ord.

ibland tänker jag att det vore bättre om man var helt okänd. om man var ingen för alla när det gällde bloggen. är det ultimata att vara ingen och skriva naket eller vara någon och skriva naket eller att vara någon som skriver påklätt? meningslösa saker berör ju inte. vartannat inlägg jag skriver förblir utkast som aldrig läggs upp som ingen läser. något att läsa och återuppleva när man är 50 och inte har några känslor kvar. "ju fler man varit kär i desto svårare blir det att utröna om man faktiskt är kär eller om det bara är nåt annat", jag tror inte på det än även om jag förstår, men det kommer väl. då ska jag sitta där och komma ihåg fragmenten som gör allting värt det, som har gjort alla 50 åren värt det.



ord är det enklaste men vackraste som finns, om man vet hur man ska använda dom. annars spelar det ingen roll. de som inte vet blir ospännande. det finns endast ett fåtal som jag vet om som vet hur man gör. som får mig att känna. två som jag läser regelbundet. ord är makt sägs det ju även om det kanske är taget ur sammanhang. jag gillar när någon har makten över mig med sina ord. när någon utmanar mig med sina ord. när någon vet hur de ska användas för att uppnå en viss reaktion. manipulativt kanske, eller skickligt? när någon ligger på samma nivå. vissa har de där happy go lucky-texterna, och det kanske passar vissa men jag tycker de är ointressanta.



jag älskar de vassa texterna med rader av ord som är perfekt ihopsatta. de som ligger fem steg före. älskar är stora ord. jag älskar. det är stort. ordgasm finns det något som heter. ibland, för det mesta kanske, är lästa ord och avsaknaden av bilder större och mer talande än bilder, i huvudet på den enskilda som får använda fantasin. utveckla fantasin. men det största är kanske gångerna på riktigt, de gånger saker inte är återberättade, lästa eller har hunnit bli skrivna, när ord är överflödiga.



läs elin alvemarks svar på bon magazines brev.