan ju inte välja bort det dåliga. men jag fattade vad han menade med det han sa och någonstans fastnade det även om jag inte riktigt vet vad jag själv tycker om det.



på kvällen och natten spelade jag på uplands reccegasque och det var succé. glädje och kärlek och folk som kom fram och ville prata hela tiden. en kille försökte och han funderade ut saker att säga det var sött och jag sa "tack, vad vänligt". sen kom kristoffer och abraham och dansade. jag gjorde två tabbar men det gick ändå skitbra och alla dansade non stop. på vägen hem mötte jag ida, sibbe och calle, och hånglade lite med både ida och sibbe.

feeling superfantastic.

ibland är allt bara sådär så det faller på plats. allt faller på plats som om någon leker ett sjukt spel med en. idag var det en sån dag. när man är strålande och man träffar rätt människor som verkar uppriktigt glada att se en och föreläsningen idag var inte sövande och det var en sån där kylig höstdag och sen besök på uplands nation med kristoffer innan hans föreläsning och på väg hem träffade jag isabelle och vi pratade, sen blev det en super kvällsmiddag med julia (utstrålningen). jonas kom ut och satte sig med oss, och sven kom med sugproppen och var nöjd med att ha löst stoppet i toan. antingen hade någon skitit cement eller försökt spola ner värdesaker.



jag fick veta idag att min blogg är en populär sak att diskutera på tex fester. den vinner i kategorin att säga mycket utan att egentligen säga något. imorgon spelar jag på uplands nation, kom dit så kan vi diskutera den?

grå dag.

försenad till föreläsningen jag inte skolkade från.

vad är det med mig?

hemma från snärkes i kristoffers tomma lägenhet, shots, starkcidrar, drink och plötsligt ganska berusad och den där känslan slår mig igen. jag känner ingenting och ingenting händer. förhandsvisningen av filmen ikväll var bra, men efteråt kändes det som att ingenting var värt någonting längre. en ung jane austen. ute och alla är fulla och allt är främmande och tragiskt och så välbekant. samma människor med halvtomt glas i handen som är ute. står och dansar på ett och samma ställe och folk man känner som man lika gärna skulle kunna vara utan kommer och dansar framför en och avlöser, folk man legat med, folk man haft bisarra upplevelser med, folk som försökt, som försöker, alla är ute. ett enda virrvarr. dagarna försvinner och flyter ihop. fredags, förfest i ögs bostadkällare och underbart virrvarr ute på ög och jag svarade dra inte alla över en kam med kärlek, lördag fest hemma och samma sak. ljuspunkt sömnlös natt inatt utan bekymmer. och alla man pratar med på sitt håll har sina problem men det är exakt samma problem, fina ytor men alltid samma problem, och alla är likadana och vad är vitsen med att vara likadan som alla andra och ha samma exhibitionistiska strävan som om det gör en tillfreds eller ger ett högre värde eller som att det skulle vara det rätta bland alla jävligt sneda prioriteringar. jag vet inte vad jag ville med det här.

mörkt ute.

jag är i örebro och kristoffer är och spelar skivor någonstans och jag borde läsa men jag orkar inte mer än de 50 sidorna jag läst av 70 tills imorgon. blev så jävla besviken idag och kristoffer sa att jag bara var löjlig när jag berättade om magkänslan första gången men så visade det sig idag att jag inte var någon idiot och då höll han om mig och jag började nästan att gråta fastän det inte är värt det. det känns som att vänskap inte borde vara så svårt att fatta liksom. gick in på toa och tittade mig i spegeln och tog ett djupt andetag sen kom likgiltigheten.

lång dag.

idag hade jag jour på radion hela dagen och åkte på tre timmars sändning (läs spela musik och ava och påa samt freestyla men ingen ville byta skridskor inför julen, hitta någon de tappat bort, eller samåka) och musikchefen hade hört av sig för hon var ganska säker på att hon inte hade lagt med haddaway- what is love i playlisten.

hans bitmärken på min axel.

jag önskar jag kunde säga att jag hade gjort något vettigt av dagen men det har jag inte gjort och gud vilken sövande röst han hade och fyra timmar var mer än tillräckligt. slöseri att gå dit. 37 pers i klassen. hängde på redaktionen efteråt och uppdaterade hemsidan lite och det är som en familj där. alla är kvar och bara är där till sena kvällen för att det är trevligt. releasarna satt i en soffa och hade möte och lyssnade på musik på hög volym när jag tog sällskap hem med emil vid nio. eller till kristoffer, men jag är mer här än hemma, och det är mer hemma här än hemma, och han är mer någon annanstans än här. som nu. han sa att han ville prata om oss och jag visste vad som hade hänt och jag förstår om han tycker jag har varit respektlös men jag har aldrig försökt ljuga för honom. han har valt att inte veta, fastän han alltid har kunnat eller har, vetat. han sa att han kommer göra slut om jag inte börjar dela med mig av mig, och det är som ett ultimatum jag inte vet om jag klarar av eller vill klara av för man är ju som man är och det borde räcka. att vara med någon ska ju betyda att man tar allt, bra och dåligt. jag kände mig bara så trött och orkade knappt öppna munnen för att försvara något för allt han sa var ju egentligen varför och att vi inte borde vara med varandra. inget om varför vi borde fortsätta. det är så tröttsamt att alltid komma tillbaka till vissa saker, hur ska man komma någonstans om man inte vill eller kan släppa taget och gärna vill älta. samtidigt som han visade en ny sida jag inte visste om, han tog det lugnt och respekterade det och jag vet inte om någon annan hade kunnat göra det. det krävs en del för att kunna låta en person man gärna vill ha för sig själv känna allt den känner och tycka allt den tycker, utan att försöka ändra på något. men man får tillbaka mer i hela det förtroendet, om man kan ha det. att bara veta var man har varandra och att man har varandra, oavsett allt runt omkring. det behövs inte så mycket mer. danielas mamma sa att det gäller att hitta någon man inte bara är kär i utan står ut med i mer än 10 min, och jag tror jag har hittat den.

några bilder från igår

jonas som jag bor med var också där, med alla våra vänner, men trots det kunde inget slå orup. mannen myten legenden. måste bara säga det. trots den något bistra uppsynen. (klicka på orup för bister uppsyn.)

bristningsgränsen.

det här förhållandet är som eld och lågor. ena dagen hatar det jag och andra kan jag inte se något annat och skulle inte byta bort det. nu spöregnar det ute igen.

lördagsnatten.

hemma från en dag där vi gick runt i stockholm till kvällen och pop dakar sen och klockan är 03:54 och jag ser sliten och trött och nygråten ut med ful lugg. nu har det börjat regna ute, det smattrar lite mot fönstret då och då. tidigare ikväll: han sa "nu får du fan skärpa dig annars sover jag hemma hos mig sen" och det handlar väl om det, att skärpa sig.