nightclub romance for the lone ones.

alltså. det var sjukt mycket ankor på jazzspelningen som visade sig vara evighetslång BLUES (slapp fyrtakt, veronica påstod att det var trummisen som sabbade allt) på stället som även hette "the duck inn" (sounds promising), när bandet pork chop willie avslutade FÖRSTA (!!!) setet (jag dör dör dör) jukeboxade vi fram journey- don't stop believin' och dansade och sjöng på det i övrigt döda dansgolvet (den gamla farbrorn hade satt sig), blev bjussad på ett glas vitt och öl (jag dricker inte ens öl - but i did THEN)!! blev bjuden på nästa spelning av en trevlig handikappad man som spelar synth i december. kvällen får 4 E:n av 5 möjliga.

ps. en låt gick "let's do the doodle baby"