förra dygnet.

kittlade varann mitt i natten

gapskratt

som barn

intensivt.




vaknade blek

regn som smattrar mot rutan

och han ligger där och drar sig





gå tillsammans under neonrosa paraply i regnet

blev plötsligt tårögd för att det kom över mig

och chocken med det

i en så trivial situation av allt

det märks inte i regnet




jag känner igen den här känslan

så väl

för första gången då på riktigt med honom

jag som inte trodde jag kunde längre




han håller om mig och pratar på

under paraplyet när vi går

som han alltid gör.

omedveten




och jag säger det och jag vet inte om han fattar

med risk för allt

det gör inget

han säger att han vet

det kan han inte.




jobb

ett riktigt arbete som ger lön

pengar

cash

och christian kjellvander kliver plötsligt in, skakar hand

världens mest sympatiska man




åka hem till ångesten

det regnar ute




allt som är ogjort som bara ligger

röran

hemtentan

radion

inget av det känns viktigt

bara kvävande.




på kvällen fest

födelsedagsfest

champagne

trevligt folk

kristoffer körde hem mig

gjorde varma mackor

vi bokade biljetterna till linköping för imorgon kl 11 åker vi




på golvet

han satte sig ner med tandborsten och bar överkropp

pratade om att jag aldrig säger något

tittade upp på mig

att han får veta mer om mig av mina kompisar än av mig

han sa att han fortfarande inte ens vet vilka intressen jag har

han saknar det.

och jag förstår verkligen

och jag är otillräcklig

det tar stopp

han säger att jag är den mest komplicerade personen han träffat

och jag säger att jag är den enklaste han har träffat.



för enkel




och han vet var jag får mina kickar ifrån

han vet

och plötsligt så förstår jag honom

varför han reagerar som han gör

han har iakttagit vid de tillfällena

och han förstår helt plötsligt mig

och jag förstår mig själv

han var bara tvungen att säga orden

nu när han vet behöver han inte vara rädd

och inte jag heller

rockgasquen på v-dala.

jag vet inte vad jag ska säga. kvällen var helt galen, och vi fick beröm för våra strålande temposkiftningar och misstag, och vi bjöd våra kompisar på den gratis alkoholen vi hade fått och det spårade ur till slut och en av kristoffers kompisar blev utslängd för att han hade somnat i någon annans dj-bås, en annan blev nerslängd från scenen av vakterna när han hade passat på att göra ett gästspel där medan bandet spelade, några andra klättrade på högtalarna och en dansade med ett fastmonterat stativ och en annan spydde och däckade, och kristoffer som var långtifrån nykter själv var tvungen att gå för att hjälpa kompisen som tidigare blivit utslängd, som nu hade gått vilse i uppsala, med hans nycklar.



jag har ingen röst kvar alls. jag är fortfarande helt lycklig och i extas av alla svettiga människor, jag var helt lomhörd och svettig som vi dansade och spelade och skrek med till det vi själva älskade. det bästa någonsin. foajébaren bredvid oss hade slagit försäljningsrekord med 7000 kr fick vi veta på väg hem efteråt.







innan och efter vårt golv. lars och maken.

boom goes the dynamite på kalmars.

spelningen gick bra, är fortfarande bakfull trots det milda alkoholintaget. hans appelkvist var väl sådär men mr. suitcase var fan skitbra. allright. sen bråkade jag och kristoffer igen och jag blev skitförbannad över hans issues. vi är perfekta för varandra, lika outtröttliga. det kan nog behövas när man står där på gatan och skriker åt varandra vid rondellen vid folkes. men det är fan lite gulligt att han blir svartsjuk när jag dansar med andra killar. lite.. grottålder?

hösten.

tidig morgon.

loving you was crazy shit.

