det var det.

vaknade med den berömda ångest-knölen i magen som jenny kallar det, i huvudet flashar några favourite moments från gårdagskvällen. *hur jag tar upp hans egen drink och häller på honom* (bara ett av flera) har lämnat ifrån mig kristoffers nycklar, har lämnat ifrån mig mina egna lägenhetsnycklar, lämnat biblioteksböcker, sagt upp mitt köande på böcker, lämnat p-tillstånd, lämnat mitt liv, sagt hejdå. så kom jag hem och fick veta att jag inte bara har visum för ETT år utan för TIO (!!!) år framöver. hoho, HEJDÅ!! det, det är längre än mitt pass gäller. TIO år, vi ses när jag är 34. vad är det frågan om? det måste handla om skuldkänslor, it always does.