comebacken.

allt är lite för bra och det gör att jag exempelvis gråter en veckodag när jag står och steker bacon. igår lyssnade jag på balkanmusik och drack oerhörda mängder vin och det var en sån natt när jag ville bli omhändertagen och inte vara ensam så jag drog ut på det och våldgästade någon som en gång har gjort klart att den inte vill ha något med mig att göra. vi satt och pratade på en tom parkering medan andra genomförde knarkuppgörelser runtom oss och jag tänkte om något skulle hända där skulle ingen göra något. kanske bara någon gardin röra på sig i något av de utsiktslösa fönstren. den gamla omsorgen fanns kvar och jag gick hem med kalla ben hem och la mig i den tomma sängen.

klänning.

onsdag innan du har vaknat.

min brevlåda väntar på.

nej jag väntar. ersätter något med något annat.

en måndagsmorgon en måndagseftermiddag.

dags att vakna, storstaden närmar sig.

lörnatt.

santa cruz.

här kommer lite av hur det var i santa cruz.

tillbaka från san francisco.

det är konstigt det här med att resa. det är som en drog med beroendet och abstinensen. nu är jag tillbaka med ångest och det här lilla psykiska och fysiska utrymmet som är alldeles för litet som ger mig ont i magen och panikkänslor. vardagen = mängdrabatt på toalettpapper och matlådor = en kropp och själ i uppror. samtidigt, varför kan jag inte bara vara tacksam? lite jävla nöjd och tacksam. vad är det för fel på mig?