det känns som att allt man gör är en släng tragiskt och kan ses med vemod, eller ensamhet kanske?
varje liten sak, rörelse och tanke, som man i sin enfald pga rutin, hopp, omtanke eller strävan gör eller har. sakerna man lägger tid på. det är något fint över allt.
SVÅR, SVÅRARE, SVÅRAST
1 vecka sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar