cherry.

här är min senaste video.

rysk tennis.

"matchen spelas om natten i blomsterrabatter, upplysta av båglampor; mer än tre spelare tillåtes ej; nätet är avlägsnat; bollen ersatt med en fotboll; begagnandet av racketar är förbjudet. i ett i utkanten grävt dike döljer man en orkester som ackompanjerar spelarnas upptåg. denna sport avser att utveckla en extrem smidighet i handlederna, i halsen och i fotknölarna."

"människan är en bråte av kött och ben. denna bråte framföres av en apparat kallad hjärna. hjärnan är placerad i en låda kallad kranium. denna låda är i avsaknad av en tydlig öppning. där inne ser hjärnan ingenting, hör ingenting av det som sker omkring den, isolerad som den är från resten av världen. det är därför människan handlar med denna förtjusande omedvetenhet, så välkänd för observatören, en omedvetenhet som karaktäriserar henne och "personaliserar" henne."


skräcken:
"under hela min ungdom sa man till mig: ni får se när ni blir 50. jag är 50 år. jag har inte sett någonting."

nytt år heta lår.

kan du inte bara komma nära en stund?
låta mig krypa nära som ...

är så nära att bryta mig loss från gamla rutiner.
allt ska vara nytt och blänkande.

får höra de finaste orden, i oslagbara kombinationer.
jag själv bleknar i jämförelse liksom snön utanför fönstret
som singlar en och en till marken
the only way is down
som för att trotsa tyngdlagen finns vi där för att resa oss.

"framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet."
jag gör det.


drömmar är temat.

ser du ut såhär när du tänker på mig

radio1.

i veckan var jag med i radio1 under två timmar.

hos diskrimineringsombudsmannen.

på kvällen var det ett inslag om att DO diskriminerar.

jag minns när jag gick på centralen och fick ditt meddelande.

hela sverige ligger i dimma medan du är inne och sköter dina bestyr, liksom alla på våningen under över i lägenheterna bredvid. utom du som bor under hustaket med lite närmare till stjärnorna, lite närmare till snön som faller, lite närmare till levandet.

hej då malmö, vi ses snart igen.

passerar alla småstäder alla snötäckta hus och gator som har gått in i vintervilan. vintervilan som jag har provat till låns - ett ställe där man tappar tidsuppfattningen och alla begrepp. det enda som syns är flimrandet från teven i mörket som ett avbrott i tystnaden. och plötsligt var klockan fem på morgonen och tiden jagades av ljuset och ignorerades av kroppen och ifrågasattes av sinnet. den tröttare själen av oss omhändertogs av den andra i olika pass under natten, tryggheten la sig som dimman på vattnet en grå sommarmorgon och omhuldar mig fortfarande.

comebacken.

allt är lite för bra och det gör att jag exempelvis gråter en veckodag när jag står och steker bacon. igår lyssnade jag på balkanmusik och drack oerhörda mängder vin och det var en sån natt när jag ville bli omhändertagen och inte vara ensam så jag drog ut på det och våldgästade någon som en gång har gjort klart att den inte vill ha något med mig att göra. vi satt och pratade på en tom parkering medan andra genomförde knarkuppgörelser runtom oss och jag tänkte om något skulle hända där skulle ingen göra något. kanske bara någon gardin röra på sig i något av de utsiktslösa fönstren. den gamla omsorgen fanns kvar och jag gick hem med kalla ben hem och la mig i den tomma sängen.