ellen key.

"kärlek är försjunkandet i den ande, där vår egen ande finner sitt fäste utan att förlora sin frihet, närheten av det hjärta, där oron i vårt eget stillas.."


om jag hade fått vara någon annan för en dag eller två hade jag varit ellen key. igår spelade jag på en bröllopsfest. det var de fem längsta timmarna i mitt liv. en av de ansvariga ringde dagen innan och ville ha dit mig en timme tidigare, och jag sa att det väl bara var dumt eftersom att det ändå inte brukar börja förrän elva, och hon sa att jag tvunget skulle börja 21 enligt hennes schema. så jag var där en timme tidigare och satt och läste boken jag hade med mig, de första två timmarna (betalt) innan det då var klart att börja 23.

jag smsade med emma om hur våra bröllop ska se ut. hon ska ha en vit klänning med flera meter släp och lamm med rosetter och give it up som bröllopsvals. jag skulle få vara hedersgäst eftersom att jag presenterade dom för varandra i linköping en november. jag ska aldrig gifta mig men om jag hypotetiskt skulle det så skulle jag ha en neonrosa klänning och melodie mc - "dum da dum" som brudvals.

det känns allt jobbigare med bröllop. det är en sak om man rymmer till las vegas när man är 23 och gifter sig för att det är kul, men en annan att göra det när man är äldre när man borde vara klokare. varje låt med titlar som "sånt är livet" som man betalas för att spela känns som ett hån, och en vag föraning om vad som komma skall.

förra bröllopet blev mannen så full på så han satt bara på en stol och svajade mot slutet medan bruden fick tacka alla för att de hade kommit, det kändes bara hemskt. den här gången var det bättre men de verkade ganska trötta. det var en liten kinesisk tjej i svensk folkdräkt där som attackerade mig. hon verkade helt galen.

i fredags var det superbt när jag och jenny spelade. vi skålade med våra rödvinsglas och dansade och det kom upp en kille som sa att vi var otroligt tekniskt duktiga. jag och jenny skrattade bara och tackade. pioneerkopiorna var aningen överkänsliga till en början vilket gjorde att vi tyckte att det lät skit. hoa och hans kompis var där och jenny körde så fantastisk musik så jag var tvungen att hoppa ner och dansa med honom. han dansar mästerligt. det var en bra kväll. förutom att det lät som att vi sprängde en av högtalarna.

det går bra nu, en kille på radion sa att han tyckte att han kände igen mig och frågade om jag var en av de två som brukade spela skitgrym musik på typ v-dala och jag sa oblygt ja och han ville veta när vi spelade härnäst och lovprisade oss i en halvtimme, jag skojar inte, och jag sa "vad kul" och vi har fått tacka nej till flera jobb den senaste veckan med allt från SLU (jenny bad dom ringa värmlands istället) till en rolig halloweenfest -04. men säg det som varar för evigt.