ösregn ute.

och jag blev äcklad och så svartsjuk, svartsjuka aldrig förr beskådad, det här är inte jag, och bråk och diskussioner till sent på natten. och han sa att han inte litar på mig för att det är nyförälskelsen som räknas för mig och jag sa inte emot, även om det aldrig är så svart eller vitt. att vara otrogen för mig går väl vid om man gör någonting, men känner saker gör man ju ständigt för olika personer, man kan ju inte förneka sig själv att känna saker och varför ska det ena behöva utesluta det andra sålänge man vet vad som är viktigast och den andra vet vad som är viktigast, om man mår bra av det? är det själviskt att känna saker som man mår bra av om den andra ogillar det? man blir ju ibland ögonblickligen fascinerad av eller kär i olika personer på olika sätt, och jag förstår inte hur man skulle kunna tvinga den andra att sluta känna något för andra, det är väl snarare så att det är när man känner något för flera och man genom medvetet och eget val väljer att vara med den där särskilda personen som det borde betyda något? det som är något mer än det där ögonblickliga. då borde den andra kunna vara trygg i det. vissa kanske bara känner något för den den är tillsammans med och verkligen inte kan känna något litet alls för andra, men alla är ju inte såna. skillnaden kanske är att jag pratar om det. jag ogillar förhållanden när det tar fram ens dåliga egenskaper, eller om det bara är gammal vana, ett sätt att vara på som man alltid varit på sålänge man kan minnas.



och han sa att han inte ser hur det här ska fungera och jag sa "då gör vi slut då, nu". han sa "även om jag skulle vilja göra slut med dig, hur dig skulle jag kunna? lämna allt det här?"

somnade tätt ihop.

just nu.

för honom var jag radiotjejen och för mig var han den jobbiga som inte ville ge sig. det gjorde han inte heller. han visste vad han ville när han såg mig. en leder oavsiktligt till en annan, någons omedvetna eller obetydliga handlingar eller ord eller brist på, resulterar så småningom i något som egentligen kanske inte var meningen. bisarrt eller ironiskt, så har det alltid varit. ena avlöser andra. slumpen eller ödet, allt hänger samman. att först vara övertygad om något och sen få det klart för en att det inte alls var så det skulle vara, det är väl sånt som händer när känslor ändras och det är ingens fel. vitsen med livet för att inte få tråkigt. vilket väljer man annars hellre, inbillat samförstånd eller uppenbart missförstånd?
jag älskar mitt liv.

we barely touched as if being watched.

jag är så jävla grym

och snygg på samma gång.


jag är ett kap.

kapa mig då.

ett kapat kap.


begär när det bara kommer över en helt okontrollerat. jag har blodsår på näsan och i näsan. det här vill inte försvinna. jag är helt slut efter den här veckan av trötthet och utmattning och ingen sömn men man fattar vissa grejer. som att alla bara är personer mer eller mindre uttråkade av livet. mer eller mindre krävande. mer eller mindre trevliga. som att jag klarade förra tentan fastän jag skrev alla fem sidorna sista dagen. supersmart? eller så är det någon annan som inte är fullt så smart som släpper igenom det. antingen eller. kanske en kombination.



börja från slutet eller början?

början?

början, dag för dag till nu, idag.

nedanför.

halloweenfest.

igår när jag hade slutat arbeta och fortfarande var sjuk för sjunde dagen i rad och utmattad av att inte ha lagt sig före fyra på ett tag och inte ta det lugnt hade jag egentligen ingen lust att göra något och höll nästan på att börja gråta för att det var snor överallt i ansiktet och inget var bra.

vid tio var det halloweenfest i gula villan a.k.a villa villerkulla och jag var leila k. rätt otrevligt, såg mer ut som en transa. en var en försupen frisör men såg mer ut som diana ross, och en annan var försupen discostjärna och såg också ut som diana ross. det var roligt väl där och alla dansade på vardagsrumsgolvet. på toan hängde både en död nalle puh och tandborstar från taket. när jag hade arbetat klart i eftermiddags med boken det är deadline på imorgon sa emil att jag hade rufsigt hår och jag sa att jag var leila k igår och inte hade återhämtat mig än.

fredagsnatten.

halv fyra.

uppsala.

