hiphop.

sedan ett par veckor tillbaka andas jag lättare, hans telefonnummer finns inte kvar i telefonlistan, meddelandena är raderade och mer än halva juni har gått. känner att jag vill ta det lugnt så säger nej när någon frågar om den får följa med och se hur min del av stockholm ser ut. vill vakna själv och vara ensam.

jag är trött på mig själv, min röst och alla återkommande ord med viss variation som tappar lite i värde för varje gång och som mest bara fungerar som en täckmantel för tystnaden som ändå smyger sig på i skarvarna, som visar sig i en oengagerad blick eller svårighet/likgiltighet i att hitta samtalsämnen. den där disträa rörelsen när någon eller jag mentalt hellre vill kolla sin telefon för att se om någon dejt har hört av sig som förväntar sig ett svar omgående. är trött på mitt sätt att göra saker på. vill ta en paus från allt det och bara vara ifred. undrar om horace någonsin har känt så? men han kanske använder mer än i genomsnitt 300 ord från SAOL så han kanske inte märker av likriktningen lika påtagligt. rätt mäktigt att döpa ett barn till horace, men jag gillar det inte.

treårstristessen.

så trött just nu på att tänka samma tankar, göra samma saker, samma samma. allt är så smått, så litet, för trångt, rutiner, samma antal timmar på dygnet. var är samtalen som kanske ligger på en annan nivå och vidgar vyerna? eller snarare, var finns PERSONERNA som tänker lite annat, lite större, med erfarenhet av nåt annat? eller ska jag för alltid behöva vara klistrad vid little jinders instastory??? sen undrar jag när jag ska hinna göra mina projekt, eller när jag ska sluta skylla på att jag har så mycket att göra och faktiskt göra mina projekt. ikväll är verkligen en sån där dra-till-ett-annat-land-kväll och sitta ensam på en utomhusservering som grillar nyfångad bläckfisk och sura.

läste per hagmans nya bok allas älskare ingens älskling och kunde relatera till både titel och innehåll! förutom alla delar som hade med utrikespolitik att göra pga bristfällig skolgång, ytligt nyhetsintag och förvånansvärt dålig på geografi och alla världens konflikter.

på kärleksfronten plågar jag fortfarande mig själv (men hånglade med någon annan i fredags). idag sa han att vi inte kan ha det så här längre, "vi måste ta ett beslut" sa han men menade att han måste ta ett beslut och att han egentligen redan har bestämt sig men inte vågar säga att han inte vill mera och jag förstår inte varför han bara inte kan säga som det är utan behöver dra ut på det en evighet men jag tänkte kanske inte göra det lättare för honom och ta på mig allt känslomässigt ansvar och öppna alla flyktvägar av ren godhet, lite får han väl stå för?? problemet är att jag förmodligen skulle tappa respekten för honom om han plötsligt sa att han ville något mer seriöst, när han har krånglat så mycket så går det inte att komma tillbaka igen, eller. han facetimeade mig ikväll med de tre sakerna jag är så svag för; nyklippt, vit button down-skjorta och armbandsur. har knappt varit så viljesvag i hela mitt liv. skäms.

på jobbet är det minst tre möten varje dag, så jag får ingenting gjort där heller.

men imorgon är det juni! det är då allting händer!

notering: killen jag hånglade med i fredags ville följa med hem med orden "jag vill bara vara nära dig".

status.

pratade med mamma i telefon ikväll som berättade att dom hade fått specialerbjudande om kattmaten royal canin från lantmännen med posten så pappa hade åkt till lantmännen i avesta där dom hade inte haft någon royal canin och mamma berättade att pappa var väldigt upprörd och att dom kanske fick åka till hedemora nu för där finns ju lantmännen. jag sa att dom kanske bara kan be coop att köpa in royal canin? mamma: "dom säljer bara billig whiskas och pussi. dom säljer inte såhär dyr mat."

fjärde veckan på nya jobbet. jag har blivit härskarteknikad två gånger (kanske är positiv statistik?) och mailat kollega som pikar en annan kollega. har bara 1,5 år på mig to make a mark. vänligen, 30 plus.

var på politikpub ikväll och drack gratis vin och snittar (tog tre snittar plus ett spett och en mixpinne, var hungrig). träffade en av mina nya kollegor där som även jobbar med en festival i stockholm och jag frågade VAD som hände med mumsiga halloumiburgaren som jag åt på den festivalen för ca tre år sedan??

i övrigt börjar revbenen att läka efter påskresan till prag när jag rasade ner för en trappa flera gånger och hånglade med en stenhuggare eller plåtslagare som hette tony från uppsala ena kvällen och en britt som påminner väldigt mycket om britten som åker bil och sjunger med kändisar som han skjutsar runt, sista natten. det var ganska fint när våra britter åkte med oss till vår hållplats efter att ha promenerat med oss till gryningen trots lite regn. britten hörde av sig till elin på fb och bad om mitt nummer och nu planerar han att hälsa på tror jag och jag får lite panik över det men jag får panik över alla som verkar gilla mig. obs att han är världens snällaste och rolig.

han jag fortfarande är kär i (skjut mig!!! denna destruktiva hållning? ett halvår nu vad är ens det?) är inte speciellt bra och jag har inte svarat på hans meddelande från i lördags och tänker nog inte göra det heller. det är verkligen tråkigt när ens kärleksintresse(n) inte bryr sig.

rovfåglar osv.

inspirerad av boken rovfåglar osv ska jag nu ha som ambition att skriva minst en mening om dagen här.

falskt alarm.

det var absolut ingenting förutom hos mig och nu är jag lite ledsen. hoppas det går över snart.

kunde väl aldrig tro att någon orkade hålla på med mig i fyra månader utan att veta om den kände något...lame. det mest förnedrande var när han sa "men jag har väl aldrig sagt något om mina känslor?" och jag kände hur hjärtat sjönk och sa lite svagt "men du ringer ju hela tiden och har varit sådär gullig.." :'( vem hör av sig och säger att någon gör den pirrig om den inte känner något? gud ska sluta dejta nu. varför plågar man sig så här?

updejt.

två dagar efter att han hörde av sig första gången och frågade om vi skulle ses till helgen, trots att han två dagar tidigare hade kommit fram till att det inte kändes 100, frågade han om jag ville träffas? jag svarade "nej" och han frågade igen och sa att han ville förklara sig och jag sa ungefär "nej, jag förstår vad du säger när du säger att det inte känns 100, jag vet inte hur många olika sätt du tänker att du behöver förklara det på" och sen sa han att han gärna ville bjuda på fika (på ett café, under dagtid när det var ljust ute) och förklara varför han drar sig undan när det blir allvar och jag sa "ja, okej då" för att stilla min nyfikenhet som nu hade väckts och som en sociologisk studie med förhoppning om mer material till generationsromanen.

jag sov exakt 3 timmar natten innan vi sågs på söndagen. han väntade välklippt och allvarlig inne på caféet. jag hade tänkt att ta det dyraste dom hade men eftersom jag var så nervös och inte alls sugen på att äta valde jag en festis med apelsinsmak. vi pratade en del och jag kände hur ansiktet hela tiden avslöjade hur nervös jag var. han sa att han nog inte hade varit redo efter sitt långa förhållande och att han var velig och funderade på allting fram och tillbaka och jag sa att "när du träffar någon som du faktiskt tycker om så kommer du inte att hålla på såhär" och han sa att han tycker om mig och jag sa något i stil med att "men nej du gör ju inte det" och han sa "jo det gör jag" och jag sa att jag aldrig hade hört talas om någon som tycker om någon annan som undviker den i en och en halv månad och sen sa jag att jag inte har någon nytta av om han sitter hemma hos sig och tycker om mig för sig själv?

vi tog en promenad längs hammarbyhamnen och han frågade om han fick bjuda mig på bio och se la la land. jag frågade vad det var och vem han hade blivit och han sa att ryan gosling var med och eftersom jag är svag för ryan g sa jag ja. sen pratade jag väl på om något när han kysste mig mitt i en mening och det är verkligen jobbigt att vara så attraherad av någon som är så trög?

