torsdag, halvlek.

träffar en välklippt kille i fina kläder för tredje gången, den här gången på oneutral mark i hans stökiga centrala etta där det hänger ett stort familjeporträtt i olja (förmodligen) i guldram av en avliden släkting i glasögon som har skakat hand med mussolini, på väggen ovanför soffan. bokhyllorna fulla av böcker, klassiker och poesisamlingar. på golvet finns ett bronshuvud, här och där föremål som visar på en förtjusning för antikviteter och bildning. vi sitter i hans soffa och pratar och han närmar sig långsamt mig på soffan, tar min hand, leker med mina fingrar samtidigt som han ler när vi pratar och skrattar när jag säger något, stoppar en hårslinga bakom mitt öra. i nästa stund ligger vi och hånglar i soffan och han kysser mig på halsen och över ansiktet och vi skrattar och pratar och det känns som scenen i bridget jones baby när hon träffar mcdreamy och dom hånglar i sängen i hyttan på festivalen och han är så fysisk på ett sätt som passar mig, i allt.

en timme senare är han anti i kroppsspråket och säger emot vad jag än säger på ett ganska otrevligt sätt och jag tänker att jag har varit med om det här en gång förut och inte tänker utsätta mig för det en gång till, så jag reser på mig och tar mina saker och säger att jag ska gå och han frågar lite förvånat om vi inte ska äta och jag säger att jag inte är hungrig längre och han känner av skiftningen och tar upp ett av ämnena som han har dödat för att vara tillmötesgående, han tar på sig en morgonrock och jag knyter på mig skorna och han säger att han hoppas att vi ses snart igen och jag säger någon meningslös mening och lämnar lägenheten och går genom ett kvällsmörkt stockholm.