stockholm.

nu är klockan halv fem på morgonen. eller fyra och trettio. vi kom just hem från stockholm och re:publik som är substitutet för popaganda. sloganen var "minns du när allt roligt var gratis" och jag tänkte jaa, och tänkte på min lilla cykel. det var så jävla kul att cykla fram och tillbaka på våran gata när jag var liten. varje dag. fram och tillbaka. med en liten hjälm som inte hade skyddat mot döden. med stödhjulen som spretade och var halvt böjda uppåt och min jättefina neonorangea vimpelflagga. och sen var cykeln så liten så man kunde köra runt i en och samma cirkel jättelänge tills man var helt yr. det var jättekul. varför är det inte lika roligt längre?




highlights från det emma och jag minns; frisk fy faan vad tjatigt och att han sa re:public fastän han var svensk. lasse lindh var rolig simone lord och frisk igen (se ovan) tjat ke ke tjocka bollar ariba ma kossa, låten dom sjöng gick så, men ljudet försvann ibland och jag hade en teori om att det var någon med bultsax som inte stod ut längre. det var som fångarna på fortet, man visste inte riktigt vilken av burkarna man stoppade ner handen i. centimeter, var ett band, förkortas cm, singelsläpp, tydligen? i want to feel like you do. mode som är populärt är amish and grandma going wild. amish är ganska populärt. älskar familjen och tilliander och svett. miss li sharing is bärgni gäll röst. samsungmobil med dåligt ordförråd. ola inte salo. och det blev inte de vanliga fylleringningarna till ipods support service eller det klassiska numret 113. dansgolvet var annars det bästa sen brighton i mars. tjernobylbarnet. mottaget sms mitt i natten som innehöll ordet älskar.