sjukdomsförloppet.

började gråta igår när kristoffer skrattade åt ljuden i mig när jag andades. jag är så jävla less på det här nu. det slutade med en hostattack där jag spydde upp dagens enda måltid som var en wrap. det var färgglatt. i lördags var jag till närakuten innan uppsala hade vaknat och tanten i disken var spydig när hon frågade: "och vad hade du tänkt att göra om det är ett virus då?" jag borde ha svarat: 1. smitta dig. 2. jag betalar för att få hjälp, inte för att du ska vara jävligt otrevlig.