borlänge.

om mamma jobbade på vägverket skulle ingen ha kvar körkortet.

"det skulle ju vara mycket smartare att gömma kamerorna i buskarna... så ingen såg dom"

dag 20.

från riceboy sleeps fotobok som kom för något halvår sen. riceboy sleeps är ett audiovisuellt sidoprojekt av sigur ros' jonsi birgisson och hans pojkvän alex.

ung.

Killing Zoe lördag, juni 02, 2007

"connection.
jag försökte shoppa bort den. men det fungerade inte. sen åt jag glass; en kula pistage, en kula jordgubb. men det hjälpte inte heller. snarare gjorde glassen mig mer illamående än nånsin. den senaste halvtimmen har jag hinkat i mig vin. det går inte så bra det här. känslan är fortfarande märklig. det finns connection. och sen finns det connection. aldrig, jag har aldrig någonsin förstått de som säger att saker och ting 'växte fram' i efterhand. att de inte insåg från början, utan att det liksom 'smög sig på'. jag förstår verkligen inte vad de menar. inte alls. för antingen finns det nåt där och då finns det där direkt, eller så finns där inget alls.


jag pratar inte om internetträffar. en viss relation i huvudsak baserad på mejl eller meddelanden kan aldrig någonsin kompensera bristen på riktiga möten. jag pratar inte heller om en vänskap som blir djup och som för vissa leder till kärlek. utan jag pratar om den omedelbara kontakt som kan uppstå mellan människor. den man inte kan förklara i ord, den man vet kan resultera i svindlande besatthet, avgrundsdjup kärleksmisär, en passion utan like - tårar, smärta, hyperventilering, instängdhet, avsky, svartsjuka, konstskapande, patetiska samtal och tårar igen- och som i samtliga fall är något man aldrig aldrig aldrig borde ha påbörjat. och som man i efterhand aldrig heller ångrar att man faktiskt gjorde.


jag vet inte om han förstår vad han gör med mig. jag vet inte om jag är bra nog på att dölja det. jag vet inte om jag ens vill gömma något för honom. jag vill att han ska veta vad jag vill. trots att jag inte ens vet om han vill, eller om han redan är upptagen, eller om jag kommer att göra bort mig så fullkomligt att jag aldrig kan möta hans blick igen.

jag vill ha honom.
nu.
på en gång.


och snart ska jag få honom också. måste. ge mig en kväll, en natt
och du kommer aldrig nånsin glömma mig. ge mig en kväll, en natt
och jag kommer aldrig nånsin glömma dig. tyvärr."


det där är jag. det där var jag. mina tankar. alla som varit med om det vet vad skillnaden är, på connection och connection. ibland känner jag att jag fortfarande är kvar där med förvirringen. kan något vara dåligt och bra på samma gång? jag vet inte om det märks, om det syns egentligen, allt det där. kaoset. om det känns. genom allt. avstånd, på ena eller andra sättet. för den ena eller andra personen. eller om det är jag och min livliga fantasi, för alltid? ibland är jag övertygad om att det måste göra det, synas, för jag känner mig lika genomskinlig som glas. man vill vara den som känns mest. alltid, hela tiden. fjärilar på speed i magen. sådär själviskt. sånt man inte kan kräva av någon. eller som man inte vill kräva för att man är rädd för var svaret skulle bli.

jag är rädd för att hjärnspökena kommer dö. dina och mina. med en blick. då när allt har förändrats, eller har det redan förändrats? och båda kommer veta, och båda kommer inse och undra vad det egentligen var som hände.

vill man hellre vara den som älskar eller är kär och känner passionen mest, eller den där andra? för jag tvivlar på att det kan vara likadant för båda. på bra och dåligt. det mesta rangordnas alltid medvetet eller omedvetet, top 5, top 10. men inget av det kanske spelar någon roll så länge man håller sig till parollen att man inte får eller kan jämföra varandras känslor, för det kan man inte men ändå envisas jag. den där svindlande besattheten.

var hamnar jag i allt det här?


kärlek är bara till låns.

dag 19.

har jobbat som ett as de senaste två dagarna, kom hem efter 21 igår kväll. en bra sak med fagersta är att trafikstockning är ett ganska sällsynt fenomen.

