alex schulman och sigge eklund – tid.

"Den kvällen såg jag i honom dörrar till nya världar./.../ Men när han och jag sitter på ett möte på var sin sida om ett konferensbord våren 2015 så är han mest ett porträtt. Jag vet att det i honom fortfarande finns dörrar till andra världar, men nu har jag stigit in i dem. Jag har varit i hans olika rum, och det har inte fått mig att älska honom mindre. Men dörrarna leder inte längre till löften om en äventyrlig framtid. Dörrarna leder till minnen av när jag öppnade dem. Det här gäller relationerna till de flesta av mina vänner – fast det alltså inte stämmer. För en människa är alltid i rörelse. En person är inte en statisk bild utan snarare en pågående film, vi vet inte vad som ska komma i nästa scen."
/.../
"Jag vågar formulera orden: Jag älskar inte människor. Jag älskar möjligheten att en människa kan vara älskvärd."
/.../
"Allt har varit ett sökande – utan att egentligen vilja hitta något. Kanske är det min stora hemlighet. Jag har velat vara kvar på den trygga plats där jag befunnit mig sedan 1988: Jag har påstått att jag vill framåt men egentligen har jag bara velat stå kvar här och berätta om hur mycket jag vill framåt."

jag i alla relationer. jag när jag säger att jag vill flytta utomlands.