ung.

Killing Zoe lördag, juni 02, 2007

"connection.
jag försökte shoppa bort den. men det fungerade inte. sen åt jag glass; en kula pistage, en kula jordgubb. men det hjälpte inte heller. snarare gjorde glassen mig mer illamående än nånsin. den senaste halvtimmen har jag hinkat i mig vin. det går inte så bra det här. känslan är fortfarande märklig. det finns connection. och sen finns det connection. aldrig, jag har aldrig någonsin förstått de som säger att saker och ting 'växte fram' i efterhand. att de inte insåg från början, utan att det liksom 'smög sig på'. jag förstår verkligen inte vad de menar. inte alls. för antingen finns det nåt där och då finns det där direkt, eller så finns där inget alls.


jag pratar inte om internetträffar. en viss relation i huvudsak baserad på mejl eller meddelanden kan aldrig någonsin kompensera bristen på riktiga möten. jag pratar inte heller om en vänskap som blir djup och som för vissa leder till kärlek. utan jag pratar om den omedelbara kontakt som kan uppstå mellan människor. den man inte kan förklara i ord, den man vet kan resultera i svindlande besatthet, avgrundsdjup kärleksmisär, en passion utan like - tårar, smärta, hyperventilering, instängdhet, avsky, svartsjuka, konstskapande, patetiska samtal och tårar igen- och som i samtliga fall är något man aldrig aldrig aldrig borde ha påbörjat. och som man i efterhand aldrig heller ångrar att man faktiskt gjorde.


jag vet inte om han förstår vad han gör med mig. jag vet inte om jag är bra nog på att dölja det. jag vet inte om jag ens vill gömma något för honom. jag vill att han ska veta vad jag vill. trots att jag inte ens vet om han vill, eller om han redan är upptagen, eller om jag kommer att göra bort mig så fullkomligt att jag aldrig kan möta hans blick igen.

jag vill ha honom.
nu.
på en gång.


och snart ska jag få honom också. måste. ge mig en kväll, en natt
och du kommer aldrig nånsin glömma mig. ge mig en kväll, en natt
och jag kommer aldrig nånsin glömma dig. tyvärr."


det där är jag. det där var jag. mina tankar. alla som varit med om det vet vad skillnaden är, på connection och connection. ibland känner jag att jag fortfarande är kvar där med förvirringen. kan något vara dåligt och bra på samma gång? jag vet inte om det märks, om det syns egentligen, allt det där. kaoset. om det känns. genom allt. avstånd, på ena eller andra sättet. för den ena eller andra personen. eller om det är jag och min livliga fantasi, för alltid? ibland är jag övertygad om att det måste göra det, synas, för jag känner mig lika genomskinlig som glas. man vill vara den som känns mest. alltid, hela tiden. fjärilar på speed i magen. sådär själviskt. sånt man inte kan kräva av någon. eller som man inte vill kräva för att man är rädd för var svaret skulle bli.

jag är rädd för att hjärnspökena kommer dö. dina och mina. med en blick. då när allt har förändrats, eller har det redan förändrats? och båda kommer veta, och båda kommer inse och undra vad det egentligen var som hände.

vill man hellre vara den som älskar eller är kär och känner passionen mest, eller den där andra? för jag tvivlar på att det kan vara likadant för båda. på bra och dåligt. det mesta rangordnas alltid medvetet eller omedvetet, top 5, top 10. men inget av det kanske spelar någon roll så länge man håller sig till parollen att man inte får eller kan jämföra varandras känslor, för det kan man inte men ändå envisas jag. den där svindlande besattheten.

var hamnar jag i allt det här?


kärlek är bara till låns.