"Men Emilie. Du känner dig väl inte frustrerad över den fasad utan greppmöjligheter som jag målar upp framför dina ögon? Du känner ju mig trots allt, har tagit reda på mina brister? Känner du dig inte segerviss, när du vet att jag inte känner till något om dig? När du lyckats hålla din röda mattan look utåt och inte för en sekund låtit någon kika in bakom tapeten? Känner du dig inte trygg, Emilie? Vad är det du döljer?"

dimmigt.

dimmigt och kallt ute. sent. har just kommit hem efter att ha hjälpt kristoffer affischera överallt ikväll för tough alliance-spelningen nästa fredag med isiga fingrar. ska dela ut tablåerna för radion som hade kommit idag med hemliga meddelanden i olika brevlådor.

röda kinder.

jag fick mail igår och jag rodnade. det var inte igår.

tisdagsnatt.

här är jag ensam efter middag och sen efterrätt och efter att ha delat på 2 bag in box med de fem andra som fortfarande sitter därute och pratar. det var skönt att vara hemma i helgen, att inte vakna upp fördärvad hela helgen där dagarna bara gått åt till att återhämta sig efter natten. hur gör man när man träffat den bästa personen och man vet varandra tillräckligt bra för att förstå att man inte förstår varandra? i söndags var det nära igen, och han sa saker och jag frågade vad han menade egentligen och han svarade och jag sa att han kunde gå om han ville. vi är kanske inte såna som det någonsin kommer vara lugnt mellan, och han sa saker som om han ville ha mitt godkännande och jag frågade "gör vi slut nu?" och han sa "nej" och jag frågade varför han sa allt det där då och han sa "det är saker jag vill att du ska veta", och det kändes det han sa. sen somnade vi utmattade.



på morgonen var vi tvugna att åka till akuten igen och de visste inte först om de kanske var tvugna att operera, och jag var och jobbade och sen åka tillbaka dit till akutrummen där man tillbringade 11 timmar sist, och han var klar efter bara tre timmar. efteråt gick vi runt på stan och pratade och jag klippte mig och han fixade mötet där det blev bestämt att TTA kommer till uppsala också och det började regna och bli mörkt och affärerna stängde när vi skyndade oss hem. rätt idylliskt. som nu.

upp och ner.

igår blev jag klippt.

det dröjer innan jag går till någon professionell igen.

ps.

den här veckans idé är lili & sussie. återkommer med ev. fängelsestatus senare.

26:e oktober.

på fredag spelar vi på boom goes the dynamite på kalmars, källarvåningen, det gör även mr. suitcase och hans appelqvist. nice as ice. vi tänkte sikta på discotanssit med de hittigaste finska hitsen, eller så spelar vi punk hela natten. det vet man ju aldrig.



glöm inte rockgasquen på lördag, det kan bli lika kul som man hade när man var barn.

we hooked up and it was all about nightwalking in fagersta.

"nästa gång du är hemma en helg tycker jag verkligen att du får höra av dig så kan vi ta en eftermiddagspromenad runt linjan med termos och filosofera runt varför kärlek är så sjukt jobbigt och spana efter lustiga fåglar.



och dessutom tror jag att leila k sitter i fängelse"



vi försökte få tag på leila k nu i veckan. det gick inte så bra. efter mycket efterforskningar så visade det sig att det var en skitbra idé, men ska man hitta henne får man leta på stockholms härbärgen, eller plattan. någon på studentradion hade intervjuat henne på kronobergshäktet också. vad tragiskt.




nu är jag i fagersta.

bang bang he shot.

vaknade sju och åkte med kristoffer till sjukhuset och de sprutade in isotoper som de hellre kallade för "lätt radioaktivt ämne", ett försök att nå ut till patienterna utan fackspråk, och han låg i en stor philips-maskin där de scannade av honom och gav honom vätskeutdrivande medel men de visste som vanligt ingenting om hur det såg ut och nästan direkt till jour på radion, radio hela dagen i nio timmar och det börjar bli för mycket och jag satt med killarna i release och sa att sångaren i maroon 5 lät som en blandning mellan skurt och askungens fåglar och sen musikredaktionsmöte till halv tio på kvällen om någon klubb på snärkes och sen halvdan förberedning inför seminarium imorgon som ändå aldrig ger något och någonstans däremellan fick jag jobb?

