jag sög hårt under intervjun.
han: "hur skulle du beskriva dig som säljare?"
jag: "jag är nog ganska skämtsam"
han: "DET kan ju slå väldigt fel."
jag: ....
jag: *tystnad*
mammas uppmuntrande ord i telefon efteråt: "du får väl SKÄRPA till dig emilie"
eriks uppmuntran: "hoppas att han dör."
om jag hade varit honom hade jag snarare varit förvånad över att den här personen hade klarat sig så långt TROTS ALLT. han tittade på mig som en idiot och jag kände mig som en.
SVÅR, SVÅRARE, SVÅRAST
1 vecka sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar