ångest.

det här kommer att bli en skittråkig bloggpost.

när jag kom in genom dörren så lyste köksbelysningen, vilket var knäppt för att jag alltid brukar dubbelkolla att allt är släckt innan jag lämnar lägenheten. sen fanns det en lapp på köksbordet på svårtydd franska om att jag inte skulle luta mina sopsäckar (har ju varit en del) mot någon vägg. eftersom jag har sopsäckar i min hall just nu, mot hallväggen, i väntan på rätt sopdag för kartong, så trodde jag att min snälla hyresvärd - eller kanske snarare hans fru - hade varit i lägenheten och blivit upprörd över alla kartongsäckar och glömt att släcka och lämnat en arg lapp.

jag blev först irriterad, och sen arg och kränkt. jag smsade honom och frågade om han hade varit i lägenheten för att köksbelysningen var på när jag kom hem och frågade om lappen var från honom och att den låg på köksbordet. han svarade att han inte har nycklar till lägenheten och att köksbelysningen kanske tändes när han installerade en lampa i trapphuset när han slog på säkringarna igen.

just då kom jag på att arga lappen kanske FÖRMODLIGEN hade legat i posthögen som jag hade hämtat in så jag bad snabbt om ursäkt och att jag hade misstagit mig och att jag nog hade fått lappen i posten och att det verkar som att någon granne är upprörd pga mig, och nu skäms jag med svår ångest. min snälla hyresvärd skulle väl aldrig gå omkring i min lägenhet och lämna arga lappar och titta på alla smutsiga underkläder som ligger överallt just nu.

varför ältar jag typ såna här situationer, orimligt mycket???

resten av dagen då? jo, bakis, trött och fick panik när jag skulle lämna fruängen när jag insåg att jag inte hade några hemnycklar till bryssel. albert fick också panne och vi sprang runt runt i lägenheten och a kollade i bilen. sen kom jag på att de förmodligen låg i min kappa som jag gick till jobbet med i tisdags, innan jag bytte till en kort jacka när jag åkte till flygplatsen.

så när jag landade i bryssel så tog jag flygbussen till jobbet, skrev in mig via den enda öppna entrén på rue wiertz med hjälp av min bricka som jag tack och lov mirakulöst nog hade på mig. kontorsdörrarna var så klart låsta så jag fick ringa en vakt som kom och öppnade och sen löste sig allt!!! men jag måste vara outhärdlig att vara tillsammans med. noll koll kokosboll. :)))

är det inte lite ironiskt att den här bloggen heter nåt franskt?

ren glädje.

cyklade hem från baren med isak inatt kl tre genom ett tomt bryssel på varsin uber bike som vi hittade några kvarter från baren i st gilles. fulla i hög hastighet sneddade vi över filer, spårvagnsspår och cykelbanor. han alltid lite steget före. 

jag var så jävla lycklig. 

ett år har gått.

jag har lämnat stockholm för bryssel och har hittat en pangig och dyr lägenhet. jag jobbar från ca 8.30 till ca 19 på kvällarna. på torsdagarna börjar man dricka bubbel vid 17-tiden så det är ändå OK de där sista timmarna och fredagarna är lite comme ci comme ça.

problemet med att jobba på den här "nivån" är att jag typ inte kan vara helt ärlig eller ha åsikter i bloggy. men till och med när man är ärlig är man väl aldrig helt ärlig för allt är ju alltid så dubbelt. men om jag kunde vara ärlig så skulle jag kanske skriva en och två spännande grejer om gårdagskvällen i lund t.ex. fick skvallervägen höra att en rektor på ett av sveriges toppuniversitet i södra sverige inte bryr sig speciellt mycket om europa och definitivt inte vet när eu-valet är eller om hen ens röstade. OBS RYKTEN. kanske sanna.

några saker jag har lärt mig under den här tiden är:
- släpp kontrollen för du har ingen
- ha alltid en a, b och c-plan
- admin är inte roligt
- satsa på en snäll och bra hyresvärd! viktigast!!!!
- om du ser en bostad du gillar när du bostadsrekar, vänta inte
- nej, stora möbler går inte upp genom trappan. hyr lift.
- ja du kanske känner dig värdelös ibland, men du tillhör fortfarande lägre övre halvan (lärde jag mig i boken david och goliat som jag läste ut på flyget till bryssel idag)
- lojalitet och att kunna hålla hemligheter är viktigt
- hur det är att vara asexuell
- undvik distansrelationer om du vill ha en relation

har bara haft ett breakdown här så mentalt är det ganska bra. jag tycker att det är så existentiellt det där vad man gör men kanske framförallt vem man är och hur man känner sig från dag till dag. för mig är det viktigt att känna mig ROLIG men tänk om man bara umgås med tråkiga och inte får känna sig kul? nu umgås jag inte med tråkiga, så varför har jag ändå inte känt mig kul? är det för att jag har hållit på med admin 60 procent av tiden och skruvat IKEA-möbler resten av tiden? jag har träffat en själsfrände men vågar inte umgås med henne själv för att hon är så cool.