kärlek.

och hon sa att hon blir kär i personen och inte könet och jag frågade varför hon inte hade sagt något

electric.

det här är vansinne, jag är vaken vid sju och påklädd för att snart gå på föreläsning och jenny väntar på samtal från en man för att vi ska försöka boka leila k till kalmars.



keep it real.

fem dagar.

ikväll fick jag stanna kvar extra på radion för de ville ha min röst för en förlegad superhjälte som ändå blir mördad. efter 10 lines med tveksam inlevelse kunde jag åka hem. men det gjorde jag inte. stod och pratade lite med de andra som satt i loungen medan de som behövdes för de olika scenerna var i studion och spelade in efter löpande band-tekniken. jag skulle gå och han reste sig upp med lilla matlådan och öppnade dörren, följde med, hämta vatten på toa, sa han, men han följde med in på redaktionen när han såg att jag skulle dit. pratade och han satte sig och jag satte mig ner mittemot, och han frågade och jag frågade tillbaka, som man gör, niklas kom in och sa "studion, nu." och han sa "bara två minuter till." och niklas sa "okej" och stängde dörren och gick. halvtänt, och han är en typisk sån man har kvick dialog med men som man inte vet var man har. han sa att han gillade att prata med mig, och mitt sällskap. med den där blicken. innan han gick in till studion och jag gick upp för trapporna sa han "du får ta hand om dig, emilie, vi kanske ses något mer här nere här framöver." och jag gick.



och imorse; passion.

insikt.


hud mot hud.

läppar mot rygg.



mer

och mer.

oväntat.

boken "metodpraktikan", förord till tredje upplagan:

"Metodpraktikan har använts flitigt i undervisningssammanhang sedan premiären 2002. Lite tagna blev vi av att läsa en studentblogg där vi skämtsamt placerades på en dödslista."

i fuck with your mind and you with my heart.

så var man på den vägen igen, den som inte leder någonstans. när man sitter här och allt är bra och det är mörkt och kallt ute och hela ögonblicket är perfekt och den där nostalgin plötsligt och oannonserat kommer. det var ett tag sen sist nu. snart ett år sen om en månad och tiden försvinner och alldeles innan där och då, så ovetandes om vad som skulle hända, månaderna innan och minutrarna innan och minutrarna efter, det som först var kärlek som plötsligt blev eller kanske egentligen inte var någonting alls, vill höra om alla gångerna, alla missförstånden och allt gå om varandra, om han har kvar lapparna, små saker, de hemliga meddelandena, sånt man aldrig lär få veta. sånt man ska hålla sig borta från och det skulle vara så lätt till hands att börja med pikar som blir pajkastning bara för reaktionen som ändå aldrig kommer fast det var bättre än så, även om jag egentligen aldrig fattade hur något så enkelt kändes jobbigt och var svårt och han kände säkert detsamma på ett annat sätt från sitt håll, och till slut var det ingenting alls, på ganska exakt en sekund. saker som inte finns längre är ju ingenting alls och vördnaden jag ändå har och känner för hela grejen. helt sjukt vad allt krockar, hjärnan säger att det inte var något men hjärtat nåt annat, men i grunden är man med den man tycker om utan allt runtomkring, vill man träffa någon för bara en timme gör man det och så var det aldrig för det var den perfekta romansen man inte petade i för att ytan inte skulle gå sönder. men det är väl som det emma sa 'vill bara se om han kan hitta något bättre' och där slutar det.




var fortfarande full när jag gick till lektionen imorse, statistiklabb i tre timmar från 9 fortfarande i gårdagens kläder. allt snurrade i 150 så fort jag blundade och det var en ganska skön känsla men de tre timmarna kunde inte ha gått långsammare.



