i'm with riot girl, sa han.

ikväll var det premiär för bryggan och det var helt sanslöst med folk och jag hatar att trängas och det blev slagsmål vid garderoben där alla måste passera och jag kunde inte andas och luften var så tjock och inte en meter utan 20 okända händer, armbågar kroppar och blickar.




tidigare på kvällen vakten: "kom med mig." (jag vill inte) vakten: "vad tycker du jag borde göra med dig?" (är det här verkligen nödvändigt?) jag: "jag vet inte, du får göra precis som du vill." vakten: "om det var jag som bestämde så skulle jag slänga ut dig direkt" (men gör det då) vakten: "men nu är det tack vare att dom andra som jobbar på bryggan vill ha kvar dig som du får stanna" (ja jag är en dålig person och du är gud) jag: "tack" vakten: "tacka inte mig, tacka dom som inte vill slänga ut dig" vakten: "om någon vid ert bord så mycket som nyser så slänger vi ut allihopa" (som om ni skulle slänga ut era djs som spelar ikväll, er webbmaster och anställda och frida och linnéa varför ska ni slänga ut dom, eller dra in dom, dom har ju inte gjort något)




jag hatar sån där jävla omotiverad maktutövning. och kollektiv bestraffning eller hot, och hur man måste ta all drama och det och inte säga emot som om man är en lägre stående varelse som inte förstår bättre för man vet aldrig bättre än de som är äldre för annars blir man utslängd. vakten hade sen sagt till deniz att jag bara fick stanna för att jag var kristoffers tjej. är det här jag? det här är inte jag. jag känner mig så splittrad i tusen delar och jag kan inte be honom förstå när jag inte förstår själv.




det kändes som utskällningen på mellanstadiet för dikten jag hade skrivit när lärarinnan kom in på syslöjden och skrek obcena saker åt mig inför alla. och alla undrade vad som tagit åt henne. och jag som är så dålig på att bita mig i tungan när jag tycker någon är dum i huvudet. jag hade lust att bara gå. borde gått. gick till slut. och resten av kvällen passade jag verkligen inte in och jag tänkte på vad christoffer sa om att alla säger hur man ska vara sig själv hela tiden, men vad gör man om man inte vet?