det här är fönstret till en generationsroman.

vi står och ser ut över kungsholmens vatten genom det halvöppna fönstret. pratet övergår alltmer högljudda röster i takt med att mörkret lägger sig. vi är i en fin lägenhet med högt i tak och stentrappor sex våningar upp. jag pratar i telefon på vägen dit och träffar en gammal vän som jag inte sett på två år och den ljumma kvällsluften smeker våra kinder där vi står och pratar, som om ingen tid har gått.

på festen känner jag två men skakar hand med trettio och pratar med tio, får kramar av fem. dricker flera glas GT och mer därtill. när alla andra fortsätter till nästa fest går jag hem.

folk står på listan till svartklubb i hägersten och jag ser dom i tunnelbanan på väg hem, vet att dom har fickpluntorna nära till hands för vi har just varit på samma fest tillsammans.

och det är sådan stockholmsnatten ser ut, den finns där och den bara väntar.