fredagen. eftersom det nästan blev slagsmål mellan två äldre män på swebussen vi hade åkt med på vägen dit, så skulle vi åka tåg hem. tio på morgonen tog vi tåget till uppsala och det borde vi inte ha gjort. en resa som skulle ha tagit tre timmar tog fem eller sex timmar.
först blev kompressorn i första tåget överhettat så det stannade mitt ute i skogen. sen fungerade ingen av toaletterna på tåget så de fick stanna extra för att folk skulle kissa. eftersom vi låg efter tidtabellen fick vi stå och vänta ett tag på möte blev vi informerade om, det var inte kompressorn som hade lagt av den här gången. sen utannonserade de alla anslutningar som folk skulle missa och folk blev minst sagt upprörda. utom en kvinna i vagnen bakom som tyckte det var jätteroligt. sen stannade tåget igen och en röst sa "som ni märkte så har tåget stannat" för då hade vi hamnat bakom ett godståg som hade gått sönder mitt på järnvägen ute i granskogen. sen fick vi vänta i västerås en timme. när vi kom till uppsala var jag sur, sjuk och kissnödig.



på kvällen efter att jag hade duschat gick jag till julia och det är gästfrihet hos henne, alltid. det är skönt med någon sån för jag är inte sån. vi drack några glas och pratade och såg på tv, sen kom fanny och vi gick till snärkes vid elva och träffade alla andra där. tough alliance för andra kvällen i rad, den här gången i uppsala. kristoffer och abraham hade lagt ner enormt mycket arbete på det. medan förbandet rongfa spelade började det snöa ute. det var fint. första riktiga snön och det vräkte ner.





lägg märke till primadonnan erics orgasmen-som-aldrig-kommer-uttryck.

på de första två bilderna är det rongfa.

linköping 3.

torsdagskvällen. tough alliance kom vid fem och kristoffer mötte upp vid hg och abraham var försenad. jag satt med hemtentan till nio och kristoffer kom förbi och schweeky lagade mat och kristoffer gick och jag skickade in hemtentan och schweeky gick och jag och kraba fixade iordning oss och sen gick vi. förfest hos sebastian med alla de gamla och emma som hade köpt alkoholen åt mig och oskar som kom dit. sen gå iväg till hg, dansa berusad.



jag orkade inte med kaoset så denniz öppnade för mig och jag ställde mig i deras inglasade bås högt upp bredvid scenen och sen började världens mest överskattade band att spela. det är synd att dom är så jävla otrevliga, eller, henning är väl rätt trevlig. projektionerna de hade var bättre än de hans appelqvist hade med sig på kalmars som bland annat föreställde män iförda kråkmasker som sprang omkring utanför willys.



sen stormade folk den höga scenen och de två vakterna såg rädda ut och fick jobba för pengarna. jag har en bild på det.



resten av natten kan närmast beskrivas som dr. albans låt tio små moppepojkar och folk bara försvann. "en åt kex sen var de bara sex." efter att de var klara gick jag på efterfest. magnus och robert hade telefonsex. det var tänkt att vi skulle åka hem allihopa i en hyrbil senare på natten men eric och henning som var fulla ville på pundarefterfest, kristoffer sa att vi skulle ta tåget morgonen efter istället. han kom till mig istället, han sa att han hellre ville vara med mig. vi somnade tillsammans vid fyra, halv fem i ett vardagsrum i en tältsäng.

herrgårn.

på andra bilden stormas scenen, alla blev lite förvånade.

linköping 2.

emma dejtar så mycket så hon kan kalla det för en hobby.

det gör inte jag. för jag har blivit en tönt. för jag morgonsaknar kristoffer som varit natten hos sin bror. redan. jävla skit.

linköping.

nu är det morgon och det stormar lite ute och är rätt grått och jag sitter i vardagsrummet hos kraba och schweeky här i linköping. eller mer ryd, stället där man haft omedelbar kärlek efter en fest på flamman, för några månader, och hångel på soffa i köket, stället där man en annan gång kunde ha hånglat passionerat mot ett träd om han inte hade haft en flickvän även om han var angelägen. stället där man somnar tillsammans på soffan på efterfesten. stället man går vilse på väldigt lätt en lördagskväll. stället där alla man älskar bor.


lång busstur igår

uppsala stockholm nyköping norrköping med spårvagnarna linköping

soligt molnigt grått

vi sov på bussen.

hans bror kom och hämtade oss, de släppte av mig på vägen.


såg att schweeky hade ett nytt ärr i ansiktet, frågade vad han hade gjort

han sa att han hade hamnat i slagsmål

jag frågade vad som egentligen hade hänt

han hade cyklat in i en lyktstolpe när han var full

hade blivit sydd på akuten och fått betala 250 kr i kassan och kommit hem sex på morgonen.
boy band-scar vid ögonbrynet.