vem gråter över killen där- är han värd det?

får veta på natten och måste gråta, måste kväva gråten så det gör ont i halsen. har sagt att det är sista gången så många gånger nu, men den här gången vet jag att det är det. nu är jag klar.

går inte upp när klockan ringer. när jag sitter på t-banan meddelar de att en olycka har inträffat.
ännu ett livsöde man försöker torka upp spåren efter.
inte ett spår får synas.
vem tror du att du är som lämnar spår.

vagnen är tyst och full till bristningsgränsen.
alla tänker samma tankar: ännu en som inte ville leva. vilket dumt sätt att ta sitt liv på. tur att man ändå inte har det så illa. samhället som inte har plats för den som avviker längre, eller har det alltid varit så? alla ser samma bild framför sig: en kropp framför ett tåg. en kropp på ett spår. eller var hamnar kroppen? på, bredvid, under? detaljrikedomen är inte stor, tack och lov, för ingen av oss är den som kör. den sista som såg livet.

hur såg livet ut?

några lyssnar på musik, några är trötta, några är inne på andra läsningen av metro.

tiden går och spår efter spår försvinner.
som om de aldrig hade funnits.
snart fortsätter allt som om ingenting hade hänt.