meningslösheten.

det känns som att allt man gör är en släng tragiskt och kan ses med vemod, eller ensamhet kanske?
varje liten sak, rörelse och tanke, som man i sin enfald pga rutin, hopp, omtanke eller strävan gör eller har. sakerna man lägger tid på. det är något fint över allt.

dag 16.

tv-spelsnatt och jag har feber. klockan är snart fyra. det regnar ute. jag tycker om hur han tar hand om mig när jag är sjuk. hur han gör chokladpudding och tar med sitt nintendo hit så vi kan spela super mario hela natten. hur han smyger sig på bakifrån och håller om när vi handlar sent på ica fastän jag är jättesjuk och hur han inte klagar på att jag tittar igenom alla hyllor.

dag 14.

midsommaraftonen blev jättemysig. efter att vi hade varit och hälsat på på besökstiden på sjukhuset var det midsommarfest i villa villerkulla och knytkalas. jag hade gjort pastasallad och andra hade med sig finsk och estnisk vodka och alla 12 trängdes runt bordet och alla skålade och sjöng och blev skitfulla. jonas var också där, vi blev förvånade att se varandra. vi kom överens om att skapa både en intrig och en trashning under kvällen. jag började och slutade med en osthyvel. det var inte meningen. det gick bara av i tre delar helt plötsligt. den hade nog ruttnat inuti.

bråk.

igår åkte jag tillbaka till uppsala. på kvällen åt vi ute innan vi åkte till skärholmen och var vid hamnen där med alla segelbåtar. det var sent och man såg solnedgången vid horisonten bortanför de gråa tunga molnen. vi var på bryggan innan vi gick till sjökanten. supervackert.



efter sex-morgon kom bråket. han sa en del jävligt sårande saker och jag vet inte ens varför jag tog åt mig av det han sa. kanske för att han hade rätt i det han sa. home is where it hurts? kanske för att jag inte fattar vad annars han ser hos mig. kanske för att osäkerheten visade sig. jag hatar hur han får mig att bli som ett sårat barn. med tårarna i ögonen och ilskan packade jag väskan och var på väg hem när han ställde sig ivägen och sa förlåt och att han hade gått för långt. det där med att svälja stoltheten och sluta sura har jag tydligen svårt för, jag hade det i bakhuvudet hela dagen.

om att bygga upp sitt liv kring någon.

robert bad mig ringa nu inatt när jag hade kommit hem från kraba. vi har inte pratat med varandra riktigt på flera år sen vi var bästisar i högstadiet när vi brukade prata i telefon hela nätterna. han och hans flickvän hade gjort slut efter sex år tillsammans, och medan de var tillsammans ville hon inte att han skulle prata med mig mer. jag har inte någon förståelse för sånt där.

samtidigt som han gick nattronderna i göteborg där det regnade sa han att det kändes som att han hade förlorat allt han hade. jag hoppas jag inte kommer hamna där med den känslan någon gång.

norberg.

inbrott - utbrott 1-0


man kan ha hur tråkigt som helst och åka till andreas. saker vi gör för att roa oss är tex att se på infoprogram om t-rex, åka till kyrkogården, gamla mentalsjukhuset, åka raggarrundan i norberg. det finns mycket att göra i norberg. man kan säga att det här är ett inlägg för att stödja (och kanske till och med främja) turismen till norberg.

det var en gång en kraba. han var väldigt krullig. han blev förkrossad över att se att lekiset mullvaden i klackberg hade blivit lekiset småkottarna. han berättade lite kuriosa om lekar han tyckte var roliga.

"där nere i skogen gick man och slogs med pinnar"

"här var det herran på täppan" "-där var det ett jävla röj." "sexorna stod längst upp och alla andra stormade, typ som braveheart." "sen vart man nerknuffad och en av två saker kunde hända; 1. man flög in i sargen och blev skadad, och då kom alla lärarna och då fick man sluta leka herran ett tag. 2. man flög in i sargen, och reste sig och sprang upp igen."

"man gick på stången var en annan populär lek då, man stod på varsin sida på staketet och sen balanserade man ut på mitten av stången och försökte brotta ner varandra. något som avbröts i lärarnas närvaro när en killes ben råkade befinna sig på varsin sida av stången."