”hej hej tack så mycket”

idag tog jag av mig mina glasögon på t-banan på väg hem när jag hörde att den lilla muggen med mynt skramlandes närmande sig med ”hej hej tack så mycket hej hej tack så mycket” eftersom mitt signalement har gått ut till alla tiggare i södra stockholm efter några insatser vid hemköp. att ta av mig glasögonen gjorde mig osynlig och jag fortsatte läsa min nya birgitta stenberg-bok.

jobbar med en artikel på jobbet om arbetsrätt som inte känns färdig. mitt själstillstånd är dött trots att jag vaknar lycklig för någon slags stimulans saknas, är det nu man tror att det är den biologiska klockan och skaffar barn och drar på sig ett huslån för ett hus som behöver dräneras och börjar med maniska renoveringar som leder till läckage och separation?? jag undrar om tomheten har att göra med hur jag räknar tid? tiden räknat i timmar istället för räknat i vettiga saker man åstadkommer? är tiden när man gör vettiga saker över? lever ett pensionärsliv; fast jobb, inga intressen, inga oväntade inslag. läser en bok och somnar. repeat.