robert bad mig ringa nu inatt när jag hade kommit hem från kraba. vi har inte pratat med varandra riktigt på flera år sen vi var bästisar i högstadiet när vi brukade prata i telefon hela nätterna. han och hans flickvän hade gjort slut efter sex år tillsammans, och medan de var tillsammans ville hon inte att han skulle prata med mig mer. jag har inte någon förståelse för sånt där.
samtidigt som han gick nattronderna i göteborg där det regnade sa han att det kändes som att han hade förlorat allt han hade. jag hoppas jag inte kommer hamna där med den känslan någon gång.
SVÅR, SVÅRARE, SVÅRAST
1 vecka sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar