dag 1.

hade föreläsningar i östersund och stod sen i snöyran och väntade på buss 45. på bussen som var full fick jag sitta bredvid samma kille med aspbergers som åkte med bussen sist jag var här. jag sa hej och han drog ut bältet och höll det utsträckt åt mig när jag satte mig. framför oss var en skylt med ett bälte. det var värmande. jag visste var han skulle av sen förra gången när han hoppade på. när jag kom fram hade pappa flyttat allting och jag bytte om och vi började riva tapeten och pappa fäktade med sin ångmaskin över hela väggen men det var ingen mening så vi gav upp. det ömmar under nageln som pillat i kanterna och de små såren svider.