ångest.

det här kommer att bli en skittråkig bloggpost.

när jag kom in genom dörren så lyste köksbelysningen, vilket var knäppt för att jag alltid brukar dubbelkolla att allt är släckt innan jag lämnar lägenheten. sen fanns det en lapp på köksbordet på svårtydd franska om att jag inte skulle luta mina sopsäckar (har ju varit en del) mot någon vägg. eftersom jag har sopsäckar i min hall just nu, mot hallväggen, i väntan på rätt sopdag för kartong, så trodde jag att min snälla hyresvärd - eller kanske snarare hans fru - hade varit i lägenheten och blivit upprörd över alla kartongsäckar och glömt att släcka och lämnat en arg lapp.

jag blev först irriterad, och sen arg och kränkt. jag smsade honom och frågade om han hade varit i lägenheten för att köksbelysningen var på när jag kom hem och frågade om lappen var från honom och att den låg på köksbordet. han svarade att han inte har nycklar till lägenheten och att köksbelysningen kanske tändes när han installerade en lampa i trapphuset när han slog på säkringarna igen.

just då kom jag på att arga lappen kanske FÖRMODLIGEN hade legat i posthögen som jag hade hämtat in så jag bad snabbt om ursäkt och att jag hade misstagit mig och att jag nog hade fått lappen i posten och att det verkar som att någon granne är upprörd pga mig, och nu skäms jag med svår ångest. min snälla hyresvärd skulle väl aldrig gå omkring i min lägenhet och lämna arga lappar och titta på alla smutsiga underkläder som ligger överallt just nu.

varför ältar jag typ såna här situationer, orimligt mycket???

resten av dagen då? jo, bakis, trött och fick panik när jag skulle lämna fruängen när jag insåg att jag inte hade några hemnycklar till bryssel. albert fick också panne och vi sprang runt runt i lägenheten och a kollade i bilen. sen kom jag på att de förmodligen låg i min kappa som jag gick till jobbet med i tisdags, innan jag bytte till en kort jacka när jag åkte till flygplatsen.

så när jag landade i bryssel så tog jag flygbussen till jobbet, skrev in mig via den enda öppna entrén på rue wiertz med hjälp av min bricka som jag tack och lov mirakulöst nog hade på mig. kontorsdörrarna var så klart låsta så jag fick ringa en vakt som kom och öppnade och sen löste sig allt!!! men jag måste vara outhärdlig att vara tillsammans med. noll koll kokosboll. :)))

är det inte lite ironiskt att den här bloggen heter nåt franskt?