exempelvis med fredrik känner jag mig kul 98 procent av tiden men det kanske också har att göra med att vi hinkar vin och pratar non-stop om tiotusen intressanta ämnen 100 procent av tiden? men nu bor frippe inte i bryssel och om han hade gjort det så hade jag ändå inte haft tid att träffa honom.

jag tänker mycket på att ha ett sammanhang med en massa vänner varje gång jag läser sandra beijers blogg och blir lite ledsen över att jag inte har det här, fast jag kanske ändå har det men bara inte orkar dra ihop något? beklagade mig till albert som svarade att det är en lögn, ingen har det där sammanhanget, alla är ensamma även om det råkar vara flera kompisar på en och samma bild ibland. det tröstade en del.

jag ser framför mig hur jag bor i ett hus med en stökig situation där det kommer och går vänner och bekanta hela tiden och det är rå men hjärtlig jargong. IRL älskar jag ensamtid, och tanken på folk som plingar på utan att förvarna eller avtala en tid i förväg ger mig ångest. är det här ett tecken på någon slags schizofreni eller? när jag tänker på mig själv när jag öppnar för en spontanplingare ser jag framför mig hur krystat det blir när jag inte har kaffe att bjuda på pga dricker inte kaffe, eller kakor, och hur jag och XX sitter och tittar på varandra varandra och jag stammar fram nåt om vädersituationen och hur personen inte kommer att spontanplinga på ett bra tag efter det.

apropå vädret så var det fint med regn och dimma när jag tog tåget över öresundsbron ensam idag. tänkte på boken livbåten när jag såg vågorna under oss. promenerade sen i ösregn från schuman hem. köpte med en väldigt bra regnkappa från sverige för 700 kr, tyvärr är vädret lite ryckigt så har inte riktigt kunnat tajma regnkappan med regnovädren än förutom en eller två gånger.

började sen i trans montera min byrå, den sista omonterade möbeln, för att inse hur det smattrade mot mitt takfönster. snälla låt det regna hela helgen, utom imorgon kväll när jag ska på fest.

fråga: borde jag gifta mig för att få underhåll för albert?
och: bara dagar kvar tills jag får en ny chans att förstöra hans födelsedag.

tänker frekvent på lina thomsgård som betonar värdet av att dokumentera sitt liv. av att vara en del av en kedja i något större och att det är för viktigt för att lämna odokumenterat. att någon kanske läser de här bevingade orden en dag. pirrigt!!

tack för alla fina födelsedagar du gav mig.

”tack för alla fina födelsedagar du gav mig” skrev han till sin förra tjej när hon gratulerade honom på hans födelsedag. han säger det när vi ligger bredvid varandra i sängen och det kommer på tal. jag frågade om han skrev det för att han kände sig ensam och han sa nej men jag tror inte att man skriver så om man inte känner sig ensam och nostalgisk och ledsen. fick stora skuldkänslor för att jag förmodligen inte gav honom en bra födelsedag trots att jag åkte till kista efter att i dagar ha letat igenom alla andra butiker för att hitta det han önskade sig. när han öppnade presenten blev han glad men han blev inte förtjust. tänk om hon kanske ordnade fyrverkerier och en privat kock och SPA-behandling och biljetter till något favoritband och avslutade dagen med en härlig egen massage med eteriska oljor som han minns med värme? jag ska nog inte säga upp mig och bli nya m bindefeldt. ibland tänker jag att han fortfarande är kär i henne för annars skulle han inte bli så spänd när hon kommer på tal.

sladdade annars in i lägenheten genom ytterdörren lagomt berusad efter aw på jobbet där min chef sa flera fina saker om mig inför de andra som var kvar. han berättade om när en kollega hade försökt trycka till mig och lagt till chefen på kopia och hur jag hade svarat honom och bara erbjudit honom lösningar och världens fyrverkerier. han pratade om vår ”intervju” och hur förberedd jag var och researchen jag hade gjort om honom. ja jag tänker inte låta slumpen styra över vilken chef jag får nej. :))

i mailen idag fick jag ett jobberbjudande.

lyssna på sin inre kolibri.

