tillbaka till brottsplatsen

göteborg och jack daniels hos kalle en måndagskväll.

27:e november.

snödagen.

vad är väl en bal på slottet....

känner mig typ lite ledsen när jag ser facebook-uppdatering om afterwork där typ alla på NK-jobbet är taggade utom jag för jag är inte medbjuden. den som jobbade med mig till stängning ba: "jag är lite stressad för jag ska på en middag". nä vad sorgligt det blev plötsligt härinne, va.

alltså. :(

blir lite ledsen när jag läser blondinbellas blogg och inlägget om hur hon får en massa kommentarer på twitter om hur vidrig och tjock människor tycker att hon är när hon är med i nyhetsmorgon. så himla hemskt. det får sätta punkt för den här kvällen.

ett, två, tre.

så hade ögonblicket kommit och gått.

valnöt - brev till marabou.

"Hej, varför slutade ni någonsin med Valnöt, två goda smala stänger i en silverförpackning? Kunde ni inte ha slutat med exempelvis Skotte istället? Har haft craving efter Valnöt i flera år nu. En gång när min pojkvän ville vara elak så utropade han förtjust: "Valnöt!!!" inne på Ica Supermarket varpå jag blev så upprymd och bara: "VAR!!! VAR??" för att jag trodde att ni hade börjat med dom igen. Om ni har något exemplar av Valnöt kvarliggandes i någon kartong får ni gärna skicka det till mig. Ni kan lägga med ett inbetalningskort på 10 kr eller vad den brukade kosta, så betalar jag.

Vänliga hälsningar,
Valnötlover
Emilie"

1177.

nu har jag ringt till sjukvårdsupplysningen ang. min lunginflammation!
sjuksköterskan berättade att hon nästan hade DÖTT när hon hade haft lunginflammation, hon fick åka ambulans och blev inlagd och allt, ingen hade tagit henne på allvar först sen hade hon haft svårt att andas i flera veckor efteråt och fick träna upp lungorna med en blåsmaskin

fars dag.

jag bad kristoffer att fråga sin pappa om han använde sin limegröna skjorta som jag ordnade från NK i somras dagen till ära varpå han smsade att han har varit lite försiktig med användningen av den, haha.

jag glömde att gratta min egen pappa för att jag var lite upprörd över att han inte hade ringt vid lunch som han har gjort hela veckan för att höra hur det är med mig. så jag ba: "HALLÅÅ VARFÖR HAR DU INTE RINGT! VAD GÖR DU! MÅR DU BRA!" han ba: "eh, ja" sen innan vi la på frågade han om jag inte ville gratta!! jag ba: "JO DET VAR DET JAG HADE TÄNKT MEN SOM JAG GLÖMDE BORT EFTERSOM JAG BLEV SÅ UPPRÖRD NÄR DU INTE RINGDE!" han bara skrattade men man blir ju orolig.

men jag vet ju att det inte går någon nöd på honom eftersom mamma hade köpt en skjorta från dressman och rakskum och bakat en tårta.

jämna plågor och ljudliga andetag.

dag 147. ingen förbättring. vill bara gråta. somnade halv två inatt pga att det lät så mycket i bröstet. har lust att skära upp och slamsuga rent. ikväll är jag bjuden på fest hos sibbe med temat "kom som en låt" och jag hade tänkt att gå som låten varmkorv boogie men nu får jag låta varmkorvsdräkten ligga kvar i källaren.

sibbe: men du, har du provat DRICKA VATTEN?
sibbe: kanske botar
sibbe: tänkte jag
jag: haha
jag: näe vetdu
jag: jag tänkte att om jag helt enkelt torkar ut mig själv så måste ju slemmet också torka???!

:))
:(((

svårandats. (?)

jaha. nähä. när inte antibiotikan, hostmedicinen eller alla andra brustabletter hjälper testar jag att färga håret, duscha och raka benen under devisen "kan du inte må bra kan du lukta gott".

rapture- how deep is your love (a-trak remix).

innan jag för en vecka sedan inte längre kunde lyssna på musik så lyssnade jag på den här jämt och ständigt.

akuten en tisdagsnatt.

