månklar natt.

jag är på fest i uppsala och det är massor med människor från sala och norberg där och jag hör av mig till honom och frågar om jag får sova över och jag säger "svara snabbt" för sista tåget till stockholm går alldeles snart och han svarar "ja så klart du får". jag stannar på festen någon timme till innan jag ghostar under tryckaren där ingen frågar mig om jag vill dansa och går till busstationen och hoppar på bussen. alldeles utanför uppsala är det mörkt, inga väglyktor och bara enstaka gårdar, de flesta mörka så sent. månen är så stark och lyser upp det snötäckta landskapet och jag minns inte ens när jag såg stjärnorna så klart senast. jag vet inte vilket håll jag ska börja gå åt och mörkret är så kompakt när en mörk skugga kommer och möter mig och kramar om mig, ett halvår sedan sist, och tar med mig till sitt hus där elden sprakar för fullt i spisen i köket och temperaturen har nått 40 grader. jag tar av mig klänningen och lägger mig i sängen och han tittar på mitt kejsarsnittsår innan han klämmer på mina lår och frågar om jag äter som jag ska innan han säger att min kropp är så vacker. jag somnar mot honom medan han kollar twitter och lyssnar på någon doku och det känns så tryggt.

på morgonen går vi vägen genom fälten till närmaste mack och jag köper med bullar till frukost som vi äter där vi sitter under en filt på bänken mot husväggen i solen som värmer för första gången i år.