ett år har gått.

jag har lämnat stockholm för bryssel och har hittat en pangig och dyr lägenhet. jag jobbar från ca 8.30 till ca 19 på kvällarna. på torsdagarna börjar man dricka bubbel vid 17-tiden så det är ändå OK de där sista timmarna och fredagarna är lite comme ci comme ça.

problemet med att jobba på den här "nivån" är att jag typ inte kan vara helt ärlig eller ha åsikter i bloggy. men till och med när man är ärlig är man väl aldrig helt ärlig för allt är ju alltid så dubbelt. men om jag kunde vara ärlig så skulle jag kanske skriva en och två spännande grejer om gårdagskvällen i lund t.ex. fick skvallervägen höra att en rektor på ett av sveriges toppuniversitet i södra sverige inte bryr sig speciellt mycket om europa och definitivt inte vet när eu-valet är eller om hen ens röstade. OBS RYKTEN. kanske sanna.

några saker jag har lärt mig under den här tiden är:
- släpp kontrollen för du har ingen
- ha alltid en a, b och c-plan
- admin är inte roligt
- satsa på en snäll och bra hyresvärd! viktigast!!!!
- om du ser en bostad du gillar när du bostadsrekar, vänta inte
- nej, stora möbler går inte upp genom trappan. hyr lift.
- ja du kanske känner dig värdelös ibland, men du tillhör fortfarande lägre övre halvan (lärde jag mig i boken david och goliat som jag läste ut på flyget till bryssel idag)
- lojalitet och att kunna hålla hemligheter är viktigt
- hur det är att vara asexuell
- undvik distansrelationer om du vill ha en relation

har bara haft ett breakdown här så mentalt är det ganska bra. jag tycker att det är så existentiellt det där vad man gör men kanske framförallt vem man är och hur man känner sig från dag till dag. för mig är det viktigt att känna mig ROLIG men tänk om man bara umgås med tråkiga och inte får känna sig kul? nu umgås jag inte med tråkiga, så varför har jag ändå inte känt mig kul? är det för att jag har hållit på med admin 60 procent av tiden och skruvat IKEA-möbler resten av tiden? jag har träffat en själsfrände men vågar inte umgås med henne själv för att hon är så cool.

exempelvis med fredrik känner jag mig kul 98 procent av tiden men det kanske också har att göra med att vi hinkar vin och pratar non-stop om tiotusen intressanta ämnen 100 procent av tiden? men nu bor frippe inte i bryssel och om han hade gjort det så hade jag ändå inte haft tid att träffa honom.

jag tänker mycket på att ha ett sammanhang med en massa vänner varje gång jag läser sandra beijers blogg och blir lite ledsen över att jag inte har det här, fast jag kanske ändå har det men bara inte orkar dra ihop något? beklagade mig till albert som svarade att det är en lögn, ingen har det där sammanhanget, alla är ensamma även om det råkar vara flera kompisar på en och samma bild ibland. det tröstade en del.

jag ser framför mig hur jag bor i ett hus med en stökig situation där det kommer och går vänner och bekanta hela tiden och det är rå men hjärtlig jargong. IRL älskar jag ensamtid, och tanken på folk som plingar på utan att förvarna eller avtala en tid i förväg ger mig ångest. är det här ett tecken på någon slags schizofreni eller? när jag tänker på mig själv när jag öppnar för en spontanplingare ser jag framför mig hur krystat det blir när jag inte har kaffe att bjuda på pga dricker inte kaffe, eller kakor, och hur jag och XX sitter och tittar på varandra varandra och jag stammar fram nåt om vädersituationen och hur personen inte kommer att spontanplinga på ett bra tag efter det.

apropå vädret så var det fint med regn och dimma när jag tog tåget över öresundsbron ensam idag. tänkte på boken livbåten när jag såg vågorna under oss. promenerade sen i ösregn från schuman hem. köpte med en väldigt bra regnkappa från sverige för 700 kr, tyvärr är vädret lite ryckigt så har inte riktigt kunnat tajma regnkappan med regnovädren än förutom en eller två gånger.

började sen i trans montera min byrå, den sista omonterade möbeln, för att inse hur det smattrade mot mitt takfönster. snälla låt det regna hela helgen, utom imorgon kväll när jag ska på fest.

fråga: borde jag gifta mig för att få underhåll för albert?
och: bara dagar kvar tills jag får en ny chans att förstöra hans födelsedag.

tänker frekvent på lina thomsgård som betonar värdet av att dokumentera sitt liv. av att vara en del av en kedja i något större och att det är för viktigt för att lämna odokumenterat. att någon kanske läser de här bevingade orden en dag. pirrigt!!