då.

idag såg jag en gammal kärlek från bergslagen när jag spelade på festivalområdet vid ångström/pollax där i solljuset. mitt på dagen och hjärtat började slå lite snabbare när han kom emot mig och kramade mig och man förflyttades till 17-årsstadiet. det var ett tag sen. han hade vuxit upp, men han hade inte förlorat den där glimten i ögat. han hade flyttat till östermalm alldeles innan han hade fått en femårig doktorandtjänst på universitetet. vi stod och pratade ett tag innan han var tvungen att gå. på kvällen efter radion och att ha ätit middag hos kristoffer när jag satte på telefonen hade jag fått ett meddelande.



och jag minns i skolan när han var några år äldre än mig och hur hårt han ansatte mig i vattenkrig, den gången när han jagade mig hela vägen från matsalen till skolan. att han alltid hade svar på tal och käftade emot när jag sa något, med glimten i ögat.



och sen andra fasen när vi visste allt om varandra, åt pizza på bosses i skinnsberg och hur han tog en längre omväg när han skulle köra hem mig och svängde av på en skogsväg mitt i natten. vidsträckta fält med skogsbryn långt borta och allt var upplyst av fullmånen och vi stod där och dansade till musiken från bilen. och sen festen i karbenning när pappa kom in för att hämta mig.



sen tredje fasen när det höll på att ta slut. när vi låg på en brygga vid skärsjön fyra på morgonen och det var grått och disigt och allt var tyst och stilla. vi sa ingenting till varandra men båda visste att det inte skulle vara detsamma länge till.