skyddade lilla värld.

Emma säger:

det går en 87:a i min klass, en tjej. hon är supernaiv och superjobbig och jätteosäker

Emma säger:

nu har hon börjat träffa en kille och tydligen hade han sagt till henne att han just hade kommit ur ett förhållande och inte var redo för något nytt just nu. jag sa "det är bara hans sätt att säga att han fortfarande vill hålla det öppet och se om han kan hitta något bättre"

Emma säger:

hon blev jätteledsen och började gråta!

Emma säger:

hon är inte sur längre men jag var tvungen att tala sans med henne it vå timmar.


det är ju allmänt känt att det är så det är. och man ska inte prata kärlek om man inte vill ha kommentarer eller synpunkter. men det är ju fint att någon där ute lever i en skyddad värld fortfarande. 87:or är så små, är de verkligen byxmyndiga än liksom?
jag saknar emma och vårat sätt, sättet vi förstår varandra på, sakerna vi varit med om som inte många varit med om, som man egentligen kanske inte vill tala om. killarna vi har diskuterat och träffat, ofta samtidigt. hur de egentligen är funtade, som hon och sitt livs kärlek från göteborg. speciellare kille får man leta efter men å andra sidan har vi kommit fram till att man helst ska hålla sig borta från allt i göteborg, helst göteborg självt också. inte alltid en helt lätt grej.