för en passionsdriven människa är det svårt att förstå att andra typer av människor finns.

önskar jag kunde förmedla intensiteten med vilken jag känner att det här inte leder någonstans. enda sättet att inte bli irriterad just nu är att inte gå in på whatsapp och skriva någonting för då blir jag inte irriterad över att han inte svarar. visst, att jag förstår att det är lite skillnad på att vara en tindertjej och hans bästa vän som har cancer. men som jag motfrågade "behöver jag ha cancer för att du ska svara på mina sms?", det är en rimlig fråga, utan att vara respektlös mot cancern.

sen så ses vi och det är bara en gnutta för mycket attraktion och så lyfter han upp mig i vardagsrummet och pussar mig och jag känner mig lycklig. så ligger vi och han är sådär het och retas och sätter hårt mot hårt som jag gillar men så vet jag (jag _vet_ inte men det känns inte så) ju att han inte gillar mig och så blir jag sådär anti, på repeat. önskar att han bara kunde säga "bye bye" så skulle jag bara lämna det (har varit väldigt tydlig med att jag vill att han säger "bye bye" om han inte känner det - men jag kanske bara är för intensiv?? kväver den ömtåliga blomman i manskostym??) men han verkar ju inte säga något sånt heller? han säger övht inte så mycket, nån emoji här och där, nåt extra ömhetsord emellanåt. ex skickade han en kort videosnutt av serien larry igår när en man nämner ordet skilsmässa för sin fru som blir tokig och skrev "du o jag" "haha" "din ilska".

min kompis sa "ibland tänker jag på mig själv som en krukväxt. man kan prova en massa alternativa saker för att hålla växter vid liv, men i slutändan är det ändå så att den dör utan vatten." det tyckte jag var en fin metafor.

vi ska ses på onsdag. han föreslog "tacos går ju alltid snabbt" och jag svarade "du vill helst inte lägga så mycket tid på matlagningen, är det det du säger? för att du hellre vill ligga och hångla i soffan". hans svar "...".

under 2017 påbörjar jag min generationsroman. alla tips på topics tas tacksamt emot.