trångt.

saker trängs fast inte med mycket sömn och det innebär att tårarna är nära när klockan slår tio. klockan tio kulminerar oresonligheten och allt blir förorättningar och jag vet inte varför jag reagerade så häftigt tidigare idag trots att det bara var ett helt vanligt missförstånd och jag förvånar mig själv mest av allt samtidigt som jag blir lättad. för det är som ett kvitto på att man lever. man lever ut i minsta atom och det var nästan värt det. den häftiga reaktionen lägger sig och förvandlas till skamsenhet samtidigt som den lilla revolten tar ton och utbrister: "förminska inte dina känslor! säg vad du känner när du känner det! stå på dig! inom parentes och lite tystare (bli inte kuvad av att du vet att allt kommer att kännas och se annorlunda ut när ögonen öppnas och dagen börjar på nytt, du kan inte skjuta alla känslor på nattens dämpande inverkan)".

detta samtidigt som pappas röst vis av erfarenhet lugnt säger att man aldrig ska göra något i upprört tillstånd. men eftersom jag ännu inte har fast jobb och är under trettio tänker jag att jag fortfarande har några år på mig som jag rättmätigt ska använda till att göra så mycket känslomässiga misstag som möjligt på.

avskedet.

en göra-slut-middag. vi möttes på dyr restaurang svartklädda för att säga hejdå till det som varit med champagne och en uppsjö av olika skaldjur. med bitchiga kommentarer och flirt och pikar till den andres respektive och en varm chokladbakelse till efterrätt att dela på med fikon och pecannötsglass och en kypare som står redo att ersätta varje förlorad droppe. lyssna på breakuplåten på en dålig iphone berusade i kvällsluften i för kalla ytterkläder och en flaska rödvin som smakar banan innan en betald taxi hem och en chaufför som frågar om jag kommer från uppsala.

i love you charlotte perelli.

dagen efter. lyssnar på charlotte på svt om och om igen.

so far.

för första gången det här året använder jag youtube till något specifikt.
jag har min första intervju bokad för uppsatsen.
jag känner hur orden inte räcker till.
åker ul-buss för första gången sen 2006.

vad får dig att gå upp om dagarna?

"du har ju dina böcker, din mac och julia, du har allt du behöver."