regn, gevärsskott och lätta glåpord.

och jag sitter som fastklistrad vid fönstret stort som ett a4 och ser i en vändning landningsbanan helt upplyst av tre rader med lampor som lyser i mörkret innan nosen rätas upp med banan. allt annat försvinner sen går det fort fort och kroppen känner av planets tyngd och under ens kropp lyser öar av ljus som blir mindre för varje sekund medan månen lyser in i det mörklagda planet och senare reflekteras i sjöarna vi passerar. så himla vackert. i stolen snett framför mig sitter en kille från mitt program och vi pratar med varandra om hur det har gått och morgondagen tills vi landar en timme senare i ett snötäckt landskap och vi säger "hej då" och "ses imorgon" på flyplatsen på frösön. blir upphämtad och vet inte riktigt var jag är för jag känner inte igen mig i mörkret förrän vi åker över bron in till stan vidare till en mjuk och varm säng.