"har ni tagit med momsen någonstans eller?"

redovisning åtta och trettio imorse och insikten att detta inte alls går bra. in fact, det gick så dåligt att det hade varit bättre att inte dyka upp. den andra kvinnliga seminariegruppsdeltagaren var hela tiden nära att börja gråta p.g.a. den unga småbarnspappan som hade dumpat henne (i know the feeling, typ), den manliga stockenanhängaren med myror i byxan kunde inte sluta att stamma fram sina (väldigt oklara) tankar om arbetet och jag satt där, på den stela kontorsstolen och tänkte "snälla, låt detta ta slut någon gång". inatt satt jag och tittade på afterlife och grät. jag GRÄT. det är illa ställt.