idag ”ställde jag in” att vara med på ett årsmöte som jag inte ens hade anmält mig till. enorma skuldkänslor. det är nåt med att dyka upp till varje pris för att man ser allas ledsna ansikten framför sig när de inser att man inte kommer, sen inser man att de flesta nog inte bryr sig och att få ens kan stava mitt namn. sen tänker man på alla förberedelser och att det är helt i onödan om ingen kommer och så värker det i hjärtat och så får man ännu mer skuldkänslor. det är nåt fint med personer som anordnar saker för andra, det vill man ju stötta?

istället åkte jag hem och micrade tacopaj och blev förförd av min kille på soffan och kom i hans famn innan jag bokade en långresa till island med a och två av hans vänner. min första ”parresa”. när jag frågade min kollega om det var ok att jag var ledig hela påskveckan var han tveksam men sa sen åt mig att boka resan med orden ”så länge du inte lämnar dina grejer till mig”. brukar jag göra det?? har funderat på det sen dess. fick skuldkänslor trots att jag inte vet om det ligger något i det. hur skadad är man inte när man får skuldkänslor för nåt man inte ens vet om man har gjort?? jag utgår från att jag bara gör fel eller har gjort nåt fel som jag ska sota för resten av anställningstiden vart jag än är.

hamnade i tjafs med samma person som vanligt på grund av samma strunt som vanligt, blir alltid utmattad och känner post-traumatisk stress och vill bara gå och lägga mig. har aldrig träffat någon som är så dålig att bråka med och som tar så mycket energi. försöker med isabella löwengrips recept: tänka på känslan som isolerad i en box, nåt sånt.

ringde hem och frågade om jag och a kan hälsa på i mitten av februari, mamma svarade ”varför då, vad ska ni göra här?”

”hej hej tack så mycket”

idag tog jag av mig mina glasögon på t-banan på väg hem när jag hörde att den lilla muggen med mynt skramlandes närmande sig med ”hej hej tack så mycket hej hej tack så mycket” eftersom mitt signalement har gått ut till alla tiggare i södra stockholm efter några insatser vid hemköp. att ta av mig glasögonen gjorde mig osynlig och jag fortsatte läsa min nya birgitta stenberg-bok.

jobbar med en artikel på jobbet om arbetsrätt som inte känns färdig. mitt själstillstånd är dött trots att jag vaknar lycklig för någon slags stimulans saknas, är det nu man tror att det är den biologiska klockan och skaffar barn och drar på sig ett huslån för ett hus som behöver dräneras och börjar med maniska renoveringar som leder till läckage och separation?? jag undrar om tomheten har att göra med hur jag räknar tid? tiden räknat i timmar istället för räknat i vettiga saker man åstadkommer? är tiden när man gör vettiga saker över? lever ett pensionärsliv; fast jobb, inga intressen, inga oväntade inslag. läser en bok och somnar. repeat.

mardrömmar.

hade ställt klockan på 06.30, drömde en mardröm om att jag var gravid med c och hade fått för mig att behålla barnet och bli ensamstående mamma?! just när klockan ringde. så lättad av att vara ogravid med c klev jag upp direkt. igår drömde jag att jag var med c i alaska. också det en mardröm även om landskapen var fina. måste vara för att han hörde av sig i lördags, jag svarade inte. gud vad gott han skulle må om han bara visste.

första blogginlägget på ett år. natten mot nyårsdagen drömde jag en sensuell dröm om en kompis. jag skedade henne i underkläder och somnade. måste ha varit för att jag fortfarande var så bakfull sedan dygnet före nyår efter att ha halsat ouzo (spydde förmiddagen efter i köksvasken när det var upptaget i badrummet) och ätit skaldjur att jag bara ville krypa in i fosterställning. drömde hur som att jag skrev ned drömmen och bloggade. dvs, det är dags. i’m back.

hiphop.

sedan ett par veckor tillbaka andas jag lättare, hans telefonnummer finns inte kvar i telefonlistan, meddelandena är raderade och mer än halva juni har gått. känner att jag vill ta det lugnt så säger nej när någon frågar om den får följa med och se hur min del av stockholm ser ut. vill vakna själv och vara ensam.

jag är trött på mig själv, min röst och alla återkommande ord med viss variation som tappar lite i värde för varje gång och som mest bara fungerar som en täckmantel för tystnaden som ändå smyger sig på i skarvarna, som visar sig i en oengagerad blick eller svårighet/likgiltighet i att hitta samtalsämnen. den där disträa rörelsen när någon eller jag mentalt hellre vill kolla sin telefon för att se om någon dejt har hört av sig som förväntar sig ett svar omgående. är trött på mitt sätt att göra saker på. vill ta en paus från allt det och bara vara ifred. undrar om horace någonsin har känt så? men han kanske använder mer än i genomsnitt 300 ord från SAOL så han kanske inte märker av likriktningen lika påtagligt. rätt mäktigt att döpa ett barn till horace, men jag gillar det inte.

