tack för alla fina födelsedagar du gav mig.

”tack för alla fina födelsedagar du gav mig” skrev han till sin förra tjej när hon gratulerade honom på hans födelsedag. han säger det när vi ligger bredvid varandra i sängen och det kommer på tal. jag frågade om han skrev det för att han kände sig ensam och han sa nej men jag tror inte att man skriver så om man inte känner sig ensam och nostalgisk och ledsen. fick stora skuldkänslor för att jag förmodligen inte gav honom en bra födelsedag trots att jag åkte till kista efter att i dagar ha letat igenom alla andra butiker för att hitta det han önskade sig. när han öppnade presenten blev han glad men han blev inte förtjust. tänk om hon kanske ordnade fyrverkerier och en privat kock och SPA-behandling och biljetter till något favoritband och avslutade dagen med en härlig egen massage med eteriska oljor som han minns med värme? jag ska nog inte säga upp mig och bli nya m bindefeldt. ibland tänker jag att han fortfarande är kär i henne för annars skulle han inte bli så spänd när hon kommer på tal.

sladdade annars in i lägenheten genom ytterdörren lagomt berusad efter aw på jobbet där min chef sa flera fina saker om mig inför de andra som var kvar. han berättade om när en kollega hade försökt trycka till mig och lagt till chefen på kopia och hur jag hade svarat honom och bara erbjudit honom lösningar och världens fyrverkerier. han pratade om vår ”intervju” och hur förberedd jag var och researchen jag hade gjort om honom. ja jag tänker inte låta slumpen styra över vilken chef jag får nej. :))

i mailen idag fick jag ett jobberbjudande.

lyssna på sin inre kolibri.

idag ”ställde jag in” att vara med på ett årsmöte som jag inte ens hade anmält mig till. enorma skuldkänslor. det är nåt med att dyka upp till varje pris för att man ser allas ledsna ansikten framför sig när de inser att man inte kommer, sen inser man att de flesta nog inte bryr sig och att få ens kan stava mitt namn. sen tänker man på alla förberedelser och att det är helt i onödan om ingen kommer och så värker det i hjärtat och så får man ännu mer skuldkänslor. det är nåt fint med personer som anordnar saker för andra, det vill man ju stötta?

istället åkte jag hem och micrade tacopaj och blev förförd av min kille på soffan och kom i hans famn innan jag bokade en långresa till island med a och två av hans vänner. min första ”parresa”. när jag frågade min kollega om det var ok att jag var ledig hela påskveckan var han tveksam men sa sen åt mig att boka resan med orden ”så länge du inte lämnar dina grejer till mig”. brukar jag göra det?? har funderat på det sen dess. fick skuldkänslor trots att jag inte vet om det ligger något i det. hur skadad är man inte när man får skuldkänslor för nåt man inte ens vet om man har gjort?? jag utgår från att jag bara gör fel eller har gjort nåt fel som jag ska sota för resten av anställningstiden vart jag än är.

hamnade i tjafs med samma person som vanligt på grund av samma strunt som vanligt, blir alltid utmattad och känner post-traumatisk stress och vill bara gå och lägga mig. har aldrig träffat någon som är så dålig att bråka med och som tar så mycket energi. försöker med isabella löwengrips recept: tänka på känslan som isolerad i en box, nåt sånt.

ringde hem och frågade om jag och a kan hälsa på i mitten av februari, mamma svarade ”varför då, vad ska ni göra här?”

”hej hej tack så mycket”

idag tog jag av mig mina glasögon på t-banan på väg hem när jag hörde att den lilla muggen med mynt skramlandes närmande sig med ”hej hej tack så mycket hej hej tack så mycket” eftersom mitt signalement har gått ut till alla tiggare i södra stockholm efter några insatser vid hemköp. att ta av mig glasögonen gjorde mig osynlig och jag fortsatte läsa min nya birgitta stenberg-bok.

jobbar med en artikel på jobbet om arbetsrätt som inte känns färdig. mitt själstillstånd är dött trots att jag vaknar lycklig för någon slags stimulans saknas, är det nu man tror att det är den biologiska klockan och skaffar barn och drar på sig ett huslån för ett hus som behöver dräneras och börjar med maniska renoveringar som leder till läckage och separation?? jag undrar om tomheten har att göra med hur jag räknar tid? tiden räknat i timmar istället för räknat i vettiga saker man åstadkommer? är tiden när man gör vettiga saker över? lever ett pensionärsliv; fast jobb, inga intressen, inga oväntade inslag. läser en bok och somnar. repeat.

mardrömmar.

hade ställt klockan på 06.30, drömde en mardröm om att jag var gravid med c och hade fått för mig att behålla barnet och bli ensamstående mamma?! just när klockan ringde. så lättad av att vara ogravid med c klev jag upp direkt. igår drömde jag att jag var med c i alaska. också det en mardröm även om landskapen var fina. måste vara för att han hörde av sig i lördags, jag svarade inte. gud vad gott han skulle må om han bara visste.

första blogginlägget på ett år. natten mot nyårsdagen drömde jag en sensuell dröm om en kompis. jag skedade henne i underkläder och somnade. måste ha varit för att jag fortfarande var så bakfull sedan dygnet före nyår efter att ha halsat ouzo (spydde förmiddagen efter i köksvasken när det var upptaget i badrummet) och ätit skaldjur att jag bara ville krypa in i fosterställning. drömde hur som att jag skrev ned drömmen och bloggade. dvs, det är dags. i’m back.