sen sa han att han hade gjort ett test inne på caféet när han medan jag pratade hade sträckt sig för att röra min hand och jag inte hade dragit bort den, då kände han sig lugn sa han. fult. gillar honom.

på kvällen ringde han och jag frågade om han hade ringt fel och han sa "eh nej.. jag ville bara säga tack för idag" och sen pratade vi i en timme och jag sa att om han inte passar sig så kanske jag börjar gilla hans personlighet också och nu ringer han var och varannan dag och vi pratar länge? i måndags tog jag med honom på en förhandsvisning av moonlight och i mörkret kände jag hans hand som letade efter min och efter bion så hånglade han upp mig mot ett skyltfönster. vad är detta?

krasslig.

gick tidigare från jobbet och sov hela eftermiddagen. sitter och gråter till dokumentär om nazismen på kunskapskanalen.

baba stiltz- baby.

för trött för att ta nya tinderbilder. imorse byggmöte, sen fem timmars styrelsemöte, sen ett möte om en tjänst och två jobberbjudanden (!), ett nej på en annan tjänst jag varit på intervju för och sen ett årsmöte där jag blev invald som ersättare i en styrelse och vald till centerpartiets lista till kyrkofullmäktige för brännkyrka församling. sent ska syndaren vakna!! borde ha någon slags kampanj?

sen hörde han av sig och jag blir glad och irriterad. why u be texting me bruh? han var sådär intresserad och ställde frågor och frågade om det hade gått bra med myndighetspresentationen och sa att han hade pratat med philip om att dricka en eller två flaskor mousserande till helgen och frågade om jag skulle ut, om jag ville mötas upp? jag svarade "nja, det har inte gått så bra att mötas upp hittills så" och han sa "ah ok förståeligt" fast förståeligt felstavat.

missing u.

det känns inte som om något är på riktigt längre? knäppt. är det för att jag läser tone schunnessons- tripprapporter som gör en avdomnad i hela kroppen av matthet eller är det för att jag raderade hans nummer igår och inte ens är sad? det blir lite lättare för varje gång? idag förberedde jag och höll en presentation på en myndighet under en timme efter en vecka av ågren och det gick bra trots att det är svårt att veta om dom ens bryr sig eller mest längtar efter att klockan ska bli fyra så de får gå hem.

lallaren Q4 2016.

relationen Q4 2016, lallaren (smeknamn enl. tradition med emma):

jag: jag gillar ju dig, kan vi ses?
han: mm
jag: okej.
jag: när?
han: på söndag eller måndag?
jag: söndag

- söndag -

han: jag är sjuk / jag har möten jag har glömt / kan vi ses en annan gång / blabla
jag: säg till om du inte är intresserad, om det inte känns 100? det är inte schysst att lalla som du gör
han: ja jag ska

- söndag, idag, fem veckor senare -

han: det känns fel att träffa dig idag, det känns inte 100
jag: okej jag ska gå och bowla nu

party party.

har festat hela helgen. hiphopklubb i fredags och igår fest med gymnasietema och drinklekar hos sofie. adam kunde hela texten till tre gringos, sen tog vi fyrans buss till hornstull och gick på broder daniel-klubb. vårt gäng sitter i en soffrad i mörkret och så ser jag personen som sitter bredvid dom som satt och pratade med en tjej som han kanske var på dejt med, sättet han rörde sig på var detsamma.

första gången vi träffade varandra på en fest så dröjde det inte mer än en timme innan han hånglade upp mig mot köksväggen på festen. vi gick till nästa fest hand i hand och han fick sin cykel stulen medan vi kysstes utanför utestället, eller vi hånglade på kyrkogården bredvid utestället. han följde mig hem till kompisen jag bodde hos och vi korsade ett stort mörkt fält och det var stjärnklart ute och vi la oss ner på det daggiga gräset och sen kunde vi inte säga hej då så vi somnade ihop i trappuppgången på stengolvet till min kompis och vaknade kalla och stela och sen pratade han med en gemensam vän för att få mitt nummer och sen var det vi i ett par månader.

