tillbaka från san francisco.

det är konstigt det här med att resa. det är som en drog med beroendet och abstinensen. nu är jag tillbaka med ångest och det här lilla psykiska och fysiska utrymmet som är alldeles för litet som ger mig ont i magen och panikkänslor. vardagen = mängdrabatt på toalettpapper och matlådor = en kropp och själ i uppror. samtidigt, varför kan jag inte bara vara tacksam? lite jävla nöjd och tacksam. vad är det för fel på mig?