vad behöver man ovänner till när man har en pappa som min. han ringde just och läste upp ett långt brev på norska som avslutades med att jag var skyldig FYRATUSEN (!!) för att vi hade åkt fast i någon bomstasjon några gånger i norge i somras. det var daterat den 26/6 09:36, den där morgonen på väg tillbaka till sverige med de milslånga köerna vi satt i i två timmar. jag vet inte hur länge jag stirrade genom bilfönstret på operahuset som då och då skymdes av lastbilen i högerfilen, när den filen var snabbare. jag blev arg på kristoffer som blev arg på mig och pappa var arg på mig och kristoffer och pappa sa argt "LYSSNA PÅ MIG" samtidigt och jag blev ännu argare på båda två och hörde inte vad någon av dom sa samtidigt som mamma började prata i bakgrunden i telefonen. sen skrattade pappa och sa att det bara var 4000 öre, 40 kr. kristoffer hyllade pappa, bonding och manligt samförstånd. hej new york.