still i drink and sleep with you.

det var tre grader ute när jag kollade och nu är det väl ännu kallare. och fullmåne, jag kom hem för två timmar sen efter att ha fotat henry morgans solokarriär ute vid ångström i en gammal skollokal efter stängningsdags som ligger i en gammal kasern mest känd för att delar av filmen repmånad spelades in där. christoffer kom och hämtade mig och vi testade hans idéer och en del blev skitsnygga, men jag vet inte om de blev helt rätt. man känner ju när det klickar för syftet. jag spånade på vad vi skulle göra nästa gång för en fotoserie jag kommer göra; "henry morgans dag" "henry morgan som rondellhund" "henry morgan i lekparker" "henry morgan står mitt i vägen" "henry morgan lyssnar på eurotechno", men då sa han att han var tvungen att sjukskriva sig från skolan och börja festa tio på morgonen. medan vi diskuterade körde han fel och så kom den där låten med rilo kiley- the good that won't come out. där och då.



tidigare ikväll var jag och kristoffer bjudna på middag hos julia, hon lagade tagliatelle och laxlåda och kladdkaksbullar. jag gick och köpte ägg och mjöl. kristoffer och jag slogs i köket men han är längre och starkare så han vinner alltid och jag får ont. tidigare idag innan jag gick på stan slogs vi i soffan så vi hamnade på golvet och då vred han armen ur led på mig och satte sig på min rygg. men hos julia övermanövrerade jag honom och stängde glasdörren in till köket. då blåste båda på fönstret på varsin sida så det blev imma och båda ritade hjärtan i imman ovetandes samtidigt på olika ställen. försoning. sen när vi skulle gå hem bråkade vi utomhus och slogs. julia sa att jag såg ut som mowgli. kristoffer har tydligen tränat någon israelisk kampsport, jag frågade om han blev mobbad som liten, rent fysiskt så vann han.

höst.

det är höst nu och löven faller, har gått omkring i min höstkappa de senaste dagarna. och kjol. så jävla snygg, fastän det var svinkallt, blåsigt och regnigt ute idag, jag tyckte om det och trivdes. en kille på en parkering granskade mig och log, jag log och gick. vid hissen sa en tjej att hon tyckte om min kappa, att den var snygg. jag sa tack. ta världen med storm-mentaliteten är här, det börjas nu. favoritperioden på året för det är nu allt händer och kommer hända och den bästa känslan är känslan av att vara på väg någonstans och inte stå still. lönen för sommarens slit är här, recentior som alla 7000 nya studenter får med en av bilderna jag tagit som omslag har kommit, styrelsemötet igår kväll på två timmar gav resultat med ny redaktion, stormöte för radion på norrlands i helgen, och upplands vill ha mig och jenny att spela på deras gasquer, emma ska ha inflyttningsfest i linköping och robert i sin nya lägenhet i göteborg, kick-offen för styrelse- och ledningsgruppen i mitten på september, örebro nästa torsdag, pop dakar eller this is wanted nu i helgen för att träffa alla från emmaboda igen.



när jag gick hem med kristoffer från sjukhuset och stan sa han att jag är vacker men att han aldrig riktigt vet var han har mig, på gott och ont, så fort han trodde han hade allt klart om mig så vändes det upp och ner. jag vill ha det så, det är väl ingen poäng med att vara med nån man tröttnar på och vet allt om efter fem min.

kall morgon.

igår var jag uppenbart kär men det är farligt att vara sårbar och tvärvändningen och han kunde inte ens hålla om mig och stelare och kyligare morgon får man leta efter, efter engångsligg-morgon. såna trodde man ju man var klar med.

flogsta forever.

jag gick upp på festen på taket, jag gick ner, jag åt mackor, jag orkade. jag drack någon slags mjölk som är ganska nyköpt men som redan har anammat ammoniaklukten från kylskåpet utan något handtag, fast den har satt sig på smaken. det är ju uppenbarligen något som är ruttet men jag kan inte lista ut vad det är. varje morgon tittar jag efter lika förbryllad. jag tycker om att bo på sjätte våningen här i ghettot. jag till och med älskar det. en annan sak som jag tycker om är olas katchiga sång "natalie" och danny och hans fantastiska låt "tokyo". jag har funderat hela dagen på om han varit i tokyo, låten är ju så trovärdig just när han sjunger "tokyå", det står verkligen inget om det på hans fansites. undrar ingen? man kan googla sig till döds på såna frågor. däremot var han i göteborg, nästan samma som tokyo, förra veckan där robert stalkade honom och tog en del bilder med namnet "han vill umgås med mig". nu när jonas gick in till dylan för att hämta cola satt det någon snubbe som inte var dylan på toaletten och sket med öppen dörr. nasty.

