valborg.

hela gänget ses längst ut på landet på lidingö vid en sjö och flyttar ikapp med solen och tömmer den ena skumpaflaskan efter den andra och fyller på med fimpar i samma takt. vid 22.30 är det dags för 90-talsklubb men jag åker hem istället för det är skönt att för en gångs skull vara på rätt sida och jag byter linje i gamla stan och får ögonkontakt innan jag ens har satt mig och han pratar i telefon men släpper inte blicken. han slutar prata och vi tittar på varandra förbi de två personerna mellan oss och vid mariatorget ställer han sig upp när tåget stannar och står vid dörrarna och vänder huvudet mot mig innan dörrarna öppnas och han kliver ut där han står kvar på perrongen och ser på mig medan tåget åker.

så känns det som om något saknas i ett dygn efteråt.