missing u.

det känns inte som om något är på riktigt längre? knäppt. är det för att jag läser tone schunnessons- tripprapporter som gör en avdomnad i hela kroppen av matthet eller är det för att jag raderade hans nummer igår och inte ens är sad? det blir lite lättare för varje gång? idag förberedde jag och höll en presentation på en myndighet under en timme efter en vecka av ågren och det gick bra trots att det är svårt att veta om dom ens bryr sig eller mest längtar efter att klockan ska bli fyra så de får gå hem.