igår gick jag först till radion och gjorde det och jag klantade mig och sen kom lars och vi pratade och jag gick vidare till jenny och deras nya fräscha lägenhet och vi drack rödvin blandat med starkcidrar och shottade fishersmans friend från några slags puddingskålar i brist på annat och jag sprang till snärkes genom alléerna och de enkelriktade vägarna och vi var där precis 23 och dom släppte inte in oss, för de som står på gästlistan ska vara där innan precis 23. efter ett tag tog vakterna oss till nåder och sa 'bara för den här gången då' och vi gick in och dansade och dansade och jenny viftade med kreditkortet och köpte tequilashots åt oss och vi dansade och dansade och vi ramlade. underbar natt. kristoffer drog mig hem där jag gick och småpratade om allt i världen och snurrade runt. vinglade runt när jag letade efter mina kläder på morgonen och klädde på mig och kristoffer sa åt mig att titta på vänster skinka och det var ett spräckblåmärke innan jag sen tog mina saker och gick till skolan. kunde inte sitta riktigt på vänster sida. satt på redaktionen efter lektionen och pratade med alla där och kalle var där och klappade mig på ryggen och emil sa till praktikanterna att man inte ska komma in som jag gjorde idag eller som han gjorde i måndags med skrapsåren i ansiktet.

skyddade lilla värld.

Emma säger:

det går en 87:a i min klass, en tjej. hon är supernaiv och superjobbig och jätteosäker

Emma säger:

nu har hon börjat träffa en kille och tydligen hade han sagt till henne att han just hade kommit ur ett förhållande och inte var redo för något nytt just nu. jag sa "det är bara hans sätt att säga att han fortfarande vill hålla det öppet och se om han kan hitta något bättre"

Emma säger:

hon blev jätteledsen och började gråta!

Emma säger:

hon är inte sur längre men jag var tvungen att tala sans med henne it vå timmar.


det är ju allmänt känt att det är så det är. och man ska inte prata kärlek om man inte vill ha kommentarer eller synpunkter. men det är ju fint att någon där ute lever i en skyddad värld fortfarande. 87:or är så små, är de verkligen byxmyndiga än liksom?
jag saknar emma och vårat sätt, sättet vi förstår varandra på, sakerna vi varit med om som inte många varit med om, som man egentligen kanske inte vill tala om. killarna vi har diskuterat och träffat, ofta samtidigt. hur de egentligen är funtade, som hon och sitt livs kärlek från göteborg. speciellare kille får man leta efter men å andra sidan har vi kommit fram till att man helst ska hålla sig borta från allt i göteborg, helst göteborg självt också. inte alltid en helt lätt grej.

27:e oktober.

lördagen den 27:e kommer jag och jenny att spela de häftigaste låtarna till 04 på morgonen på V-DALAS ROCKGASQUE på ett hittills ganska okänt golv, även känt som diösen. det ligger oväntat bredvid foajen, så ingen behöver gå särskilt långt, eller bryta ihop av rädsla för att inte hitta oss. vi kommer ha skitkul iallafall, electropunk, discodarling. förutom oss finns det även en del band att titta på.

fotbollstönt.

han är så het där han sitter framåtlutad och intresserat ser på fotbollen på tv. abraham sa en gång att är det något kristoffer är riktigt bra på så är det fotboll, han är tydligen lika trygg och säker där som han är utanför planen, gör ingenting dumt. han ljög inte om att han var något slags fotbollslöfte innan han blev skadad. han har heta fotbollslår.

en av de där dagarna.

fick tillbaka laptopen två dagar innan hårddisken kraschade. alla minnen, allt jag skrivit, alla bilder jag tagit. kanske var det lika bra. jag känner mig helt uttömd, som om jag inte kan känna mer eller vill känna mer. hårddisken kvittar. all turbulens och allt fram och tillbaka. jag mår halvilla, över mig själv och över andra. folk som vänder sig om efter en på stan eller andra ställen och står och pratar eller viskar. det känns bra att få höra att man är eftersökt och att folk uppmärksammar saker men i slutändan kvittar det. det känns som jag har det bästa men inte besitter förmågan att kunna uppskatta det. det är som mest bra när saker inte är perfekta för jag vet inte hur man är uppriktigt lycklig utan att vilja något mer eller något annat efter ett tag. jag har aldrig vetat det och pappa klagar på att jag alltid måste göra något annat eller nytt hela tiden. vid vissa speciella ögonblick blir man helt uppslukad av det som händer och det är väl såna tillfällen som gör att man inte bara kan stanna och vara lycklig fastän att man egentligen inte har något att klaga på.



