tittade på dokumentären "om natten" igår, om och om två delar och hela ungdomen spelas upp, särskilt under linn öbergs låt och jag blir sådär panikångestladdat nostalgisk. den som leker med elden blir ju ofta bränd? efter repeat går jag ut med mig själv. det känns skönt att göra det, ingen som känner en och inga tider man måste passera eller hålla. jag står längst bak och tittar/lyssnar när florence valentin spelar och det är en handikappad i publiken med en gåställning som han måste flytta på hela tiden för att den massiva strömmen av folk som passerar fastnar och snubblar över den och han gör sitt bästa men han är i vägen överallt och jag mår dåligt. jag går och råkar träffa en annan som också är där ensam, aidsets vän som när han ser mig börjar bete sig som en schizofren hobbit över normallängd och växlar mellan en mm ansiktskontakt och outgrundliga skämt och stå och skrika åt andra en meter ifrån?? jag träffar linn, tar sällskap hemåt. hemma, den där dokumentären igen vid de delarna, och bli nostalgisk med teenage loven. det var tider när man hånglade loss under nån husfest på någon toa i karbenning. *sakna*

vår gamle gymnasierektor har skaffat facebook;

"Grattis på födelsedagen Bengt. Du är säkert ingen stor facebooker men någon gång kanske du ser detta."

för er som missade störtregnet och skyfallet som piskade horisontalt så läggs väl eländet upp så småningom, kroppen tinar från minusgrader till plus. snärkanflickorna som jobbade idag fick mig att bestämma mig för att behålla pengarna tills de upptäcker sitt misstag och ringer mig personligen. för DET lär inte hända. jag minns när de ringde abbe för att fråga var jag och jenny var innan någon spelning, som om han var våran pimp? och de inte kunde ringa till varken mig eller jenny? *sänk volymen* - people, NI HAR INGA GÄSTER! jag: "ni får göra som ni vill, vi ska gå nu" jag måste bli mindre fientlig? OR DO I... ?????!

jag är i stresskoma och är inte förtjust i någonting ätbart alls längre. mat = tråkigt och oätbart. jag har sån sjuk lust att bara inte göra någonting när jag som mest måste ta mig i kragen och få saker ÖVERSTÖKADE. hur svårt ska det vara?!! imorse var jag respondenten som blev opponerad på. det gick över förväntan när jag fick kommentaren "inledningen visar vilken potential uppsatsen har". det poängterades även att jag hade använt uttrycket "svart dagmamma", det var en hjärtlig stämning. min klasskamrat från 2007 var också där och tittade på. jag måste verkligen resa bort. förnedringen på elgiganten igår var total; först stå i en lång kö i gassande sol tittandes på barnprogram på platt-tvn på väggen och sen komma fram och jag: "det är förmodligen moderkortetkylflensenOCHwebbkameran" och den trötte kundtjänstarbetaren från bolivia tryckte på startknappen och WOW den STARTADE! han verkade inte förvånad. efter en hel långhelgs totalstrejkande och en mindre uppsats- och källmaterialbortaångest. jag rusade ut därifrån och åkte hem, bara för att upptäcka att mitt armband var borta. hamnade i ett "prataintemedmigfördåbörjarjagtjura"-känsligt läge. veronica hittade det hemma hos sig och gav det till mig under mötet på kvällen. SEN fick jag ett lönebesked med 500 kr för något jag inte hade jobbat för. LYCKOKVÄLL! men sen blir det så väldigt mödosamt att behöva betala tillbaka det, ev. gå till bankomaten och sen till utbetalarna och varför kan folk inte bara göra rätt för? hursomhelst, imorgon har jag antagningsprov i två timmar, de ska kolla min engelska och kanske organisationsförmåga? och efter det är det avslutning för fabrik för all framtid. en webbredaktion ringde till mig idag (tv4? unt?) och de ville vara med och filma under direktsändningen av BON/fabrik på bryggan från snärkes imorgon och undrade om jag kunde tänka mig att ställa upp och prata om det hela i ett "inför"-reportage när tekniken fixas. sist jag var med på något liknande hade jag bihåleinflammation och det var en högst osmickrande vinkel. jag: no thanks. jag hoppas iallafall att det kommer massor med folk IMORGON onsdag mellan 18-20 till snärkan (direktsändning!!!) för jag har ägnat hela dagen i musikens tecken och har gjort en mix med bomfunk mc's. det ska bli rätt skönt när det är över.

kärlek.

"Emilie! Nu borde du vara här. Du har ju lovat! Jag och lars är på svartklubb på hisingen som är grannar med bandidos. Vi spottar på deras plank och saknar dig att dansa med."

still night, still light.

det blir aldrig mörkt här. när jag var här ensam som mindre gick jag inte och la mig, jag började filma fyra på morgonen, soluppgångar, små meningslösa filmer. gick och la mig när jag blev trött. när det kom någon gårdfaruförsäljare brukade de ringa och varna, lås om dig, jag som alltid hade dörren öppen. och jag hann alltid stänga, väntandes på att någon skulle titta in genom fönstrena. idag såg jag bilder på hur det såg ut här förut från en svunnen tid, solbrända ungdomar sittandes på åkrar och fina gårdar. nu är det utdöende och husen förfaller och åkrarna växer igen, lite mer för varje år. ändå känns det som hemma.

så jag gick upp till rackarberget i regnet, in i en taxi full med människor, inte den jag skulle med men vadå. släpper av oss vid ög, pratar med favoritvakten ett tag, det är bra med honom, det är bara att gå på säger han. jag lämnar ytterkläderna hos männen, träffar alla vänner för alla sammanstrålar på ett och samma ställe kvällen till ära, och fler kommer. efter att ha druckit för mycket champagne dansar vi till stängning. äckligt svettiga går vi genom ett tyst uppsala, upp till jonas på efterfest, och han lagar lyxmat och alla pratar. senare, jag tröttast, går vi till huset bredvid och lägger oss med fönstret öppet och fåglarna som kvittrar utanför. vaknar sent bakfull light med slemklump i luftvägarna.

känslan känslan känslan.

ensam en fredagskväll. humöret talar för vansinne om jag stannar hemma, men ensam ut alltså? det regnar lite, men inte tillräckligt för att avskräcka, men tillräckligt för att hålla alla creeps hemma. i think i will, faktiskt. tack och lov för dessa listor som finns även om jag förmodligen lever på lånad tid. vid elvatiden; titta sig runt, säga några hej, gå.

jag tänker på när man var så sval, definitivt inte oberörd men till synes oberörd, sval och halvarrogant. vill ha det tillbaka.

vid frukostbordet, mamma berättar om förra resan hon gjorde till ekerö.

mamma: "det var ett gäng fulla karlar på bussen som sjöng hela vägen"
"-att vi är bergsmän hör man på vår sång, att vi är fulla ser man på vår gång"
-
"sen kom det nåt fyllo från norberg som ville leda allsång"
jag: "inte med mikrofonen där fram väl?"
-
mamma: "jo."
-
"duvet, det är ju en resa på åtminstone två och en halv timme, jag hade ju behövt vara stupfull för att uppskatta det"
-
jag: "hur full sa du att du hade behövt vara?"
mamma: "jag vet inte.. nästintill medvetslös"

tänker på festivaler och kommer av mig.. känner mig typ lite skyldig. har skrivit nio sidor på uppsatsen nu, jag ska fan bli klar med det här till den 18:e maj om jag så ska behöva börja med uppåtjack för att klara det. för en gångs skull har jag funnit ett ämne som ingen har skrivit om förut och som jag är intresserad av där utgången är fullständigt oklar. sitter med vidöppet fönster och kylig luft, beundrar solnedgången här i fagersta som speglar sig i fönstret. fjärilar i magen, lite så. och snart är september här..

nu har jag mailat alla sveriges rikstäckande tidningar utom svd för de är bra, med orden: "jag tycker att rapporteringen har varit undermålig och bristfällig" om de vet sitt eget bästa så har jag ett jobb till slutet av veckan.