i tisdags på väg hem från jobbet hade jag så svårt att andas hela tågresan. dumt att ens åka och jobba men samtidigt, vad ska man tro när inget blir bättre av att ha stannat hemma en vecka och läkaren på närakuten i lördags irriterat sa att det inte var något fel på mig, TROTS att jag sa att jag hade svårt att andas och han bara avfärdade det med att det skulle gå över av sig självt. till slut tänker man ju att det bara handlar om ens eget huvud. väl hemma grät jag non-stop pga panikkänslan och desperationen som kommer av att ha så ont i bröstkorgen att man inte kan andas normalt. kristoffer åkte till akuten med mig och vid halv ett på natten efter att ha varit där i mer än fem timmar och lämnat blodprov på blodprov och gjort en lungröntgen så berättade dom att jag har lunginflammation. jag trodde inte att det var såhär svårt att få vård, men man måste i det närmaste vara frisk för att få någon hjälp och ännu mer för att få rätt slags hjälp. därtill måste man ha pengar i överflöd med tanke på att jag har lagt över tusen kronor (tack gudarna för kreditkort) på det här varav tre fjärdedelar var helt i onödan, på första läkarbesöket och på all medicin som rekommenderades över telefon och på hostmedicinen som jag fick recept på som inte fungerade. jag tänker bara på rådet som sjuksköterskan gav mig andra gången jag ringde och försökte få komma till vårdcentralen som gjorde mig så stum: "drick vatten för det löser ju upp slemmet." R U SERIOUS?!!

jag borde egentligen anmäla var och en av dom som inte lät mig komma in eller som inte brydde sig tillräckligt för att göra sitt jobb. ba NÄ! det var inte ett virus det var LUNGINFLAMMATION!!

sjukdomsförloppet.

började gråta igår när kristoffer skrattade åt ljuden i mig när jag andades. jag är så jävla less på det här nu. det slutade med en hostattack där jag spydde upp dagens enda måltid som var en wrap. det var färgglatt. i lördags var jag till närakuten innan uppsala hade vaknat och tanten i disken var spydig när hon frågade: "och vad hade du tänkt att göra om det är ett virus då?" jag borde ha svarat: 1. smitta dig. 2. jag betalar för att få hjälp, inte för att du ska vara jävligt otrevlig.

cry baby.

har nästan gråtit över telefonen med min nk-chef och över gmail-chatten med min andra chef. så. himla. känslig. kan vi prata om mitt dåliga samvete över att inte kunna arbeta pga sjuk vilket gör att jag känner stress över merarbete för chefen att hitta ersättare (jag är väl inte ersättningsbar?) och på andra stället där allt hamnar efter. och ingen sömn bara svett och hosta som knäcker ryggen varje gång.

min posterboy.

bakom varje framgångsrik man...

duvchi- turtleduvs.

älskar den här.

okej. softie i hjärtat.

ikväll av en person jag inte har träffat på fem år.

vilse i dimman i gottsunda.

imorse innan jag åkte till tentan så lagade jag varm choklad och limpmackor med ost som pappa brukade göra när jag var liten och inte kunde sova. i gottsunda var det så dimmigt att jag körde vilse och hamnade på en byggarbetsplats utan vändplats med tre cementbilar bakom. jag ville gråta. sedan satt jag och hostade under fyra timmar i ett tentarum med tio andra friska personer.

termometer.

bad kristoffer att haffa en termometer på väg hem eftersom vi inte har någon, och jag måste undersöka mig själv eftersom vårdcentralen inte vill ha mig. han köpte en som man kan använda på tre ställen, varav det tredje stället är mest tillförlitligt. jag använde den på ställe två och av det att döma är jag närmare en likvaka än feber. det får mig att undra, är detta psykiskt? denna värk? dessa kallsvettningar? det gula slemmet?

drabbad av konstig sjukdom.

jag har ont i kroppen som en 75-åring, det som jag trodde var badmintonvärk i vänstra sidan av ryggen har förflyttat sig och spridit sig till resten av kroppen. om man klämmer på ryggen så gör det ändå som mest ont nere till vänster. jag har inte ont i halsen och snorar inte men hostar gult slem och kroppen är så fruktansvärt varm och kall om vartannat. jag får inte komma till vårdcentralen innan det blir värre, sa han. vet någon vad det är? jag saknar fagersta där man alltid fick komma in och dom tog blodprover och tittade i halsen med en trästicka och lyssnade på hjärtslagen med ett stetoskop. nu får man vara tacksam om någon ens ringer upp inom två timmar, som igår.