egentligen är det en rätt tragisk familjehistoria som ligger bakom. idag har jag träffat min kusin för andra gången någonsin. första gången var för två år sen. hon är 31 (det nya 25) och var här och hade festat med några kompisar. det var verkligen skitkul att träffas. vi har likadana näsor och humor. hon var exakt som mig, minus den tyska pojkvännen med ryggskott och en stockholmsk väninna hon hade med sig. jag och hon började fnissa hysteriskt när sthlmska väninnan på ett sakligt sätt berättade om någon kompis som hade försökt begå självmord för ett par år sen som hade varit tvungen att ringa efter ambulans eftersom det gjorde för ont, så jävla tragikomiskt. ungefär som våran släkt på min mammas sida och hennes pappas sida, jag hade aldrig träffat någon släkt på mammas sida förrän för två år sen.



medan vi satt där kom jag ihåg något som mamma hade sagt till mig om att det hade ringt någon karl och presenterat sig som en släkting. det låter egentligen helt hysteriskt, så jag ringde hem för att höra så att jag inte ljög för pia och mamma bekräftade det och medan vi pratade så sa sthlmskan förklarande till den tyska pojkvännen "she's calling home because now they have another cousin", och tysken lutade sig tillbaka och nickade förstående mot oss, medan pia skrattade hysteriskt. vi kom överens om att det liknar serien vita lögner mer och mer, det poppar upp folk här och där. vi har alltså en till kusin i 60-årsåldern som inte hade fått reda på något om oss av sin mamma, men sen dog hon, men nu hade han alltså fått reda på det på något annat sätt. det är väl kul.