den kyliga luften som rör huden där den kommer åt.

när du saknar new york får new york komma till dig.

nio dagar kvar.

när känslan kommer och du måste agera på den.

han har gett dig en tid och en plats och sagt att du är i trygga händer och ni sitter på en dyr restaurang i mitten av veckan och middagen tar åtta timmar innan du blir upptryckt mot en husfasad vid en av alla tomma smala kullerstensgator i gamla stan och t-banan har slutat gå och han ropar till sig en taxi och doften som sitter kvar i tyget, på din hud, när han har klivit ur. fräknarna över hans handled, mellan den dyra guldklockan och skjortan med dubbel manschett, och du tänker på honom men vet redan hur det slutar.

someone just passing by.

sitter i soffan med partidebatt om rut och googlar på all litteratur som har med los angeles att göra

imorse medan jag fortfarande låg kvar i sängen fick jag meddelande och en video från ett tak i new york. jag frågade "are you alone or is there a girl you don't want me to meet" och han svarade "someone just passing by"

sjönevad.

midsommarafton, bättre sent än aldrig.

hej från new york.

dagens objekt.

tänkte lägga upp saker jag tycker är fina nu. här är en skål/vas av murano mandruzzato. en sån man kan titta på en hel dag och älska.

om honom.

snart har sex månader gått sedan sex år tog slut. det fanns inget mer och inget är deppigare än att sova bredvid någon som inte känner till hundra procent. kroppen gick igenom sorg i flera månader efteråt. jag visste mentalt att det inte kunde fortsätta men kroppen levde sitt egna sorgsna liv. det tog för mig inte slut pga att kärleken var slut, för den finns fortfarande där för mig. men när man känner sig som världens mest ointressanta för någon går det inte längre, och då kanske man måste ta tag i det även om man förlorar någon och inte vet.

hela tiden fanns han där, som jag träffade en natt i en taxi för över ett och ett halvt år sedan. dagarna som har gått där vi inte har pratat under tiden sedan vi träffades kan räknas på två händer. min bästa vän över en natt, som svarade oavsett när jag ringde även om han var hos någon tjej han träffade för tillfället. han som sa "vem vet, ni kanske hittar tillbaka till varandra en dag" och "du kan inte sätta en tidsgräns på dina känslor" och "jag finns här." när jag ibland grät i telefon och mot hans axel. vi pratade i timtals och älskade. ringde varandra bara för att höra den andres röst. det är så sjukt när ens person bottnar i någon annan, när varje kommentar snappas upp och klockan plötsligt är två på natten och man måste sluta trots att man har allt kvar att säga.

vi har varit med varandra hela sommaren dag som natt och suttit uppe i köket i ett tomt hus en natt och pratat, varit på fester och festival tillsammans, han har lyst upp mig med sin twitter på en kolsvart illaluktande bajjamajja kl halv fyra på natten. vi har suttit på en åker med musik ekandes från skogen och tittat på den mest stjärnklara himlen med stjärnfall med vänner runtomkring, alltid nära, gått genom morgondimman när solen har gått upp, värmt varandra, tagit hand om varandra när den andra har blivit för full, nakenbadat. han har kommit med frukost till mig på sängen i festivaltältet. allt som hör en sommar till och det har gått så oerhört fort.

nu är hösten här och ingen vet vad som kommer. ingen tittar på mig med så mycket irritation och kärlek som han, älskar hans skratt när han skrattar åt något jag just sagt, vill aldrig att det ska ta slut. vad det vi har än är. hans fräckhet, hans nyfikenhet, hans intellekt. ingen får mig att skratta som han. när han säger att jag är den roligaste han vet så känner jag mig som världens mest speciella. snälla låt bubblan hålla ett litet tag till.