i had you, then i killed you.

nu sitter jag och lyssnar på my heart will go on. det är bara en sån där slags kväll. jag känner mig jättetragisk, men det måste man väl få göra? i flera dagar har jag tänkt att skriva nyanserat om grammisgalan och hur det var och hur jag kände mig som knattereportern från kamratposten bland alla hyenor med bara lite vassare armbågar och alla knarkiga fulla människor som var blasé på hela grejen. vilket jag kan förstå att man kan bli. jag tror att det är dags imorgon, för att skriva om det. jag har redan tänkt ut en del. jag vill inte att det ska bli för mycket eller för lite, för hatiskt eller för kärleksfullt, för gammalt eller för nytt. det blir säkert allt det. så som det brukar. det är lite dubbelt det här. att lyssna igenom materialet som jag har gjort är också väldigt dubbelt utan att säga varför exakt. ångesten för alla sparade ord, för sin egen röst, misstagen. såna saker. samtidigt som det är förvånansvärt bra. det måste jag ge mig själv. imorgon, ja.