nu satt han mittemot mig på debaser, tio år senare. fortfarande skitfin. när petter började prata med honom gick jag fram och sa hej. han tittade på mig i en millisek innan han sa "det var ett tag sen" och så vi pratade ett tag och sen gick jag för att han hade sällis. bra karaktär emilie.

så många roliga ute!! om jag får önska om min blivande kille så får han gärna tycka om att gå ut och dansa och träffa folk. 

för en passionsdriven människa är det svårt att förstå att andra typer av människor finns.

önskar jag kunde förmedla intensiteten med vilken jag känner att det här inte leder någonstans. enda sättet att inte bli irriterad just nu är att inte gå in på whatsapp och skriva någonting för då blir jag inte irriterad över att han inte svarar. visst, att jag förstår att det är lite skillnad på att vara en tindertjej och hans bästa vän som har cancer. men som jag motfrågade "behöver jag ha cancer för att du ska svara på mina sms?", det är en rimlig fråga, utan att vara respektlös mot cancern.

sen så ses vi och det är bara en gnutta för mycket attraktion och så lyfter han upp mig i vardagsrummet och pussar mig och jag känner mig lycklig. så ligger vi och han är sådär het och retas och sätter hårt mot hårt som jag gillar men så vet jag (jag _vet_ inte men det känns inte så) ju att han inte gillar mig och så blir jag sådär anti, på repeat. önskar att han bara kunde säga "bye bye" så skulle jag bara lämna det (har varit väldigt tydlig med att jag vill att han säger "bye bye" om han inte känner det - men jag kanske bara är för intensiv?? kväver den ömtåliga blomman i manskostym??) men han verkar ju inte säga något sånt heller? han säger övht inte så mycket, nån emoji här och där, nåt extra ömhetsord emellanåt. ex skickade han en kort videosnutt av serien larry igår när en man nämner ordet skilsmässa för sin fru som blir tokig och skrev "du o jag" "haha" "din ilska".

min kompis sa "ibland tänker jag på mig själv som en krukväxt. man kan prova en massa alternativa saker för att hålla växter vid liv, men i slutändan är det ändå så att den dör utan vatten." det tyckte jag var en fin metafor.

vi ska ses på onsdag. han föreslog "tacos går ju alltid snabbt" och jag svarade "du vill helst inte lägga så mycket tid på matlagningen, är det det du säger? för att du hellre vill ligga och hångla i soffan". hans svar "...".

under 2017 påbörjar jag min generationsroman. alla tips på topics tas tacksamt emot.

happy new year!

min kompis johans tindertjej bjöd in johan som bjöd in mig som bjöd in erika till en nyårsmiddag i skanstull. jag hade druckit ganska mycket skumpa redan när jag kom till festen och så var det ganska mycket skumpa där med och det fanns en gigantisk hummer på bordet vars klor jag stoppade mot min mun innan ägaren (som var värd för middagen) fick nog och sa åt mig att sluta i en skarp ton. som tur var hann johan ta en riktigt nöjd bild på mig med hummern innan jag blev tillsagd (hemköpsbutiken (eller om det var ica?) tar i regel bara in drygt sex stycken sådana hummerbjässar varje nyår fick jag veta). det var en massa ostron på bordet också, man skulle se någon slags knyck i ostronet när man sprutade på citron. jag såg inga knyckar men åt ett par ändå. vid tolvslaget gick vi upp på terrassen och skålade och trots att det var superhögt upp och jättecentralt så såg vi skymten av kanske fem raketer, men vi hörde jättemånga. alla var glada. vi var hemma igen kl 4. petter som var någon annanstans tog 2,5 timmar på sig att hitta hem för att han klev av i hägerstensåsen där min lägenhet inte ligger.

fler såna nyår!!

ps. tråkigt att debaser medis lägger ner. där har man också firat nyår.