härlig dag.

till frukost: en resorb. var så bakis så jag behövde ta mig till jobbet pga behövde vara nära någon annan. jag tog mig in i hägerstensåsens stängda t-baneingång inatt med beslutsamheten som bara finns hos någon som har druckit en liter vin eller mer. bonus: smsade också honom från i tisdags och sa att han var vacker. 24 timmar senare; inget svar. så det var ju för bra att jag inte gjorde något move i verkligheten. jag plingade även på hos min granne inatt och tvingade honom att ta en promenad. det måste ha sett ut som en personlig assistent som baxade runt sin patient med motorikproblem. så klart träffade vi på folk från bostadsrättsföreningen som säkert tror att vi ligger med varann nu.

på vägen hem efter jobbet letade en jobbig person upp mig när jag stod och väntade på t-banan och började prata. jag embraceade det för jag vill ändå bidra till "prata med främlingar-kulturen" så jag frågade mer om hennes jobbsökande som hon hade inlett samtalet med och vad hon hade sökt för jobb och svaren var "jag vet inte vad jag vill göra" och "allt möjligt".

undrar vad morgondagen bär i sitt sköte.

carpe die

en av jordens vackraste killar har just lämnat min lägenhet och våra fingrar nuddade och jag kunde känna värmen från hans underarm mot min underarm. jag vågade liksom inte men ville. när vi sågs senast för 10 år sedan på festival var han full och ville kyssa mig men det är svårt att tänka sig att det någonsin skulle kunna inträffa när han är nykter.

samtidigt önskar jag att det var jag som var sådär obekymrad (som alla män) och inte hade någon brådska någonstans, inte fixade allt eller ansträngde mig så och exempelvis berättade hela bakgrunden till en handling i en serie etc (som han för övrigt förmodligen inte ens var intresserad av, ba slappna av). ;(

george clanton- kill you in bed.

längtan efter något.

det stavas c h a r t e r.

ett av mina starkaste minnen i livet är från förra sommaren när jag och jim åkte till kroatien. jag hade lyckats pricka in oss på ett paradis på jorden med en massa fransoser och vi hyrde en moppe och åkte runt i små byar, genom olivfält, förbi kloster och små gårdar. vi stod högt uppe på en klippa och betraktade ovädret bortanför bukten. vi åkte moppe på den blöta vägen längs med klippväggen med havet bredvid oss i den ljumma kvällsluften med den låga solen som sakta gick ner och det var den bästa känslan i världen.

det gråa morgonljuset när han vände sig om.

chattar lite med min amerikanske kille och minns när jag var och hälsade på i höstas efter att ha sett framemot det i flera månader. det hade just dragit förbi en kraftig storm över new york och gångvägen vi gick på i regnet var fylld med vatten. han tog av sig sina converse och strumpor och bar min resväska och jag drog av mig mina strumpbyxor och skor och vadade genom det iskalla vattnet. på båten var jag genomfrusen och vi låg hud mot hud under det fuktiga duntäcket utan påslakan för att få upp någon slags värme medan vinden tjöt runt det tunna båtskalet som läckte. dagarna gick medan han jobbade och de få timmarna vi sågs på kvällarna bråkade vi, högljutt och intensivt. han grät och jag grät med försvar och beskyllningar om saker jag inte ens minns längre eller ens mindes dagen efter men som var helt ovärda. aldrig med någon försoning i sikte. allt jag sa missförstods och togs som någon förolämpning. efter ett av grälen en natt satt jag på båten och såg på new jerseys skyline från hamnen, så otroligt lugnt och tyst och vackert. skyskraporna som speglades i vattnet. jag kände att det hade spårat såpass att det inte ens var lönt att försöka längre, jag ville bara ta min väska och ta mig till brooklyn på något sätt. han hindrade mig genom att tilltala min vuxna och förnuftiga sida och säga att man inte löser problem på det sättet vilket han hade rätt i medan jag kände att det var min semester som sabbades och att varje minut var dyrbar och att det var skit att bråka på det där sättet.

sista kvällen. vi går på manhattan till en middag med våra vänner när han säger "jag offrar den här matchen för dig" och jag bara tittar på honom? och svarar att jag har kommit till en annan kontinent för att hälsa på honom och att jag inte förväntar mig något mindre av honom?

resten av kvällen är helt annorlunda än veckan som varit, han tar hand om mig, byter mitt vinglas i baren när han ser att det är kantstött, rör mig, när vi säger hej då till alla andra sent på natten håller han om mig, kysser mig, håller min hand på väg till t-banan. pratar med mig som för första gången och jag älskar det för det känns som första gången vi sågs när vi promenerade i ett tomt lower east och gick över williamsburgbron och pratade non-stop och han ställde frågor och uppfattade varenda skiftning och blick (vad betyder den där blicken – jag såg den nog) och attackerade brutalt i sina repliker och gryningen hade kommit när han lämnade mig utanför min port vid sjutiden på morgonen och vände sig om en sista gång innan jag gick in.