inte gjort någonting.

hela dagen har gått och jag har inte gjort någonting. armen gör ont fortfarande och det vattnas fortfarande och blöder när jag kommer åt, förlamning i duschen. bjuden på grillfest på taket men jag orkar inte, jag orkar inte gå ner och köpa något och jag orkar inte gå upp och jag orkar inte äta.

hemma igen.

klockan är halv sex, vaknade med ett ryck med datorn på sängkanten och armen med köttsåret, efter skateboardandet på p-huset och balanstappningen, som hade klibbat fast i tröjärmen. blod på klänningen och säkert blod på flera ställen. alkoholdoften i hela rummet gör mig illamående. inatt var bra, jag har klippt mig. jag och ida tittade på carolafavoriter och störde alla andra och sjöng med innan vi åkte iväg. christoffer var ute och saker är egentligen som de alltid varit och jag visade såret och han blåste och vi käftade som vanligt, hans programidé, korsning av melodikrysset och på spåret; "korståget."



den här ensamheten som ingen kan rädda en från, ibland har man bara någon att dela ensamheten med, typ temporärt, det kanske är såret på armen som svider fortfarande.

tak.

i tisdags.

grillning hos jenny med brandkåren. sen snärkes och gled förbi i skön dimma. närgångna män, en som följde efter hela tiden och motade in mig mot väggen tills jag försvann och sen en lärarstudent i geografi och gymnastik med repliken "du är så jävla söt, du är den första jag stöter på". han visste inte var fagersta låg "vi lär oss inte orterna", och när jag frågade kunde han inte hoppa bock "jag kan inte hoppa bock". jag sa att jag inte trodde vi hade någon framtid i såna fall, och jag ville gå hem. han som vi dansade med förra gången kom och pratade igen, han var trevlig. christoffer hette han.



igår åkte jag och kristoffer in till akuten halv tolv för han har fått en ny infektion i kroppen. jag åkte hem vid tvåtiden, och tillbaka vid sex. kom hem 23 på kvällen. klarade uppsatsen, snart fil. kand.

från kommande filmen "rörig road trip och mycket packning"

kvällarna.

emmaboda 90210.

det var för en månad sen. jag åker till jobbet halv sju på morgonen och han ligger kvar i sängen och alldeles innan jag går så säger han "jag älskar dig", han ligger där och säger det så självklart och jag säger ingenting. ler bara och går. tänker på det hela dagen.



sen kom emmaboda. han ringde på kvällen nerifrån småland och sommarhuset och sa att han hade så jävla ont i sidan. på natten fick jag samtal om att de åkte in till halmstads sjukhus där han blev inlagd med dropp och morfin och kateter. på morgonen åkte vi ner till emmaboda. pratade med honom lite på eftermiddagen när han hade vaknat till och han lät inte som sig själv, drogad av morfinet. på kvällen var förfesten och alla man kände och inte kände var där. gabriella från jobbet och massor med andra från fagersta var där och hon fick syn på mig och bara skrek när vi såg varann, det var helt underbart. folk som är fulla och försöker kyssa en och som kommer med raggningsrepliker de använder för alla de träffar.



jag jobbade dagen efter när jag hörde deras namn bakom mig

hela kroppen reagerade

alla var med

jag gjorde det jag skulle utan något mer

han måste ha känt mina darrande händer

medan jag satte på hans band böjde han sig fram och sa "det här är så jävla sjukt"

sa "mm" utan att titta på honom

han måste ha känt hettan från kinderna

jag satte mig ner och han kom och satte sig bredvid soffan på huk

frågade hur jag hade haft det och jag sa bra

fortfarande skakandes

han är helt lugn, hur kan han vara så lugn?

han säger att så fort de hade kört in på skogsvägen hade han känt hur allt skulle komma tillbaka igen

så mycket man vill säga

jag vill egentligen prata om allt, då och sen dess men har inget att säga

jag säger att vi kanske ses senare och han ja-nickar på sitt sätt

han reser sig och trycker min hand innan han går till de andra och vi tittar på varandra

det kom som en chock allting, beredd men ändå inte.