han kom förbi inatt. i onsdags efter att vi hade bråkat kände jag att det var för sista gången och att jag verkligen inte orkade mer och jag hade bestämt mig för att göra slut på det nästa gång vi sågs. tills han kom till fagersta på torsdagen, jag vet inte var han fick idén från men det var det som behövdes då och vi gick omkring och det var finaste höstdagen. jag sa att det var nära, och han sa att det var likadant för honom. ibland tror jag att vi bara fattar varandra genom missförstånden och att allt fel blir rätt till slut ändå för att vi vet hur vi är och att det är tvärtemot varandra, han brukar kalla det terrorbalans. på fredagen åkte vi till spökstaden borlänge och gick omkring i affärer och vi var till och med inne på turistinformationen, kristoffer tvingade mig. det var en liten tant före i kön, kön som bestod av oss tre. vi var ute på ett speciellt begagnat-område, vi åt ute och kom hem åtta på kvällen. på lördagen kom mamma hem och vi hann säga hej innan vi åkte tillbaka till uppsala. det känns konstigt, och man får påminna sig om att vi inte är tillsammans, fastän det känns så vant, och jag hatar att det är upp och ner. nolläge.

krasch.

fagersta igen.

hemtentan skulle in igår och jag började med den igår. satt i ett kör och skrev de där fem a4-sidorna analyser på widescreen i ekonomikums lässal på lånat lösenord och sen fem min tillbaka förvärvad kurslitteratur. åkte hem och hämtade mina saker vid sex och sen radion och sen hem och äta något och sen in till orvars och de andra. innan jag åkte hem på natten fick jag ett erbjudande om efterfest med gin och spaghetti.



efter att ha sovit för få timmar som vanligt så var det föreläsning 10-12, statistik. jag gick efter halva föreläsningen. gick runt på stan ett tag. då ringde kristoffer och var irriterad och arg för att han hade missat bussen till enköping och frågade om jag kunde skjutsa honom om jag hade bilen och jag svarade aldrig i livet och vi började bråka och jag närapå skrek inne på myrorna. rösten är helt tärd. jag blev så förbannad när vi avhandlade relationen på telefon för han fattar ingenting och jag kan ha använt meningen "du är ju helt dum i huvudet" ett antal gånger innan vi la på och det kändes som hans beskrivning "det här har väl inte varit det lugnaste förhållandet direkt" var ganska mild.



hjalmar och jag åkte till arlanda för att hämta tori, träffas för första gången på ett år, och hon undrade hur det var med mig och hon hade hört att vi inte var tillsammans längre "now we're gonna party a lot and have lots of one-night stands". var trött när jag kom hem, packade och åkte hit till fagersta. i bilen bestämde jag mig, och efter att ha kommit fram och sen spytt galla över honom med en oförtröttlig passion och nära till gråt under hela tiden, och hög röst så ringde han några timmar senare på kvällen från örebro. han sa att han vill komma hit imorgon.



(allt är förlåtet?)

grå måndag.

ibland kanske man saknar känslan mer än personen.

men nu kanske det blir personen mer än känslan.

jag vet inte vilket som är värst.

eller vilket som gör mig mer rädd.

med eller utan?


sjukt oeffektiv

eller riktigt effektiv

börja med hemtentan i tid eller göra klart den på 24 timmar som nu.

ändå är jag oroväckande lugn


middag igår kväll

finklädda, hade satt upp håret

vi delade på en flaska rödvin han fick av fransmännen

vi pratade en del

eller kanske mest han

inte om oss

försökte säga en sak

han avbröt mig såklart och lyckades sen till och med avbryta sig själv

han märkte det efter ett tag och sa 'förlåt'

så irriterande

och fin på samma gång.

sen hade han gjort världens finaste desserter

och ute regnade det.