treårstristessen.

så trött just nu på att tänka samma tankar, göra samma saker, samma samma. allt är så smått, så litet, för trångt, rutiner, samma antal timmar på dygnet. var är samtalen som kanske ligger på en annan nivå och vidgar vyerna? eller snarare, var finns PERSONERNA som tänker lite annat, lite större, med erfarenhet av nåt annat? eller ska jag för alltid behöva vara klistrad vid little jinders instastory??? sen undrar jag när jag ska hinna göra mina projekt, eller när jag ska sluta skylla på att jag har så mycket att göra och faktiskt göra mina projekt. ikväll är verkligen en sån där dra-till-ett-annat-land-kväll och sitta ensam på en utomhusservering som grillar nyfångad bläckfisk och sura.

läste per hagmans nya bok allas älskare ingens älskling och kunde relatera till både titel och innehåll! förutom alla delar som hade med utrikespolitik att göra pga bristfällig skolgång, ytligt nyhetsintag och förvånansvärt dålig på geografi och alla världens konflikter.

på kärleksfronten plågar jag fortfarande mig själv (men hånglade med någon annan i fredags). idag sa han att vi inte kan ha det så här längre, "vi måste ta ett beslut" sa han men menade att han måste ta ett beslut och att han egentligen redan har bestämt sig men inte vågar säga att han inte vill mera och jag förstår inte varför han bara inte kan säga som det är utan behöver dra ut på det en evighet men jag tänkte kanske inte göra det lättare för honom och ta på mig allt känslomässigt ansvar och öppna alla flyktvägar av ren godhet, lite får han väl stå för?? problemet är att jag förmodligen skulle tappa respekten för honom om han plötsligt sa att han ville något mer seriöst, när han har krånglat så mycket så går det inte att komma tillbaka igen, eller. han facetimeade mig ikväll med de tre sakerna jag är så svag för; nyklippt, vit button down-skjorta och armbandsur. har knappt varit så viljesvag i hela mitt liv. skäms.

på jobbet är det minst tre möten varje dag, så jag får ingenting gjort där heller.

men imorgon är det juni! det är då allting händer!

notering: killen jag hånglade med i fredags ville följa med hem med orden "jag vill bara vara nära dig".

status.

pratade med mamma i telefon ikväll som berättade att dom hade fått specialerbjudande om kattmaten royal canin från lantmännen med posten så pappa hade åkt till lantmännen i avesta där dom hade inte haft någon royal canin och mamma berättade att pappa var väldigt upprörd och att dom kanske fick åka till hedemora nu för där finns ju lantmännen. jag sa att dom kanske bara kan be coop att köpa in royal canin? mamma: "dom säljer bara billig whiskas och pussi. dom säljer inte såhär dyr mat."

fjärde veckan på nya jobbet. jag har blivit härskarteknikad två gånger (kanske är positiv statistik?) och mailat kollega som pikar en annan kollega. har bara 1,5 år på mig to make a mark. vänligen, 30 plus.

var på politikpub ikväll och drack gratis vin och snittar (tog tre snittar plus ett spett och en mixpinne, var hungrig). träffade en av mina nya kollegor där som även jobbar med en festival i stockholm och jag frågade VAD som hände med mumsiga halloumiburgaren som jag åt på den festivalen för ca tre år sedan??

i övrigt börjar revbenen att läka efter påskresan till prag när jag rasade ner för en trappa flera gånger och hånglade med en stenhuggare eller plåtslagare som hette tony från uppsala ena kvällen och en britt som påminner väldigt mycket om britten som åker bil och sjunger med kändisar som han skjutsar runt, sista natten. det var ganska fint när våra britter åkte med oss till vår hållplats efter att ha promenerat med oss till gryningen trots lite regn. britten hörde av sig till elin på fb och bad om mitt nummer och nu planerar han att hälsa på tror jag och jag får lite panik över det men jag får panik över alla som verkar gilla mig. obs att han är världens snällaste och rolig.

han jag fortfarande är kär i (skjut mig!!! denna destruktiva hållning? ett halvår nu vad är ens det?) är inte speciellt bra och jag har inte svarat på hans meddelande från i lördags och tänker nog inte göra det heller. det är verkligen tråkigt när ens kärleksintresse(n) inte bryr sig.