inne på området. gabriella och vårat camp och granncampet. inget nytt med kristoffer ännu, jag tappar saker här och där. deras spelning och man kunde inte annat än le för glädjen och man tror att det är subtila meddelanden allting av vana och för att man är konspiratoriskt lagd och speldosorna som hållit honom vaken under natten. sen mingla i campet. berusningen kommer lite lätt. vi går iväg och där står han plötsligt och är upptagen och oberörd. och jag går fram och där står vi, igen. jag tappar tiden och allt runt omkring försvinner. som då fastän det gått ett år nu, hud mot hud. som i biosalongen när han kröp ihop mot mig och kysste min hand. fingertopparna, han säger att det är bra förvirring och vi håller om varandra. han säger att ögonen är desamma och att kvällen är magisk och att jag är en del av orsaken till det. plötsligt står han på min plats och säger att det känns dåligt att stå där med mig och jag frågar varför och han säger att han inte behöver förklara, med ett leende, men jag vill höra, för jag vill höra att det känns dåligt för att det känns så skrämmande bra. det är väl det jag vill höra. och han säger att det känns dåligt att stå där med mig och jag frågar varför han inte går då och han är på väg och han säger att han inte känner någonting och mitt i meningen kommer de andra och det var det. jag går iväg för man ska veta att när det är dags att lämna. ser honom senare på kvällen. vi ser på varandra där vi går förbi varandra och det känns men ingen gör någon ansats till något.




på kvällen såg jag au revoir simone. det var det tragiska, satt framför scenen och somnade till några gånger. när de aldrig spelade det jag ville höra så gick jag därifrån.



på fredagen blev jag intervjuad av radio kalmar om mig och mattias. jag och kristoffer bråkar och bråkar i säkert timtal över telefon. han är en sån som inte försvinner för bråk och det är tryggt när man är krävade men om det hade varit tvärtom så vet jag att han hade varit där direkt men jag kan inte mer än såhär och han behövde mitt stöd och att jag skulle låta bli att åka norrut och jag kände mig kvävd. jag sa att jag inte kan vara med honom för att jag inte var eller kunde vara det han behöver och vi pratade och grälade i flera timmar och båda gråter. tårarna bara rinner. festival och jag gråter. oroar mig över honom som inte ens kan gå själv. tänker på vad som egentligen hände på torsdagen. fortfarande förvirrad men jag har fan aldrig krävt mycket. på kvällen träffar jag en engelsman som är bästis med kasabian-sångaren och vi pratar om massor med saker och han bjuder på jack daniels och cola och i tältet är det en till person jag inte känner. en nästan hökning.



lördagen är bättre, saker har lugnat ner sig och jobb och mingel och allt flyter på, pratar med en massa folk. fint väder och allas humör är på topp. sista kvällen. kristoffer kommer bli utskriven och få åka tillbaka till uppsala.



på söndagsmorgonen åker vi därifrån, lortiga med rörig packning. kommer till uppsala på sena eftermiddagen. hemma hos kristoffer och han ser så trött ut, har svårt att gå och har slangen in i sidan. på söndagskvällen medan jag är hos kristoffer hör han av sig för att berätta att han är besviken på mig, och jag vet inte riktigt hur jag ska reagera och jag blir lite förvånad av att höra av honom och jag tycker det är fräckt av honom men det visade att han inte var helt oberörd och kristoffer blir irriterad över att jag ens svarar honom men jag vill inte att det dåliga ska förstöra allt som varit bra. svaret kanske var som att jag skojade bort det, men det var inte menat så. han säger att de aldrig spelade den där låten, och vi har väl alltid varit såna som går förbi varandra. jag hatar att känna att saker är ouppklarade men saker kan väl inte bli mer klara än vad han sa.



jag kände mig som ett svin men samtidigt inte, man kan inte styra över allt även om man vill. det där med att man känner olika saker för olika personer utan att det behöver vara mindre speciellt än det andra. på natten drömde jag om honom, att han satt framför mig i all enkelhet och sa att det speciella mellan oss inte fanns längre.

rörig road trip till uppsala i tisdags.

