fem dagar.

ikväll fick jag stanna kvar extra på radion för de ville ha min röst för en förlegad superhjälte som ändå blir mördad. efter 10 lines med tveksam inlevelse kunde jag åka hem. men det gjorde jag inte. stod och pratade lite med de andra som satt i loungen medan de som behövdes för de olika scenerna var i studion och spelade in efter löpande band-tekniken. jag skulle gå och han reste sig upp med lilla matlådan och öppnade dörren, följde med, hämta vatten på toa, sa han, men han följde med in på redaktionen när han såg att jag skulle dit. pratade och han satte sig och jag satte mig ner mittemot, och han frågade och jag frågade tillbaka, som man gör, niklas kom in och sa "studion, nu." och han sa "bara två minuter till." och niklas sa "okej" och stängde dörren och gick. halvtänt, och han är en typisk sån man har kvick dialog med men som man inte vet var man har. han sa att han gillade att prata med mig, och mitt sällskap. med den där blicken. innan han gick in till studion och jag gick upp för trapporna sa han "du får ta hand om dig, emilie, vi kanske ses något mer här nere här framöver." och jag gick.



och imorse; passion.

insikt.


hud mot hud.

läppar mot rygg.



mer

och mer.