om honom.

snart har sex månader gått sedan sex år tog slut. det fanns inget mer och inget är deppigare än att sova bredvid någon som inte känner till hundra procent. kroppen gick igenom sorg i flera månader efteråt. jag visste mentalt att det inte kunde fortsätta men kroppen levde sitt egna sorgsna liv. det tog för mig inte slut pga att kärleken var slut, för den finns fortfarande där för mig. men när man känner sig som världens mest ointressanta för någon går det inte längre, och då kanske man måste ta tag i det även om man förlorar någon och inte vet.

hela tiden fanns han där, som jag träffade en natt i en taxi för över ett och ett halvt år sedan. dagarna som har gått där vi inte har pratat under tiden sedan vi träffades kan räknas på två händer. min bästa vän över en natt, som svarade oavsett när jag ringde även om han var hos någon tjej han träffade för tillfället. han som sa "vem vet, ni kanske hittar tillbaka till varandra en dag" och "du kan inte sätta en tidsgräns på dina känslor" och "jag finns här." när jag ibland grät i telefon och mot hans axel. vi pratade i timtals och älskade. ringde varandra bara för att höra den andres röst. det är så sjukt när ens person bottnar i någon annan, när varje kommentar snappas upp och klockan plötsligt är två på natten och man måste sluta trots att man har allt kvar att säga.

vi har varit med varandra hela sommaren dag som natt och suttit uppe i köket i ett tomt hus en natt och pratat, varit på fester och festival tillsammans, han har lyst upp mig med sin twitter på en kolsvart illaluktande bajjamajja kl halv fyra på natten. vi har suttit på en åker med musik ekandes från skogen och tittat på den mest stjärnklara himlen med stjärnfall med vänner runtomkring, alltid nära, gått genom morgondimman när solen har gått upp, värmt varandra, tagit hand om varandra när den andra har blivit för full, nakenbadat. han har kommit med frukost till mig på sängen i festivaltältet. allt som hör en sommar till och det har gått så oerhört fort.

nu är hösten här och ingen vet vad som kommer. ingen tittar på mig med så mycket irritation och kärlek som han, älskar hans skratt när han skrattar åt något jag just sagt, vill aldrig att det ska ta slut. vad det vi har än är. hans fräckhet, hans nyfikenhet, hans intellekt. ingen får mig att skratta som han. när han säger att jag är den roligaste han vet så känner jag mig som världens mest speciella. snälla låt bubblan hålla ett litet tag till.