känslan när jag ser tillbaka är lite sådär blandad. jag fattar inte hur det kunde bli sådär giftigt när båda hade sett framemot att träffas så länge samtidigt som jag är ledsen för att vi inte kommer att ses på det sättet igen. (men vi hade många fina stunder som: när vi var ett lag i beer pong, när vi blev fulla och sjöng karaoke på en lokal pub, när vi försökte stoppa ett bråk mellan en massa män där de sparkade på en som låg ner där det slutade med att offret ställde sig upp och började kissa runt.)

familjeliv.

mamma och pappa har hälsat på idag. jag föreslog att vi skulle gå ut och äta men pappa hade varit inne på restaurangens webbsida och kom fram till att det skulle kosta närmare 1500 (!) kr med påskbuffé för tre personer så mamma och pappa hade packat med sig alla ingredienser till sin favoritlaxpastasås i en kylväska hit som pappa ställde sig och lagade istället (han hade till och med packat ned olivolja).

det var jättegott.

älskar mamma och pappa!!

alex schulman och sigge eklund – tid.

"Den kvällen såg jag i honom dörrar till nya världar./.../ Men när han och jag sitter på ett möte på var sin sida om ett konferensbord våren 2015 så är han mest ett porträtt. Jag vet att det i honom fortfarande finns dörrar till andra världar, men nu har jag stigit in i dem. Jag har varit i hans olika rum, och det har inte fått mig att älska honom mindre. Men dörrarna leder inte längre till löften om en äventyrlig framtid. Dörrarna leder till minnen av när jag öppnade dem. Det här gäller relationerna till de flesta av mina vänner – fast det alltså inte stämmer. För en människa är alltid i rörelse. En person är inte en statisk bild utan snarare en pågående film, vi vet inte vad som ska komma i nästa scen."
/.../
"Jag vågar formulera orden: Jag älskar inte människor. Jag älskar möjligheten att en människa kan vara älskvärd."
/.../
"Allt har varit ett sökande – utan att egentligen vilja hitta något. Kanske är det min stora hemlighet. Jag har velat vara kvar på den trygga plats där jag befunnit mig sedan 1988: Jag har påstått att jag vill framåt men egentligen har jag bara velat stå kvar här och berätta om hur mycket jag vill framåt."

jag i alla relationer. jag när jag säger att jag vill flytta utomlands.

r.i.p. hunden dollie.

mamma hade surfat på internet och hittat en artikel om hunden dollie i aftonbladet som behövde 40 000 kr till en operation så mamma frågade om jag kunde swisha 300 kr så pappa mailade mig telefonnumret så swishade jag. dagen efter hade dom tagit bort dollie. :'(

tinder igen.

att vara singel resten av livet verkar i all ärlighet inte så dåligt när alternativet är att vara med personer som skriver "oxå" istället för "också". toppen av isberget, mina vänner. :'(

på telefon sent om kvällen.

"du är en av de sexigaste kvinnorna jag har sett – och då menar jag även bland skådespelare."

john ajvide lindqvist – rörelsen.

"Det är svårt för att inte säga omöjligt att egentligen känna en annan människa. Oavsett hur öppenhjärtigt någon redogör för sina åsikter och preferenser, sin historia och sina rädslor, hur lång tid man än tillbringar med den andre så dras man med misstanken att det mest väsentliga inte förmedlas; vem den andre är, bortanför summan av sina egenskaper."

maktens korridorer....eller

jag har gått med i ett parti. hittills har jag fått valuta för medlemsavgiften med vin två av tre gånger. idag var första årsstämman för distriktet och jag hade inte läst en enda motion i förväg. när jag började läsa insåg jag att jag verkligen har noll koll på vad som ligger under stadsdelsförvaltning och vad marginalskatter egentligen är osv osv.

han som är rätt dryg (men rolig i talarstolen) frågade mig, som om han inte redan hade friend requestat mig på facebook direkt efter första mötet, vad jag pluggade. jag sa att jag jobbar. han: "men... jaha hur gammal är du då? 20?" snälla du. jag måste hitta ett mer välbetalt jobb så jag kan köpa dyra dräkter som får mig att åldras naturligt.

kryssfingret.

sitter sent på t-banan hem, ser ingen jag gillar trots att det är så mycket folk som ska av vid telefonplan överallt. var är alla puddingar. sen börjar jag tänka att alla kollegor kanske har rätt som kallar mig för kryssfingret när jag dissar alla på tinder. det kanske är _mig_ och min smak det är fel på.......?

jag tänker allt oftare på hur äcklig människokroppen är, att det man tilltalas av (när/om det händer) är ett ständigt förfall. ett ständigt förfall som älskar med ett annat förfall. men glaset kan lika gärna vara halvfullt så det är bara jag som neggar.

har aldrig känt såhär förut, jag är asexuell. vill inte ha någon fysisk kontakt och gillar ingen. vill helst bara söka jobb och läsa. kände mig lite deppig när jag kom hem och tog en emo selfie i hallspegeln och började googla dikter av karin boye. la ner och somnade.

uselt humör.

kan det bero på att män hellre vänder sig till min manliga kollega än mig och ignorerar mig och vad jag säger, eller på att jag äter så näringsfattig mat??

tänker på när jag låg i armarna på min guide i den låga japan-inspirerade sängen på övervåningen i hotellrummet och han sa: "hitta någon som du gillar, någon som är snäll som du kan lära dig att älska." efter att han hade berättat att han hade en fru och barn med orden "it's important that you know this."

ord jag kommer att komma ihåg med hans röst från hans guidningar:
especially (eyjspesjialy)
certainly (sertejnli)
the ottoman empire (oTTóman empire)

som långvården.

Little Jinder: "– Jag har haft lite ensamhetskris. I förrgår morse gick jag upp på morgonen, gjorde kaffe, satt vid köksbordet och stirrade på den tomma stolen mittemot. ”Där skulle det kunna sitta ett barn eller nåt”, tänkte jag. Det var så deppigt. Som på långvården. Samtidigt är min största skräck att käka tacos med fem barn i en närförort. Jag vet inte vad jag vill. Bara vad jag inte vill."

det här är så jag, vet aldrig nånsin vad jag vill bara exakt allt jag inte vill. deppigt!!!

irrationella kvinnodagen.

han hann inte ens komma hit innan han förolämpade mig men väl på plats höll han tillbaka pga internationella kvinnodagen. vi lagade mat och han fick än en gång se hur värdelös jag är på att laga mat first hand men han har börjat träffa en tjej inom corporate finance som pendlar till dubai (hjärtat sjönk), så det är inget jag kan tävla med precis. tänker att hon ser ut som léa seydoux i spectre, han pratade om henne ("fruktansvärt tråkigt yrke") med viss aktning i rösten. förstår inte varför han vill ses när han 1. inte gillar min personlighet 2. inte vill hångla eller ha min kropp 3. inte får så god mat. är det min nya soffa??? han slog in några böcker från sci-fi-bokhandeln i paketpapper och han är verkligen värdelös på att slå in paket.

han vågade inte veckla ut benen på soffan av rädsla för att nudda mig, på det hela taget en väldigt lyckad kväll och kuddarna luktar honom.

jobbintervju.

utdrag från intervjun:
"så hur känner du inför sälj?"
"– jag kan sälja vad som helst till vem som helst."

the struggle is real. jakten fortsätter.

nya medskick hemifrån.

mamma hade köpt en ceriserosa klänning i sammet från cellbes, vars skärning fick mig att se ut som en övermogen bibliotekarie som inte kommer ut så ofta, annat än när det är julbord. både mamma och pappa tyckte att den var så fin på. sen fick jag ett voluspa-doftljus (!) och en ananas i guld som man kan stoppa saker i. prislappen var kvar på, 99 kr.

söndag.

saknar boris nemtsov.

i fagersta.

hemma i fagersta. pappa tror att han har en tumör pga begynnande gråstarr och nio år gamla glasögon och mamma säger att hon är som den "närsynte bofinken knut".

no netflix and chill.

han som inte hör av sig när han är dubbelbokad (eller egentligen annars också) frågade om jag vill se den nya bond-filmen med honom nästa vecka. this raises so many questions, SER JAG UT ATT GILLA ACTION? och för det andra, varför vill han ses igen efter tre månader när han inte ens gillar mig. han gillar mig så lite att det är smärtsamt, men han kan bara inte låta bli? han bokade till och med om sin tvättid för att jag är så busy. jag frågade: "på bio?" och han svarade: "den har slutat gå på bio". nico tror att han vill ligga, men jag tror att han kanske bara vill ha en kompis för att han är sällskapssjuk, det vet man ju hur det är (jobbigt).

det här får mig att tänka på en incident under en fest i scoutstugan i kärrgruvan under gymnasietiden. jag satt och pratade med perran och tyckte att vi hade det så kul när han plötsligt sa "du, jag gillar henne därborta så skulle du kunna sätta dig någon annanstans så hon inte tror att vi är tillsammans?".

VIKTIGT jobbmöte!!!

idag fick jag ett mail från en som tillhör team maila (jag tillhör team ringa, f y i) som sa att dom gärna vill träffa mig i nästa vecka och se vem jag är. jag föreslog _ett_ datum och _en_ tid, som dom sa ja till. jag måste gå in och ta över rummet som ben affleck i ett rum fullt av jennifer garners (– han är kärleken i mitt liv. vad ska jag göra åt det? han är den briljanta personen i vilket rum som helst, den mest karismatiska, den mest generösa.) problemet är bara att jag aldrig kommer att bli anställd om jag visar vem jag är. ;(

tänkvärt citat från ett feelgoodinstakonto: "framgång är att få det du vill ha, lycka är att vilja ha det du får."