jenny och abraham var i skinnsbergsområdet så de kom till fagersta och så åt vi lunch ute. sen körde vi i följe med deras okq8-hyrbil till sjukhuset där vi hämtade upp emma innan vi åkte efter varandra till enköping där de skulle lämna hyrbilen, vi fick vänta hur länge som helst, sen fick alla klämma in sig i den här lilla bilen. med packning. fatta vad trångt det var med allas packning. needless to say, vi lyssnade på eurotechno hela vägen hem och jag kan ha åkt fast i hastighetskamera när jag körde 120 istället för 70. jag ser lite nördig ut på bilden men jag ser för det mesta ut så.

avlopp och känslor.

det har varit jäktigt med allting, ett åkande fram och tillbaka, slumrande till i bilen medan kristoffer har kört. i onsdags åkte vi förbi flera antikvitetsaffärer och röda korset. kristoffer köpte en vinröd tresitssoffa för 80 kronor här i uppsala, och jag köpte ett fint toalettbord i fagersta och en skivspelare för 50 kr i avesta. idag fraktade vi allt. vi fick låna släpet hemifrån och fraktade den stora sängen från fagersta hit tillsammans med det andra.



i järlåsa, denna fina lilla ort, saktade kristoffer in förbi den välfyllda busskuren och höjde volymen på eurotechnolåten han hade hittat som han hatar för att ge igen, han vevade ner rutorna och la på världens största leende och började skaka på huvudet. jag duckade kan jag säga. de lär ju ha tänkt "vilken jävla vit manlig mupp i 23-årsåldern som lyssnar på eurotechno med nervevade rutor och inbjudande blick och stort leende och dessutom en 120-säng på släpet?"



han bar upp toalettbordet och lådorna åkte ut och han fick bordet i ansiktet. jag blev sur på han när han gnällde och jag kastade skiftnyckeln i golvet och reste mig hastigt och fick sängbenet i huvudet. sen blev vi sams och han ville blåsa på min bula. sen hämtade vi hans soffa som stod på röda korset och muckade upp den för alla trapporna till honom innan vi hämtade den mindre sängen och åkte tillbaka och lämnade den i fagersta. innan vi gjorde det bestämde sig kristoffer för att göra rent mitt avlopp.

badplats.

på väg till fagersta igen och vi stannade mitt ute i skogen. såna saker man kommer ihåg när hösten kommer.

silverdress och rött läppstift.

det är de här dimmiga nätterna som är allt. ikväll gick bra och vi svettades och alla svettades och fötterna gör ont efter de högklackade lackskorna. jag kastas mellan hopp och förtvivlan om vartannat, om att det finns mer än det här, det är hoppet, och sen att det inte är mer än såhär och det är förtvivlan. jag vet inte riktigt vad jag skriver men något sånt är det. kär i ögonblicket och nya avslöjanden och det underbara och sen att något inte visar sig vara det man trodde, tvivlet på det underbara tillsammans med alla förväntningar som är för mycket, något sånt.



vi hade fina skynket som niklas hade gjort åt oss i köket hos jenny så hela köksgolvet går i färgerna rosa och silver. my darling you sen, vi satt i stora festsalen med de tills för ett tag sen och de pratade poesi men ena var så packad så han satt och fyllesov medan den andra försökte väcka honom då och då när han inte brast ut i sång, som i sound of music. alingsås ska ju vara ett fint ställe. abraham och jenny gick hem till sitt och my darling you skulle sova, sover, hos kristoffer. det var skönt att bli hemskjutsad till stället det inte känns som man bor på längre, när vi gick hem till kristoffer pratade ena om segeldukar hela tiden och andra pratade om att han trodde han var på en ö. och att han var förtjust i kyrkogårdar för att han just hade stannat och kissat på en. jag blir så besviken på folk som ändå ska vara nåt som bara beter sig lite halvdräggigt och visar sig vara som alla andra halvdräggiga. men av alla som är dräggiga får väl de vara någon slags favorit, han som var vaken sa att chefen var en lurig typ. kan väl inte annat än hålla med.

så mycket att säga.

jag vet inte riktigt vad jag ska säga. jag kom till uppsala inatt från norrland. två veckor av kaos och stress. jag ska väl skriva mer om det när jag får tid. det är mycket nu. bilden borde finnas uppsatt lite varstans i uppsala nu. det är i alla fall vi som är discodarling, och inte my darling you, så nu vet jag att jag har gjort reklam för det i alla fall. det blev mycket i alla fall nu, men det är ganska användbart. man kan använda det i de flesta meningarna. i alla fall, liksom.