om fem minuter är det femte maj, även vår tvåårsdag. dags att avsluta det nu va, honeybunch? dags för den traditionella sena lunchen där vi bittert fäller några kommentarer och sitter tysta resten av tiden för att sedan obekymrat skiljas när jag går vidare och åker till fagersta. vi ringer korta samtal för att fråga hur det är, inget nytt sen sist? nej inget nytt sen sist. äkta kärlek.

jag gick in på stuarts kontor, satte mig ner, sa "well, they trigger each other" varpå han skrev "good detail and explanation" på mitt papper. han började prata om citationstecknen han hade sett på ett museum, skillnaden mellan vad han trodde var det engelska och det svenska sättet att skriva citat på och hans fascination för det. jag försökte uppskattande och intresserat följa med i hans resonemang även om jag inte förstod varför han ville fortsätta. sympatiskt med en medelålders litterärt bevandrad man vars ögon skvallrar om ett sinne egentligen så mycket yngre än de begynnande gråa hårstråna vid tinningarna vittnar om, som en ung själ fast i en mans kropp (ens egen rädsla och antågande öde), som osäkert börjar prata om triviala saker för sakens skull och överkompenserar när han inser att han inte har någon poäng eller att det inte kommer fram som han hade tänkt. ser jag efterbliven ut eller vad? samma känsla som när jag gick på rehabiliteringen i högstadiet och hon förklarade muskulaturen i kroppen och i knät särskilt och jag tittade på henne och hon gav mig en frågande blick som om jag inte förstod vad hon sa. och tystnaden. sen "what does a VG mean anyway?" hello? men tack. execution, plz!

jag tror att det var någon som inte ville må dåligt som kom på att det blir ett lyckligt äktenskap om det regnar ute på bröllopsdagen.

något roligt; promoe på smålands på valborg som sjunger (rappar?) kamplåtar om nykterhet för sveriges pissfullaste publik. sen åtta imorse.

valborg.

för att fira helgonet sankte valborg så började vi med sovmorgon och champagne.

kristoffer och veronica och gardinstången med flaggan det stod "hildu" på.

ida och jessica.

wail och ville.

så jävla fint.









jag bara älskar när klänningsbanden syns sådär.



jag och frida.

det här var alldeles innan jag och veronica somnade i solen och jag fick världens jävla rygg- och näsbränna som gör att det känns som om någon eldar mig på ryggen när jag duschar. den brända näsan är charmig kan jag tycka även om det känns som konstant feber i ansiktet. ryggbrännan är formad som ett stort V, SUPERFINT eller hur.





folk är så äckliga. plocka upp efter ER!!!! eller nä.


vi blandade matvinet med rosén och lime och drack istället.

det var tydligen en kille som friade på scenen till sin flickvän, i coverbandets avbrott. how classy. hon sa ja. sen gick jag och veronica och kissade och gick hem till mig och såg på glamour (TAYLOR OCH RIDGE, herregud kan ni inte jobba lite snabbare?) och sov till åtta. sen vaknade vi och gick vidare till gamla studentstaden.


anna, frida och jenny. jag glömde veronicas bestick där.




sen dansade vi tills vi fick tillbaka känseln i tårna.



FATTAR NI HUR ONT JAG HAR I ANSIKTET IDAG ELLER???!

sen gick vi till studentvägen, eller "studenternas väg" som svarttaxichaufförerna kallar det för. sammanträffandet där var väldigt kul.

ps. ett tips till alla er tjejer, som jag fick lära mig igår, är att istället för att nappa på betet och ligga med någon så ska man be den att massera ens hand först. beroende på hur man masserar och handlaget vet man om det kommer vara dåligt eller inte, och det tar (kanske?) mindre tid i anspråk!!! plus att man inte behöver oroa sig för könssjukdomar även om svinpesten är i farten förstås.

kvalborg.

förfest, sändning, vidare ut, mycket konstigt folk överallt, cyklade till ög, till radion, hängde där ett tag, någon låg inne och sov andra hade förtroliga samtal utanför och jag gick hem.